Den frivilliga marknaden innefattar en rad olika standarder med projekt för klimatkompensation som granskas av andra aktörer, ofta frivilligorganisationer. Här är det vanligt med projekt som bidrar till fler av FN:s hållbarhetsmål än just utsläppsminskning.
Läs mer: Guide om klimatkompensation
Gemensamt för alla standarder är att utsläppsminskningar ska vara mätbara, de ska vara verifierbara av tredje part, de ska vara spårbara och krediter ska annulleras i offentliga register. Utan finansieringen från klimatkompensation skulle projekten heller inte ha blivit av.
Läs mer: Fyra tips för klimatkompensation
Några vanliga standarder:
CDM: Lanserades i samband med Kyotoprotokollet. Syftet var att industriländerna som anslutit sig till avtalet skulle kunna minska sina utsläpp genom klimatkompensation i utveclingsländer. Vanligt förekommande är exempelvis vindkraftparker.
Gold Standard: Bakom denna står ett flertal frivilligorganisationer, bland annat WWF. Projekt med denna stämpel uppfyller flera hållbarhetsmål.
VCS: En standard som har utvecklats under ledning av World Economic Forum. Bakom denna står även World Business Council for Sustainable Development. Jobbar med allt från vind till skogsprojekt.
CCB Standards: Är framförallt en tilläggsstandard, vanligen till CDM och VCS för att verifiera att projekten har en social och miljömässig nytta. Sedan 2014 drivs den av VCS.
Plan Vivo: Fokus på fattigdomsbekämpning och ekosystemtjänster genom reducering av växthusgaser i form av hållbart skogsjordbruk och trädplanering. Koldioxid binds i biomassan genom fotosyntesen när träden växter.
Fair Climate Standard: Standard från Fairtrade som lanserades i december 2015 i samband med Parisavtalet och syftar till att sätta ett minipris på hur mycket pengar som måste gå direkt till projekten.