Vill göra fossilbranschen moraliskt bankrutt

Tillhör du generationen som minns när marmelad och grönsaker från Sydafrika fick ligga orörda på hyllorna i protest mot apartheid? Kampanjen räknas som en av de allra mest lyckade när det handlar om att skapa moraliskt tryck på en regim. Att varorna bojkottades ledde förstås delvis till ekonomiska problem, men den kanske allra största skadan var den moraliska stigmatiseringen som till slut bidrog till att apartheidsystemet föll.

Så kallad divestment, att man flyttar kapital från en verksamhet för att minska dess inflytande har används vid flera olika tillfällen i historien, mot tobak- och vapenindustrin, mot enskilda länder som Israel eller i protest mot kriget i Darfur. Nu har det blivit dags för fossilindustrin.

Under ett par år har rörelsen Fossil Free, som uppmanar investerare att flytta kapital från kol och oljebolag, spritt sig från USA och Australien till Europa och vidare till Sydostasien och Afrika.

Budskapet är tydligt: Flytta kapital från den klimatförstörande fossila industrin. 80 procent av de fossila tillgångarna måste ligga kvar i marken om vi ska klara tvågradersmålet.

Enligt en rapport från Oxford University är Fossil Free den snabbast växande divesteringsrörelsen i historien. Sedan kampanjen lanserades har 25 lärosäten, dussintals religiösa institutioner och flera städer divesterat. Tillsammans har dessa institutioner över 50 miljarder US-dollar i tillgångar. I Sverige har Svenska kyrkan, Örebro kommun och Chalmers tekniska högskola uteslutit fossila bolag ur sina placeringar och Lunds universitet har starkt tryck på sig från både lärare och studenter att gå samma väg.

Fossil Free är inte ensamma med att kampanja mot fossilbolagen. The Guardian driver just nu kampanjen Keep it in the ground som uppmanar stiftelserna Bill och Belinda Gates Foundation och Wellcome trust att flytta sina investeringar från fossila energikällor. I skrivande stund har de samlat in över 200 000 underskrifter från olika håll i världen.

Men är det ändå inte bättre att behålla sina investeringar och försöka påverka bolagen från insidan? Nej, hävdar Fossil Free inte helt oväntat. De fossila företagen kommer aldrig att driva en verksamhet med mål att fasa ut sig själva.

– Det handlar inte om att ändra en verksamhet eller börja tänka på ett annat sätt, hela verksamheten måste bort eftersom affärsidén är ohållbar, konstaterar Olivia Linander, nationell samordnare för Fossil Free i Sverige.

Är då divesteringsrörelsen något att räkna med? Ja om man får tro forskarna vid Oxford universitet. Dess mål är inte att sätta branschen i ekonomisk kris, det är ett omöjligt uppdrag. Det är inte heller att få bolagen att själva ta initiativ till omställningen, det är osannolikt att de skulle ändra sin affärsmodell från grunden. Det man försöker göra är precis samma sak som apartheidrörelsen, att skapa ett moraliskt tryck som underminerar verksamhetens legitimitet och etablerar fossilindustrin som en oacceptabel investering. Det är orsaken till att man framförallt vänder sig till respekterade institutioner som högskolor, kommuner och trossamfund. Att profiler med moralisk legitimitet som Desmond Tutu, ärkebiskop i anglikanska kyrkan och Nobels fredspristagare ställer sig bakom rörelsen ger naturligtvis medvind.

Det är i etiken och moralen som rörelsen får sin styrka. Blir fossilindustrin svagare får politiker ett större handlingsutrymme att fatta de beslut som krävs för att klara tvågradersmålet, de har lättare att få opinionen med sig. Om fossilindustrin etableras som en ohållbar investering blir effekten också att förväntningarna på utväxlingen av de hittills mycket lönsamma investeringarna i branschen minskar. Att placera i fossila bränslen riskerar att bli en mycket dålig affär, med tanke på att minst 80% av funnen kol, olja och gas måste bli kvar under marken.

Lyckas de med ovannämnda saker kan det få uppenbara ekonomiska konsekvenser för kol- och oljebolagen. Det kan också driva på i en riktning där förnybar energi blir ett mer självklart val.