Analys: 13 rätt för klimatmålen – din guide till vägvalen i Miljömålsberedningens förslag

Enigheten – hur behålla?

Det enskilt viktigaste i Miljömålsberedningen är enigheten. Att samtliga åtta partier står bakom helheten ger näringslivet, kommuner och regioner och samhället som helhet en trygghet att satsa på omställningen. Enskilda reservationer visar att man önskat mer eller mindre, men respekterar överenskommelsen – som det nu gäller att vårda för alla parter. Här står vi inför en viktig och svår balansgång; alla förslag om att förbättra och skärpa måste vara så konkreta, avgränsade och målnriktade att de inte äventyrar enigheten.

Principer – varför just dessa?

Beredningen har i sitt arbete utgått från fyra principer: Tydlighet, Bibehållen ambitionsnivå, Överensstämmelse med EU-lagstiftning och Sikte mot 2045. Det är märkligt att dessa principer inte diskuterats mer; varför är de mer lämpliga än till exempel kostnadseffektivitet, bidrag till näringslivets konkurrenskraft eller positiva synergier med andra samhällsmål? I det fortsatta arbetet med kompletterande klimatmål är det angeläget att också ha med en sådan genomlysning.

EU-harmonisering – vilken ögonblicksbild ska gälla?

Miljömålsberedningens förslag till EU-harmonisering innebär att basåret justeras till 2005, men också att beräkningsmodeller ändras. Beredningen ”är medveten om att en fastlåst nivå för basårsutsläppen innebär att framtida metodförändringar och ändrade rapporteringsriktlinjer inte kommer att beaktas för basårsutsläppen”. Harmoniseringen är alltså en ögonblicksbild, där svenska justeringar antingen kan behöva uppdateras igen, om inte våra metoder ska riskera bli en relik över en svunnen tid. Kanske är det bättre att som nation fokusera på vad vi själva vill?

Ambitionsnivå – varför inte högre?

Redan i rubrikform anger beredningen att ”Snabba, branta och ihållande utsläppsminskningar krävs”, och Parisavtalet som är grunden för EU:s åtaganden slår fast att klimatmål ska skärpas över tid, enligt principen om ”enhanced action”. Men beredningen föreslår bara att ambitionsnivån bibehålls, med 60% lägre utsläpp i ESR-sektorn 2005-2030, varav max 10 procentenheter får ske genom kompletterande åtgärder.
I sina särskilda yttranden anger Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att ambitionsnivån bör höjas, vilket blir en viktig fråga i den fortsatta behandlingen.

Etappmål för år 2030

Beredningen anger att ett nationellt etappmål ”säkerställer att ambitionen bibehålls även vid svängningar i den europeiska politiken.” Det ökar också ”politiska ägarskapet av målet” och kan ”minska den politiska risken vid företags långsiktiga investeringar.” Kontrasten är tydlig mot hur Tidöpartierna tidigare sett etappmålen som underordnade rundningsmärken, och det är värdefullt om näringsliv och kommuner tydligt visar sin uppskattning för detta.

Målbana eller utsläppsbudget

Dagens svenska klimatmål kan ås ”på dagen”, men beredningen föreslår en målbana med linjär minskning från 2015. För både klimatet och näringslivets konkurrenskraft kan tidiga utsläppsminskningar vara att föredra, och Centerpartiet anger att ”om målbanan inte följs, ska ambitionerna skruvas upp nästkommande år.”
Flera partier menar att Sverige bör införa en utsläppsbudget. Beredningen som helhet föreslår det först efter 2030, för ”det är de samlade utsläppen över tid som påverkar hur stor temperaturökningen blir.” Varför det inte gäller i närtid motiveras inte.

Transportsektorsmål

På pressträffen konstaterade Miljömålsberedningens ordförande Fjellner att det finns ett starkt engagemang för 2030-transportmålet, och beredningen slår fast ”att det nationella målet för inrikes transporter till 2030 har bidragit med en tydlig styrsignal till aktörer inom transportsektorn” och att det tjänat Sverige väl. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill ytterligare förtydliga målets betydelse, medan Sd reserverar sig mot målet. Eftersom näringslivet, kommuner, regioner och intresseorganisationer återkommande betonat målets betydelse, kan man tänka att det räcker nu – men Sd:s starka ställning i Tidökonstellationen pekar på vikten av att inte släppa frågan.

