Hon levde avfallsfritt en hel månad

Under mars har Avfallsfria Ada alias Ulrika Naezer, kommunikatör på kretslopp och vatten i Göteborg, haft som ambition att leva utan att lämna en enda sopa efter sig. Samtidigt har hon bloggat och delat med sig av sina erfarenheter på sociala medier.

– Jag har inte lyckats till 100 procent. En vanlig månad har jag 15-20 kilo sopor, exklusive matavfall. I mars hamnade jag på cirka 5 kilo sopor, förutom organiskt avfall, berättar Ulrika Naezer.

En av de stora utmaningarna trodde Ulrika skulle bli att få hem mat, men det var inte alls så svårt som hon hade trott.

– Jag bor i centrala Göteborg och för min del handlade det mycket om planering, att hinna förbi bageriet, fiskhandlaren, kaffebutiken och ekobutiken som säljer lösvikt innan klockan 18 och att ta med mig en egen tygpåse eller burk att stoppa maten i.

Torrvaror som ris och müsli gick också att få tag på som lösvikt och utan någon egentlig prisskillnad. Svårare var det med mjölk, olja och diskmedel, det vill säga alla vätskor.

– Jag fick tag på balsamtvål. Rengöringsmedel kan man köpa i egen flaska, men tvättmedel gick inte, konstaterar Ulrika Naezer.

Den största utmaningen tycker Ulrika Naezer har varit tid och planering. Eftersom vi har lämnat ifrån oss ansvaret för produktion av mat, kläder, hygienartiklar och värme på (till?) andra blir det oundvikligen avfall när tjänsterna ska levereras. Idag har vi också mycket tid och lite pengar. Det är mer förmånligt att köpa en ny mobil och strumpor än att laga och reparera de gamla.

– I botten handlar det om tid, planering och habegär, men om alla tänker till och gör lite kan vi minska avfallet. Varför inte ta med en tygkasse och stoppa brödet i, använda en handduk istället för bomullstussar eller sätta sig ned och dricka sin kaffekopp fem minuter istället för att ta den i pappersmugg på språng?

Läs om Adas tankar inför experimentet

Här kan du läsa Avfallsfria Adas blogg