Otydliga energikrav på myndigheter

Med start den 1 september i år ska landets myndigheter bli bättre på energieffektivitet. Från en lista med vagt formulerade åtgärder ska de med 25 eller fler anställda välja minst två. Det kan handla om att köpa in energieffektiv utrustning, att ingå avtal om energiprestanda eller att köpa in eller hyra energieffektiva byggnader. Men vad är egentligen en energieffektiv byggnad? Specificerade krav och definitioner för åtgärderna saknas, liksom hur mycket energi de ska spara.

– Det här är en anpassning av EUs energitjänstedirektiv, där kraven på den offentliga sektorn att vara ett föredöme ställs på en övergripande nivå. Det var en väldigt stark tidspress och vi var tvungna att uppfylla minimikraven, säger Fredrik von Malmborg, departementssekreterare på Näringsdepartementet, och förklarar förseningen:

– Det tillsattes en utredning om hur man skulle införa energitjänstedirektivet. Den kom igång sent och redovisade inte riktigt det den skulle göra. Vi fick uppskov av EU till den 1 oktober, så det fanns inte tid att göra något mer djuplodande.

Hur ska uppföljningen gå till när kraven inte är specificerade?

– Energimyndigheten får ansvar att stödja, samordna och följa upp arbetet i myndigheterna och de kommer att ta fram mer specifika föreskrifter för rapporteringen och listor på energieffektiva produkter. Det är inte energianvändningen som sådan man ställer krav på, utan att myndigheterna börjar med ett strategiskt arbete.

Så är förordningen mer symbolisk än praktisk?

– Det beror på hur man ser det. Den innehåller ju inga specifika målsättningar för hur man ska få ner energianvändningen. Just detta är svårt och hur man ska mäta divideras fortfarande på EU-nivå. Det viktigaste är dock att offentlig sektor börjar jobba med frågorna på ett systematiskt sätt.

Varför ska man välja minst två saker på listan, och inte exempelvis tre?

– EG-direktivet ställer krav på två. Och i och med tidspress har vi inte hunnit analysera vad det skulle innebära om man gör tre.

Fredrik von Malmborg pekar på att ambitionen är att utveckla arbetet med energieffektivisering framöver. Delvis genom att stärka kopplingen mellan förordningen om energieffektivitet och förordningen om att alla myndigheter ska införa miljöledningssystem, den senare godkändes också i sommar.

– Det ska bli en större samordning mellan miljöledningssystem och energieffektivisering. I förordningen om energieffektivitet gör man dock redan nu en indirekt koppling till kravet om miljöledningssystem, där uppföljning av och arbetet med att minska energianvändningen ofta ingår.

Men varför kan man inte ställa tydligare krav på energieffektivitet?

– De statliga myndigheterna har olika verksamhet och det är svårt att sätta ett generellt mål. Därför behövs det en flexibilitet i styrningen, säger Fredrik von Malmborg. Man ska inte heller glömma bort att det finns flera andra direktiv, lagar och förordningar som påverkar myndigheternas energieffektiviseringsarbete.

– På sikt kanske man ändå kan titta på det här med kvantitativa mål. I senaste energipropositionen ingick ju förslaget om att kommuner får ha frivilliga avtal med staten om energieffektivisering, där kommunerna själva tar fram en handlingsplan. Samtidigt har de en mer enhetlig verksamhet.

Senast den 1 juni 2010 ska myndigheterna rapportera arbetet till Energimyndigheten.