Användningen av högfluorerade ämnen (PFAS) kostar samhället stora pengar, rapporterar Nordiska ministerrådet. Det grundar sig på beräkningar som visar kostnader på mellan 580 till 940 miljarder kronor per år i EES-länderna, alltså EU plus Norge, Island och Lichtenstein. Det utgår från nuvarande och framtida skador av produktion av PFAS, om inga åtgärder vidtas. Beräkningarna är, enligt författarna, försiktiga. Det troliga är att kostnaderna blir ännu högre.
För Sveriges del handlar det om årliga kostnader på upp till 50 miljarder kronor för miljöskador orsakade av ämnena. Det kan till handla om både saneringskostnader och hälsokostnader.
– Rapporten ger oss ny och värdefull kunskap om vilka kostnader som användningen av PFAS kan orsaka samhället. Rapporten är därför ett viktigt underlag för beslut om framtida åtgärder, säger Åsa Thors, utredare på Kemikalieinspektionen.
Produktion finns inom EU
Stora delar av kostnaderna är hälsorelaterade, och kommer alltså utöver de miljörelaterade kostnaderna. Enbart kostnaderna för njurcancer till följd av yrkesmässig exponering ska enligt rapporten vara mellan 130 och 450 miljoner kronor per år inom EES. Då är det mänskliga lidandet oräknat. Anläggningar för produktion av högfluorerade ämnen finns bland annat i Nederländerna och Italien.
– Det finns alternativ till högfluorerade ämnen för vissa användningsområden, men inte alla. Tekniskt och funktionellt är de väldigt bra. Men samma egenskaper som gör dem bra tekniskt gör dem också till en miljöfara. Till exempel är de väldigt stabila. Det är bra tekniskt men gör att de inte bryts ned i miljön, säger Daniel Borg, toxikolog på Kemikalieinspektionen.
EU har infört begränsningar för en del ämnen och fler begränsningar är på gång. År 2020 förbjuds PFOA, som också kallas teflonkemikalien, liksom ämnen som kan brytas ned till PFOA, ett förbud som sannolikt omfattar ett hundratal ämnen. Ytterligare förbud ligger hos kommissionen för behandling, och ännu fler förslag till förbud är under bearbetning.
En ojämn kamp
Men det är en ojämn kamp. Efterhand som ett ämne förbjuds ersätts det med något liknande.
– Det är långa processer som tar många år att genomföra. Det gör att man byter från ett PFAS-ämne till ett annat. Och det nya har man inte sällan mindre kunskap om, säger Daniel Borg.
Inom många områden finns det alternativ som fungerar – kanske inte lika bra men tillräckligt bra. Ett exempel är impregneringssprej för kläder, rapporterat om. Men inom andra områden saknas det bra alternativ.
– Det gäller till exempel skyddskläder för brandmän och sjukvårdspersonal, säger Daniel Borg.
Det stora problemet med högfluorerade ämnen är att de inte bryts ned. Ämnena kan spridas både i luft och vatten, och vandrar oförstörda genom jorden ned till grundvattnet.
Hur orolig är du själv?
– Jag är inte akut orolig för att ta skada idag, men jag är bekymrad över ämnenas egenskaper. Om vi fortsätter att använda dem kommer halterna i naturen att öka. Och eftersom de är så beständiga kan vi inte backa bandet. Vi vet inte vad nytt vi kan hitta om dessa ämnen i framtiden, säger Daniel Borg.
Rapporten heter The cost of inaction. A socioeconomic analysis of environmental and health impacts linked to exposure to PFAS, och finns här.
Artikeln har uppdaterats.
Läs mer: Kemikalierna som förbjuds 2019