Inga produkter i varukorgen.
Certifiering kan minska risken – men räcker inte hela vägen
Inköp När fyra regioner lät testa bomullsprodukter visade nästan vart fjärde prov ursprung i riskområden. Men hur kan inköpare minska risken att bomull med okänt eller problematiskt ursprung hamnar i produkterna?
I regionernas pilotprojekt gav 13 av omkring 50 prover träff mot riskområden, bland annat Xinjiang i Kina. Samtidigt uppgav leverantörerna att de inte känt till bomullens ursprung.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
En förklaring är att bomull ofta blandas redan tidigt i leverantörskedjan. Henrik Lindholm, verksamhetschef på Etisk Handel Sverige, beskriver hur bomull från olika odlare kan samlas ihop och därefter blandas ytterligare vid rensning och spinning. Att hålla material från olika ursprung helt åtskilt innebär en merkostnad.
Svårt att följa leverantörsleden
För en enskild inköpare blir det därför svårt att själv följa bomullen genom varje steg.
– Det är väldigt svårt att ställa krav på bomull om du inte använder dig av någon typ av certifiering eller spårbarhetsmodell som kontrolleras av tredje part, säger Henrik Lindholm.
Han lyfter särskilt certifierad ekologisk och fairtrade bomull, där inköp enligt hans erfarenhet har kunnat följas genom leverantörsuppgifter och certifikat. Ekologisk bomull innebär i sig inte att
– När jag har köpt certifierade ekologiska produkter har de kunnat visa med certifikat vilka leverantörer bomullen passerat i varje led till odlarnivå. När det går att följa bomullen i varje steg går det ju också med större säkerhet fastslå att den odlats i till exempel Turkiet.
Även Sonja Markovic, expert på ansvarsfulla leverantörsled på IVL Svenska Miljöinstitutet, pekar på certifieringar som ett viktigt verktyg och nämner bland annat Fairtrade och Better Cotton Initiative. Enligt henne har systemen bidragit till att det blivit lättare att hitta bomull som tagits fram under mer ansvarsfulla förhållanden.
Problem med certifierad bomull
Samtidigt betonar båda att certifiering inte innebär att inköparen kan släppa kontrollen över leverantörskedjan.
– Du kan inte alltid förlita dig på en certifiering. Den underlättar. Men den ska inte tas som en given lösning, säger Sonja Markovic.
Certifierad och så kallat hållbar bomull har haft problem med kontroll och spårbarhet. Textile Exchange har bland annat beskrivit upptäckt fusk med ekologisk bomull i Indien, medan Better Cotton Initiative år 2020 stoppade sin certifiering och kontrollverksamhet i Xinjiang eftersom organisationen bedömde att trovärdig kontroll inte kunde genomföras där.
Certifierad bomull
Sonja Markovic menar att inköpare behöver förstå hur leverantörsledet ser ut, känna till var riskerna finns och följa upp sina leverantörer. Vid upptäckta problem kan samarbete mellan företag som har samma leverantör dessutom ge större möjlighet att driva förbättringar.
För många inköpare är certifiering ändå den mest praktiska utgångspunkten för att säkerställa spårbarhet av bomull, enligt Henrik Lindholm. Att själv spåra bomullen i varje leverantörsled innebär helt enkelt för mycket jobb:
– Det skulle kräva mycket arbete som många inte har resurser att göra. Det enklaste sättet är att köpa certifierad bomull.
