Inga produkter i varukorgen.
Därför fastnar vi i dödsdalen
Cleantech Det globala marknaden för miljösmarta tekniska lösningar växer i rasande takt. Trots att det finns gott om intressanta svenska innovationer väcks frågan: Klarar Sverige av att hänga med i miljöteknikracet?
Illustration Fredrik Lundell
Det svenska solcellsföretaget Solibro är ett typexempel. De är numera forsknings- och utvecklingshjärnan på den kinesiska solcellsjätten Hanergy, det företag som är störst i världen på att tillverka solceller av väldigt tunn film. Hanergy köpte loss Solibros forskning och kommersialiserade den. Kineserna har idag hälften av alla börsnoteringar på miljöteknikbolag, de svenska noteringarna kan man inte ens räkna i procent.
Hemmamarknad
Ytterligare ett problem är att det saknas en fungerande hemmamarknad för många av de här forskningsbaserade småföretagen. Självklart är det bra mycket lättare att sälja till kund om man kan visa upp sin produkt i skarpt läge. Danmark och Tyskland har exempelvis skapat marknader kring energieffektivisering via kraftfulla regleringar som styr mot mer avancerad teknik. Inte minst inom byggsektorn.
–Jag ser egentligen tre akilleshälar för Sverige, hemmamarknaden är en av dem och ett långsiktigt stödsystem som går över flera mandatperioder en annan. Vi måste också ha en dialog med de som sitter på lösningarna när vi sätter nya regler och inte bara med dem som är stora och mäktiga på gammal teknik. Ska vi vara med i innovationsracet måste vi gynna dem som är mest proaktiva och inte etablissemanget som redan levt på sin teknik i 150 år, betonar Stefan Henningsson.
Världens största fabrik
Men visst går det. Svenska solcellsföretaget Exeger bygger med drygt 230 miljoner kronor i finansiering nu världens största fabrik på Valhallavägen vid KTH i Stockholm. De har vidareutvecklat den så kallade gretzellsolcellen som konverterar ljus till elektrisk energi. Det är ingen klassisk industri med stora skorstenar utan solcellerna produceras via screentryck och är billiga och enkla att tillverka.
Enligt företagets grundare och vd Giovanni Fili är framgångsreceptet att låta forskning och affär arbeta som ett team redan från start. Inga beslut kan tas om inte båda delarna står bakom. Han tycker att det saknas respekt för själva kunskapen om kommersialisering, marknadsföring och organisationsutveckling i många små miljöteknikbolag. Vem som helst kan bli vd om man skickar in en ansökan till Bolagsverket, men kunskapen kommer inte som manna från himlen för det.
– Jag förstår inte hur man kan tro att den person som ska göra affärerna kan vara nybörjare eller att det räcker med att bara ha gått en kurs på Almi. Igen skulle väl ta in en ekonom som läst lite kemi på gymnasiet som ansvarig för forskningen i ett världsklassbolag, säger Giovanni Fili.
Att lyckas med export
Stefan Henningsson tror också att det krävs andra samarbetsmodeller om Sverige på allvar ska lyckas ta sig ut på världsmarknaden. Samma slutsats gör Per-Anders Widell, departementssekreterare på näringsdepartementet som har arbetat mycket med Sveriges nationella miljöteknikstrategi.
– Jag tror att vi måste tänka mer internationellt samarbete i bredare bemärkelse, som ett ömsesidigt utbyte där vi kan lära av och hjälpa varandra, säger Per-Anders Widell.
För de svenska små bolagen är det exempelvis helt nödvändigt att skaffa kontakter på de marknader de vill växa i. Då hjälper det inte att sitta i en liten svensk inkubator på något universitet där alla andra kommer från Sverige, menar Stefan Henningsson.
Samarbetsmodeller måste till
Finska innovationsmyndigheten har exempelvis en modell för tekniksamarbete med Kinas näringsdepartement där länderna gemensamt söker finansiering för finska och kinesiska småföretag. De har också startat en inkubator i Kina för finska småföretag, som genom att finnas på plats under en period får möjligheter att skapa de kontakter de behöver vid en framtida expansion.
– Export 2.0 tror jag innebär att vi går från renodlade exportmodeller till samarbetsmodeller, det har vi inte testat i Sverige ännu, säger Stefan Henningsson.
