Miljömarknader kan bidra till att bevara ekosystemtjänster

Insikten om värdet av de tjänster naturen tillhandahåller blir allt större och regeringen har alldeles nyligen gett Naturvårdsverket i uppgift att långsiktigt arbeta med frågan. Men världen över fortsätter utarmningen av ekosystemtjänster, från rent vatten till lagring av koldioxid. Därför behövs nya överenskommelser och instrument för att skydda viktiga ekosystemtjänster. En del i detta är att i högre grad integrera värdet för ekosystemtjänster i ekonomin, exempelvis att genom marknader för ekosystemtjänster göra det mer kostsamt att utarma ekosystemtjänster och mer lönsamt att tillhandahålla dem.

Under mer än ett års tid deltog vi i ett projekt för att undersöka förutsättningarna för olika typer av marknadsmekanismer i nationalparken Mui Ca Mau i södra Vietnam där mangroveträd är centrala för ekosystemet tack vare sina nyckelfunktioner för biodiversitet och att förhindra saltvatteninträngning, jorderosion och översvämningar – problem som kan förväntas öka i framtiden till följd av vår klimatpåverkan. Dessutom är mangroven och dess sediment bra på att lagra koldioxid.

Utifrån arbetet drog vi ett antal allmänna lärdomar som presenteras i vår nya rapport ”Developing Payment for Ecosystem Services”. Dessa lärdomar riktar sig till politiker och tjänstemän världen över, inklusive Sverige, som funderar över att inrätta marknader för ekosystemtjänster.

Några aspekter som är särskilt värda att framhålla är:

• Vi måste bli bättre på att kvantifiera ekosystemtjänster. Detta för att kunna mäta förändringar, sätta specificerade mål och säkerställa att framsteg görs i förhållande till utgångsläget.
• Avvägningar mellan olika politiska målsättningar, exempelvis kring ekonomisk fördelning och mellan olika ekosystemtjänster är oundvikliga. Olika marknadstyper har olika för- och nackdelar. Ekonomer kan förutspå effekter av marknader och andra styrmedel men i slutänden krävs politiska avvägningar kring vad som är viktigast att uppnå.
• Marknader har många fördelar, däribland kostnadseffektivitet, men är inte nödvändigtvis det bästa styrmedlet i alla situationer. Styrkor och svagheter hos olika typer av policyverktyg behöver utredas i förhållande till det specifika problemet.
• Långsiktighet och förtroende för systemet bland deltagarna är avgörande för att skapa en vilja att investera i ekosystemtjänster. För detta krävs tydligt definierade äganderätter och en tydlig och långsiktig politisk vilja.

Ekosystem är komplexa – likaså är besluten för att bevara dem. När marknadsbaserade styrmedel inrättas finns precis som för andra styrmedel möjliga fallgropar. Vi behöver därför förbättra de ekonomiska och ekologiska modeller som kan tillhandahålla beslutsunderlag och bygga upp vår gemensamma globala erfarenhetsbank. Men komplexitet är inget skäl att inte agera. Det behövs fler beslutsfattare som likt de i Vietnam tar initiativ till pilotstudier. Dessa ska sedan utvärderas och förbättras över tid. Sverige har tack vare sina många experter på ekosystemtjänster, nationalekonomi och ekologi förutsättningar att bidra mycket till arbetet med att utveckla och testa marknader för ekosystemtjänster.

Ana P. Aponte, Inclusive Business Sweden

Scott Cole, EESweden

Linus Hasselström, Enveco

Ulrika Stavlöt, Fores

Daniel Engström Stenson, Fores