Klimatet på Almedalstorsdagen

1. Sossarna outsourcar klimatet. Efter onsdagens starka fokus på klimat från både Centerpartiet och Miljöpartiet, var det väntat att torsdagens partiledartal skulle fokusera på annat. Magdalena Andersson nämnde ”Sverige” 31 gånger, strax över en gång per minut i sitt tal, som kretsade kring jobb, välfärd och rättvisa. Allt detta vore lätt att kopplat till klimat, men det gjorde Andersson inte. Klimatet nämndes bara en gång, och då som ”klimatkatastrofer och stora omvälvningar” som väntar. Andersson lyfte dock också fram ”Koldioxidutsläpp som ökar och som riskerar att leda till en dyr prislapp för svenska folket”, i linje med Hatts DN Debatt om att Sverige kan få böter på tiotals miljarder om vi inte uppfyller EU:s ESR-krav. Det pekar också på att Socialdemokraterna inte själva tänker klimatprofilera sig, utan outsourcar klimatet till trogna koalitionspartnern miljöpartiet och det mindre självklara centerpartiet.
   
   
2. Moderaterna klimatflörtar inte. Flera moderata strateger och såna som jag bedömer att moderaterna skulle vinna väljare på en vassare klimatpolitik, gärna i direkt polemik mot SD. Det tycks inte ha nått finansminister Elisabeth Svantesson som höll moderaternas Almedalstal. Hon nämnde endast helt kort ”en global klimatkris” som en av många hotbilder inför framtiden, men tycks varken se näringslivets uppsida med klimatledarskap eller vara särskilt bekymrad över mångmiljardböterna som EU-kommissionen hotar Sverige med.
   
   
3. Miljömålsberedningens vägval klarnar. Miljömålsberedningens översyn av Sveriges klimatmål hastar och såväl dess ordförande Fjellner som ledamöter och expertgruppen diskuterade vägval på Almedalen. Hur LULUCF ska hanteras och hur de additionella klimatmålen preciseras är en central knäckfråga, liksom i vad mån Sveriges punkt-klimatmål ska ersättas eller kompletteras med en utsläppsbudget som EU har. Moderaternas företrädare bedyrade att klimatmålet för transportsektorn består – ett välkommet besked efter rykten att man istället för att försöka nå målet helt enkelt stryker det.
   
   
4. Northvolt och de andra – stöttas eller lämnas i sticket? UnderAlmedalen kom välkomna besked om att förhandlingar pågår med intressenter som vill överta Northvolts konkursade verksamhet, samtidigt som flera andra gröna omställningsprojekt också efterlyser besked om att åtminstone få stöttning i form av snabbare och mer förutsägbara processer. Från Tidöpartierna gavs inte mycket betryggande besked, medan flera av oppositionspartierna ser en potential både att bistå och i att attrahera de stora väljargrupper som tar stryk om den gröna omställningen saktar in.  
   
   
5. Greenwash eller greenhush. Ikea, Arla och SCA presenterades på Almedalen som årets finalister till Jordens Vänners greenwashpris; miljövärldens kanske minst åtråvärda pris som fick förnyad aktualitet genom att det under Almedalsveckan blivit klart att EU:s Green Claims Directive inte införs såsom vi trott. Samtidigt diskuterades ”greenhush” på andra arenor; Greenhushpriset som lyfter fram de som faktiskt, mätbart och konkret gör mycket för klimatet utan att berätta om det – vilket också fått förstärkt aktualitet av anti-woke-rörelsen som tycks få fäste även på vår sida Atlanten.

Almedalsveckan går mot sitt slut, på fredagen är vi spända på om Vänsterpartiet återgår till sin tidigare starka klimatprofilering eller fiskar i mer klimatskeptiska vatten med löften om ”Sverigepriser” på bensin, diesel och el. Sista talare ut är Kristdemokraternas Ebba Busch, som i sin roll av energi- och näringsminister kan förväntas prata om den kärnkraftssatsning som regeringen nyligen fått igenom riksdagen men där analytiker är ense om att Tidöpartiernas stöd inte räcker. Sen väntar båten hem och med den analysen av helheten – allt detta återkommer vi till i nästa klimatanalys!