Miljötjänstemän drillas i att vittna

Det är en speciell känsla att komma in på en rättegång. Hela salen andas makt och de gamla väggarna, ofta prydda med kakelugnar och stora målningar har sett många människors öde klubbas igenom i lagens namn. Stämningen kan få vem som helst att känna sig osäker, särskilt en person som snart ska vittna och bli föremål för hela salens uppmärksamhet.

Sedan miljöbalken gick i genom 1999 har det här blivit en allt vanligare situation för landets miljö- och hälsoskyddsinspektörer.

– Det finns ett stort behov bland landets miljötjänstemän att lära sig hur det går till i rätten och hur man ska göra för att känna sig säkrare i sin roll som vittne under en rättegång, konstaterar Lars-Eric Sjölander.

Han har själv arbetat som miljöinspektör, men är numera en av de ansvariga för Forum Miljö & Hälsa som under våren utbildat miljötjänstemän i vad de bör tänka på vid ett domstolsförfarande.

Trovärdigt intryck

Att få vägledning kan behövas, för att behålla lugnet och trovärdigheten i rättssalen är inte alltid enkelt eftersom advokatens huvuduppgift är försvara sin klient. Därmed ligger det i advokatens intresse att vittnet inte ger ett trovärdigt intryck på juryn.

– Det är exempelvis vanligt att advokaten slänger ur sig flera frågor åt gången för att göra vittnet osäkert, eller kommer med insinuerande frågor för att få miljöinspektören att tappa fattningen eller säga emot sig själv. Då gäller det att inte bli chockad, behålla lugnet och svara på en fråga i taget, säger Lars-Eric Sjölander.

Rollspel i rättsmiljö

Den en dag långa kursen avslutas med att deltagarna får bevittna ett rättegångsspel där ett autentiskt miljöbrottsfall spelas upp. Miljöinspektören i spelet vittnar i ett fall som handlar om miljöfarlig kemikaliehantering och blir allt mer pressad av advokatens frågor.

– Är du säker på att färgen i avloppsrännan var grå och inte blå? Vad har du för dokumentation av det?

Miljöinspektören har svårt att svara på de detaljerade frågorna och advokaten gör allt för att få honom ur balans.

Efter teatern backas bandet och utifrån exemplet går kursledarna detaljerat igenom vad som egentligen hände. Varför gick det så dåligt för inspektören och vad kan man göra bättre? Inspektörerna får tips på vad de ska tänka på för att bli säkrare i sina roller som vittnen.

Behåll lugn

Liselotte Franzén är miljöchef i Tjörns kommun och hon har märkt av att miljö- och hälsoskyddsinspektörer allt oftare kallas som vittnen vid rättegångar.

– Jag har arbetat med miljö- och hälsoskyddsfrågor sedan 1981 och till för två år sedan hade jag bara jobbat med ett enda fall som gick till domstol. De senaste två åren har vi haft fem anmälningar mot miljöbrott och ett stort djurskyddsärende i kommunen där miljöinspektörer fått gå på förhör, säger Liselotte Franzén.

Hon har själv deltagit i Forum Miljö & Hälsas kurs för miljöinspektörer och tror att det är viktigt att miljöinspektörerna lär sig att förstå de spelregler som gäller kring en rättegång.

– Som vittne kan det kännas som om man själv är skyldig och måste stå till svars för varför man anmält fallet. Det är spelets regler och det gäller att inte bli uppstressad av situationen utan svara sakligt på frågorna.

Bevissäkring nödvändigt

75 procent av alla miljöbrott som upptäcks går aldrig vidare till domstol och av de fall som kommer till rättegång frias en fjärdedel.

Enligt Lars-Eric Sjölander måste miljöinspektörerna bli duktigare på att dokumentera vid brottsplatser. Idag är inspektörerna mer inriktade på att stoppa oljeläckaget än på att ta prover som sedan kan användas som bevismaterial.

– Det räcker inte med att göra ett bra vittnesmål. Trovärdigheten och chansen att sätta dit miljöboven ökar avsevärt om man har ordentligt dokumentation och har säkrat bevis. Dessutom kan det ta flera år innan ett fall kommer upp i rätten och har man inte dokumenterat fallet ordentligt är det omöjligt att kunna svara på advokatens detaljerade frågor, konstaterar Lars-Eric Sjölander.

Samarbete vid brott

Miljöchef Liselotte Franzén på kommunen i Tjörn håller till viss del med Lars Eric Sjölander men menar också att det inte bara kan vara upp till inspektörerna att säkra bevisen vid en miljöbrottsplats.

– Som det ser ut idag ska miljöinspektörerna göra allt. Om någon exempelvis släppt ut diesel i en bäck vi ska ta reda på vad som har hänt och vem som är upphov till utsläppet. Vi ska kontakta räddningstjänst och tycker inte de att jobbet ligger på deras bord, då ska vi lägga ut länsar och se till att stoppa föroreningen. Mitt i detta ska vi lugna ned de upprörda boende runtomkring, plus säkra bevis från brottsplatsen. En miljöenheten på kommunen har varken kompetens eller resurser till allt detta, menar Liselotte Franzén.

Hon tror att miljötjänstemän, poliser och räddningstjänst måste komma överens om vem som gör vad för att hanteringen av miljöbrott ska bli bättre.

– Dessutom borde vi gå utbildningar tillsammans. Miljötjänstemän måste lära sig mer om bevisdokumentation och polisen om vilka typer av prover som är viktiga att ta när ett miljöbrott har begåtts, säger Liselotte Franzén.