Med elbil i det nordliga laddmörkret

– Det har aldrig varit nån med elbil här förut, och det kommer nog inte bli så många fler heller. Så vi erbjuder helt enkelt inga laddplatser. Problemet är ert. Ni skulle ha tänkt på det här innan ni kom.

Det var det raka svaret från en påtagligt störd receptionist som tog emot oss på den destination vi hade längtat till inför påsklovet. Det fanns helt enkelt vare sig intresse eller tid att hjälpa oss, trots att bilens batteri höll på att rinna ut. När vi kom fram lyste det rött, och bilen skickade sms och varnade för nedstängning om den inte snabbt fick elektrisk näring.

– Jag äter ström även i vila, lät bilen förstå.

Några år tidigare hade vi betalat en köplats för att få beställa denna efterlängtade elbil. Vår tidigare laddhybrid irriterade oss när den inte levererade det vi förväntat.

I mars hämtade vi den nya elbilen utanför huvudstaden. Med närmare 50 mils kapacitet i batteriet och snabbladdare utplacerade med jämna mellanrum utmed Norrlandskusten tog vi oss enkelt hem till Umeå. Vi reste på en elmotorväg och kände oss som kungar!

Påskresa i elbilens utmarker

Vår familj är alltid sen i planeringen. Vännerna som vi skulle fira påsklovet med, hade däremot bokat tåg till destinationen för månader sedan. Så nu fick påskresan bli elddopet genom ett elbilens ”last frontier”. Vår bil har sina nordligaste snabbladdare i Skellefteå och Storuman. Längre norrut, i Norrbotten råder fortfarande ett laddmörker. Hur kan det vara så när just Norrbotten producerar massor med el, och dessutom delvis lever på att vintrarna fortsätter vara vita?

Att navigera med elbil igenom Norrbotten visade sig kräva en stor portion planering och rent detektivarbete. Så många frågor! Vilken av långsamladdarna kan para ihop sig med vår bil? Bristen på samordning mellan olika huvudmän, sajter och appar för laddning är dessutom påtaglig. Behöver vi registrera oss i förväg för att få ström? Dessutom, med ett 75kWh batteri i bilen, hur ska vi veta hur lång tid vår bil kommer att behöva ladda om vi stannar vid en 11 kW-laddare i Överkalix eller en 22kW dito i Gällivare? Måste vi kanske övernatta för att få tid att fylla på? Om vi väl tar oss till Jokkmokk, vet vi då att någon av de två 11 kW-laddare som ska finnas där verkligen funkar?

Smärtsamt medvetna om att den sista utvägen, att ladda i ett vanligt 230 V vägguttag, skulle ta halva påsklovet, startade vi resan in i det okända.

Fick ta vägen om Luleå

Valet föll på att resa via Jokkmokk. Googlandet och ringandet från bilens passagerarsäte visade dock att kombinationen laddplats och boende inte gick att få till i Jokkmokk just den natten. Snabb omplanering i vårvinterkvällen medan bilens autopilot och min fru styrde norrut. Ett ledigt rum och en 22 kW-laddare gjorde att vi tog in på hotell i Luleå. Natten på det fina hotellet blev ändå inte mycket dyrare än en full tank bensin eller diesel.

Glada rullade vi nästa dag in i Kiruna och såg fjällen i väster. Vi trodde att vi skulle kunna hålla tågvännerna bakom oss. Men batteriet skulle bara räcka 8 mil till, så vi behövde fylla på med minst 5 mil innan sista etappen.

Coop Nord bjuder på el från 22 kW-laddare runt om i Norr- och Västerbotten. Grymt bra! Men en parkering är ingen rolig plats. Därför for vi mot centrum och torget och Kirunas enda 11 kW-laddare för att fylla på de sista elektronerna. Men där krävdes ett Clever-kort. Köpa kort. Fylla med pengar. Registrera användare. Fortfarande ingen ström. Ringa support. Helgstängt. Tillbaka till den pålitliga men tråkiga parkeringen.

Kom fram – efter tåget

Tågvännerna vann med en halvtimme. Båda vi familjer var nu framme på en vacker semesterort och hade roliga reseberättelser att dela med varandra. Smolken i glädjebägaren var att mötas av attityden mot oss. Det fanns vare sig beredskap eller intresse att hjälpa oss med laddning. Utan en stor portion förhandlingsteknik hade vi inte lyckats.

Varje destination som lever på snöupplevelser kommer behöva ställa om attityder och förstå att elbilen inte är en parentes eller ett undantag, utan den nya och nödvändiga vardagen.

Första snabbladdaren på plats!

Inför hemresan pirrade det lite i magen. Hur skulle vi lösa den? För att komma hem utan övernattning tog vi det säkra före det osäkra och valde att resa via Norge. En omväg javisst, men så mycket bekvämare med alla snabbladdare.

Resans paradox – och en ny milstolpe i elbils-Sverige – blev att precis den dagen vi reste hemåt öppnade den första snabbladdaren i Norrbotten. Vi såg den på bilens smarta vägplanerare på morgonen, men vi vågade inte lita på den. Tänk att just vår lite besvärliga resa blev en av de allra sista genom ett nordligt laddmörker!

Anders Enetjärn, vd Ecogain

Läs mer: Sara Ekenstedt: Så undviker du panikzonen