Experten om SBTi-förslaget – 5 viktiga ändringar

– En av de stora förändringarna är att det ska bli lättare för företag i kategori B att komma i gång med att sätta mål. De tidigare kraven på att minska scope 3-utsläpp med 67 procent på kort sikt och 90 procent på lång sikt gäller inte längre på samma sätt. Nu får företag mer flexibilitet att prioritera de mest relevanta utsläppskällorna i sin värdekedja i stället för att följa en fast procentsats, säger han till Miljö & Utveckling.

Samtidigt införs skärpningar för kategori A-företag, bland annat genom krav på tredjepartsgranskning av basårsutsläpp, vilket säkerställer att klimatmålen bygger på verifierade data.

– Dessa krav bör höja kvaliteten på beräkningar och skapa bättre underlag för företagens fortsatta arbete, säger Johan Hodell.

Nytt scope 3-upplägg

Ett av de mest debatterade inslagen i standarden har varit de hårda kraven på scope 3-utsläpp. Tidigare har företag behövt minska sina scope 3-utsläpp med en fast procentandel, men i det nya förslaget ges mer flexibilitet genom att företagen måste fokusera på de mest utsläppsintensiva delarna av sin värdekedja.

Nu kan företag välja mellan tre strategier för långsiktiga scope 3-mål:

1. Absolut utsläppsminskning i linje med nettonoll 2050
2. Intensitetsbaserade mål, där utsläpp per enhet produktion minskar
3. Mål för att öka Net Zero-anpassning i värdekedjan, till exempel genom att endast sälja elbilar efter ett visst år

Oavsett strategi måste företag fokusera på de största utsläppskällorna i sin värdekedja.

– Företag måste säkerställa att en hög andel av deras leverantörer är engagerade i Net Zero-målen – snarare än att en viss procentsats av omsättningen ska vara täckt av klimatmål, säger Johan Hodell.

Tidigare hantering av kvarvarande utsläpp

En annan stor förändring är att företag får möjlighet att hantera sina kvarvarande utsläpp successivt under sin nettonoll-resa, snarare än att vänta till slutåret. Dock finns inget krav på att ta itu med dagens utsläpp eller att vidta åtgärder utanför den egna värdekedjan – något Johan Hodell menar är en brist.

– Jag tycker att det delvis är en positiv förändring – det skapar incitament att ta ansvar för utsläppen löpande i stället för att skjuta det på framtiden. Men det bör vara ett uttalat krav på att även ta hand om sitt osynliga avfall redan nu.

SBTi föreslår även att företag ska sätta både långsiktiga och kortsiktiga mål för koldioxidinfångning och lagring, snarare än att förlita sig enbart på utsläppsminskningar.

– Det nya förslaget exkluderar mål för scope 2 och 3-utsläpp, vilket kraftigt minskar ambitionen för infångning. Endast vissa branscher, som flyg och båtfrakt, måste hantera sina utsläpp för att nå netto-noll, medan elintensiva bolag, fastighetsbolag och kontorsverksamheter med stora scope 2-utsläpp ignoreras – trots deras viktiga roll i omställningen, säger han.

Risk för snedfördelning

Johan Hodell menar att det kan skapa en snedfördelning där vissa företag får bära en större del av bördan för att minska utsläppen.

– När det gäller fossilfri el senast 2040 har svenska företag generellt goda förutsättningar att uppfylla kravet, men det blir betydligt svårare för företag med verksamhet i länder där tillgången till förnybar el är begränsad​, säger Johan Hodell.

Vidare förklarar han att det redan i dag går att köpa ursprungsgarantier och uppnå 100 procent fossilfri el relativt enkelt, men om efterfrågan ökar och tillgången på ursprungsgarantier inte ökar i motsvarande takt, kan det bli problematiskt.

– En lösning vi hoppas på är att ursprungsgarantier på sikt säljs på timbasis snarare än årsbasis. Annars kan företag räkna in all sol- och vindkraft som produceras under sommarhalvåret, medan det finns stora effektbrister under vintern. Om EU inför ett sådant krav om tio år kan inte ens Sverige garantera fossilfri el hela tiden, vilket innebär att företag kommer behöva tekniska lösningar som energilagring och ökad koldioxidinfångning, avslutar Johan Hodell.

Klicka här för att läsa mer om förslaget.