Fredag den 13:e på COP: Hit med pengarna, annars…

klPå COP29 i Baku beslutades att internationell offentlig klimatfinansiering ska vara 300 miljarder dollar per år till 2035, med målet 1 300 miljarder dollar per år från en bred palett av finansiärer. Detta är NCQG, New Collective Quantified Goal on Climate Finance; lågt räknat en tredubbling jämfört med de 100 miljarder årligen som beslutades på COP15 och COP21. Och det målet har i princip aldrig nåtts…

Då uppstår svåra frågor. Ska vi fortsätta låta länder ”pledga” efter eget huvud eller mer konkret fördela vad varje land ska bidra med? Ska relativt rika länder som Saudiarabien och Kina få ett tydligare uppdrag att bidra, trots att de fortfarande räknas som utvecklingsländer? Kan en viss andel bidrag skrivas in, istället för nya lån och ökad skuldsättning? Hur ser vi till att dessa pengar är ”new and additional” och inte en ompaketering av befintligt bistånd eller investeringar?

Allt detta ska lösas i det tvååriga COP-arbetsspåret CFWP, Climate Finance Work Programme (dessa förkortningar!). När de samlades i Antalya hettade det till direkt; Schweiz och Japan slog fast att redan fattade beslut om NCQG måste gälla, medan utvecklingsländergruppen LMDC är missnöjda med otydliga skrivningar om implementering. Sydafrika vill formalisera den stegvisa höjningen till NCQG-målen, och bl.a. arabländernas grupp vill fokusera på hur finansieringen ska fördelas mellan utvecklade länder – dit de alltså inte räknas. Mottagarländer klagar på att utbetalningar tar för lång tid och är för byråkratiskt krånglig, de som skickar in pengar värnar ”safeguards” för att pengarna går till rätt saker.

Utanför förhandlingsrummen finns den bistra verkligheten. Här spelar det mindre roll hur lång tid utbetalningarna tar – för det finns knappt några pengar att betala ut De senaste åren har stöden till FN:s etablerade fonder minskat med 70%, från 42 miljarder dollar om året i institutionellt stöd till inte ens 12 miljarder, och värre blir det takt med att fler tidigare beslutade stöd löper ut. Bara fem länder har utlovat nya långsiktiga stöd, och bara en enda av de större finansiärerna – Storbritannien. Tyskland, Frankrike, Italien, Japan och Sverige är exempel på länder som tidigare stöttat relativt konsekvent och ambitiöst, men som nu inte har någon plan – och USA under Trump har förstås nollat sitt fortsatta stöd. Att COP-ordförandelandet Australien, som håller i de formella förhandlingarna, nollat sitt stöd, ger en mycket olycklig signal för mötet. EU:s klimatkommissionär Wopke Hoekstra säger det rätt ut, “any conversation on new fresh money is dead in the water”.

De drastiska nedskärningarna gör att alla centrala mekanismer för klimatfinansiering tar stryk:

GEF, Global Environment Facility, UNFCCC:s finansiella mekanism, fick bara 3.9 miljarder dollar i senaste påfyllningen. Det är en minskning med en fjärdedel jämfört med förra gången trots att behoven ökar.

Loss & Damage Fund – fonden för förluster och skador – har fått 176 förfrågningar på totalt 2.8 miljarder dollar, men bara kunnat betala ut en dryg tiondel av detta. Nepal har återuppbyggnadsbehov på nästan 5 miljarder dollar efter de massiva skreden, har blivit utlovade 20 miljoner och hittills fått noll. Pakistan har efter sina enorma översvämningar fått och utlovats 0.

Gröna Klimatfonden betalar ut rekordmycket pengar 2026, men det är gamla inbetalningar som nu betalas ut. De har just påbörjat sin påfyllningsrunda, med behov på 11 miljarder dollar. Hittills har ett land steppat upp; Solomonöarna med 400 000 dollar…

Anpassningsfonden fick på COP30 i fjol 135 miljoner dollar i nya löften, mot ett insamlingsmål på 300 miljoner dollar, och missade därmed sitt mål för tredje året i rad. Strax före årets COP satte fondens styrelse målet att mobilisera minst 1,2 miljarder dollar 2026–2029, vilket är mycket långt ifrån att uppnås, men ändå bara drygt hälften av kostnaden för de projekt som redan väntar på finansiering. Kanske kan Anpassningsfonden på årets COP börja få 5 procent av intäkterna från utsläppskrediter inom Parisavtalets artikel 6.4 – men olika länder blockerar varann i sina krav på hur styrelsen ska vara sammansatt och annat som klimatet faktiskt inte bryr sig om.

Världsbanken hade tidigare målet att 45% av all finansiering ska vara klimtrelaterad, men efter att Trump gått i taket är målet nu struket och det verkar som om Inter-Amerikanska Utvecklingsbanken följer efter. Förvisso annonserade de internationella utvecklingsbankerna på COP att de uppnått 103 miljarder dollar i klimatfinansiering till låg- och medelinkomstländer. Men med över 80% lån och bara 4% rena bidrag, är jublet måttfullt. Samma sak med sprillans nya ”Electrify Now Finance Coalition” som ska kanalisera miljardtals dollar från privat sektor – det kommer säkert att hända, just för att det inte är additionellt, utan blir av vare sig det hålls högtidstal på COP eller ej.

Att fredag den 13:e har temat finansiering är logiskt. För detta är vad som kan dra allt annat med sig och få ”Good Cop, Bad Cop?” att för 31:an besvaras med ett tydligt ”bad”. Pengarna behövs för omställningen, för anpassningen och för de klimatrelaterade skador som inte går att anpassa sig till. Det är sen gammalt. Men pengarna behövs också för klimatförhandlingarna – om NCQG under de kommande dagarna inte blir mer trovärdig, kommer helt andra delar av förhandlingarna också att kärva. Ambitiösa länder Sverige skulle kunna ha en nyckelroll här, men vi har inte ens en regering som kan fatta beslutet…

Mattias Goldmann

Helgen på COP

Lördag är stora klimatmarschen, som börjar kl 13 i Aydin Kanza Parki. Lördag inleds också Folkets klimattoppmöte People’s Climate Summit på Mimar Sinan Congress Centre, håller på till den 18:e,med150 programpunkter och över 130 deltagande organisationer. På kvällen utlovas film, teater, konsert med Yalin klockan 8 och andra kulturevenemang på COP-centret och runt om i Antalya.

Söndag anordnar ordförandelandet A Breath in Antalya – socialt och kulturellt program. 9-17 är det World Climate Summit med Potsdam Institute, i blå zonen. Klockan 17 hålls ekumenisk COP-gudstjänst, i St Alypios Church i Kılınçarslan, Antalyas gamla stad, av Kyrkornas världsråd.