Kompletterande sektorsmål för 2040

Inga förslag finns på mål för andra sektorer än transportsektorn, vilket pekar på den breda politiska enigheten i att fokusera på transporternas omställning. Miljömålsberedningen ”bedömer att det fortsatt finns ett behov av tydliga politiska signaler efter 2030 för att ställa om transportsektorn, och att det därför behövs mål eller indikatorer efter 2030.” Relevanta myndigheter ska uppdras att föreslå mål eller indikatorer för utfasning av fossila bränslen och elektrifiering av fordonsflottan. Vänsterpartiet vill också se mål för transporteffektivitet, och 2030-sekretariatets över 90 indikatorer visar att det potentiella urvalet är stort.

Kompletterande åtgärder: Hur mycket och var

10 procentenheter av 2030-målet föreslås kunna nås med kompletterande åtgärder, vilket höjer taket från 3,7 till 4,3 miljoner ton. Det kan ske med bio-CCS, för ökade upptag i markanvändningssektorn, för annullerade utsläppsrätter i ETS och internationella insatser under Parisavtalets artikel 6. Tidöpartierna vill kunna uppnå i princip hela klimatmålen genom utsläppsminskningar utomlands, medan bl.a. Mp menar att redan de överenskomna nivåerna urholkar nationella ambitioner och minskar trovärdigheten i att målen faktiskt nås.
Beredningen anger att ”Uppbyggnaden av de kompletterande åtgärderna har gått långsamt”; det är osäkert om det ens går att nå de 10 procentenheterna – de som tidigare varit mycket oroliga för att Sveriges klimatkrav skulle ”dammsuga världen” på HVO bör med samma logik vara oroliga för att vi dammsuger världen på kompletterande utsläppsminskningar.
Beredningen menar att de kompletterande åtgärderna ”ska öka kontinuerligt”. En annan syn kan vara att utsläppsminskningar i utlandet ska ske tidigt, för att kickstarta en utveckling som inte kommit igång, som Schweiz finansiering av elbussar i Bangkok.
Regeringen ska styra i vilka länder och med vilka typer av projekt åtgärderna ska ske – beredningen har inga egna synpunkter men det är rimligt att åtgärderna sker inom transportsektorn, som ju är enda sektorn med eget klimatmål.

Styrmedel

Miljömålsberedningen påminner om att bl.a. Naturvårdsverket inte bedömer att nuvarande styrmedel räcker för att Sverige ska leva upp till ESR-åtagandet eller det nationella etappmålet; med beslutade styrmedel från 2024 öveskrids målet med 6 miljoner ton koldioxid. Beredningen uttalar sig i allmänna ordalag om att målen ska nås med ”Ytterligare och skärpta styrmedel som kompletterar varandra”. Det är en signal om att en mycket hög reduktionsplikt inte ses som ”quick fix”, kompletterat med en påminnelse om WSP:s analys att beteendeskiftet inte kommit särskilt långt.

Böter och viten

Beredningen slår fast att ”Enligt kommissionens riktlinjer ska bötes- och vitesbelopp vara högre än den vinst som medlemsstaten kan göra genom att bryta mot EU-regeln”. De resonerar om hur man skulle kunna beräkna ”den ekonomiska vinsten av att bryta mot ESR-förordningen”, men presenterar inga beräkningar – trots att Irlands beräkning av hur dyrt det skulle vara att missa klimatkraven fått mycket uppmärksamhet. Däremot resonerar beredningen utförligt om EU eventuellt inte skulle utdöma bötesbelopp – skrivningar som det är lönt att reagera på inom ramen för god vandel och regelefterlevnad.

Klimatpolitiska Rådets roll

Miljömålsberedningen föreslår att rådsmedlemmar framgent tillsätts genom en myndighetsbaserad valberedning, och alltså inte av regeringen. De ställer sig bakom Rådets nuvarande uppdrag och utformning, men efterlyser ökade resurser så att de kan göra mer analyser. Bland annat Danmark har mycket större anslag, ska det bli verklighet i Sverige krävs nog en bred uppbackning för det.

Fortsatt process

Beredningen föreslår att lagändringar träder i kraft den 1 juli 2026. Det kan tyckas oklokt att nya klimatmål träder i kraft så kort innan riksdagsvalet, men vikten av att snabbt skapa tydlighet går före. Efter valet är det dags för en ”mer genomgående översyn av Sveriges målkonstruktion och etappmål för 2040” – med riktlinjer som nästa regering bör anta kort efter valet.

Mattias Goldmann