
Papua, eller egentligen tre områden i Västpapua på Nya Guinea, skildras i årets Pandabok av Magnus Lundgren och Staffan Widstrand: Papua – Bland paradisfåglar och djävulsrockor. De båda fotograferna följde med en fransk vetenskaplig expedition och fotograferade både miljöer, människa och natur, både under och ovan vattenytan. Resan var Magnus Lundgrens fjärde till de här platserna, som kommit att ligga honom varmt om hjärtat.
– Ön har varit isolerad från Asien, så mycket av djurlivet som finns på ön är väldigt särpräglat och har utvecklats där utan att djuren och fåglarna har kunnat ta sig över till Asien. Därför finns det en speciell flora och fauna, och det gäller även i havet, säger Magnus Lundgren.
Artrikt område med speciell natur
Området är också artrikt, bland annat finns här de rikaste korallreven på jorden. Ett skäl till att denna speciella natur finns kvar är ursprungsbefolkningen, som sköter naturen på ett långsiktigt sätt.

– Det finns en urgammal kultur på Nya Guinea, människor lever i stamsamhällen som utvecklat olika sätt att bevara naturen. De lever väldigt traditionellt, nästan som jägare och samlare och så har de lite jordbruk också, säger Magnus Lundgren, och fortsätter:
– De har system för att till exempel skörda frånkorallrev med vissa intervall, för korallreven tål inte så mycket fiske. Och de tror att deras förfäder finns kvar på platserna, så om vi kommer dit och dyker på nya platser så måste vi först prata med den äldste i byn.
Måste komma överens med invånarna
Dykarna måste försäkra invånarna om att de inte har för avsikt att fiska eller plocka med sig saker från naturen.
– De har väldigt svårt att förstå varför folk reser över hela jorden för att hoppa ner i havet och titta på några fiskar. Det låter ju helt otroligt för dem, säger Magnus Lundgren.

Finns det något särskilt tillfälle under arbetet med boken som fastnat extra hos dig?
– Det är ju oftast när man möter folk. Det finns massor med storslagna naturupplevelser som är helt fantastiska. Men de största upplevelserna är människorna man träffar där och interaktionen. Det var rätt skoj att de tyckte att vi var helt värdelösa djungelmänniskor. De vågade inte släppa oss ur sikte – tänkte att ”de hittar väl aldrig ut”.
– Den största upplevelsen för mig var när vi nattsnorklade med valhajar under en fiskeplattform, det tyckte jag var coolt. Vi fick följa med ett fiskefolk som använder ljus när de fiskar och då kommer valhajar och tittar på. Det var en speciell upplevelse.
Fotograferna började med uppåt 10 000 bilder att välja mellan, och i boken finns ungefär 200 av dessa med. Urvalet görs i flera steg, och på slutet handlar det om att fylla i luckor i berättelsen. En hel del bra bilder kommer aldrig med. Men bland de publicerade bilderna finns några av Magnus Lundgrens favoriter.

Har du någon favoritbild?
– En kul bild är på ruvarfisken som har alla fiskäggen i munnen. Naturen som har utvecklats där under lång tid är så himla speciell – det känns ibland som om man är i en disneyfilm. Det finns till exempel en haj som kan gå uppe på korallerna… Man tror nästan inte det är sant. Det känns verkligen som en undangömd juvel som måste bevaras, ett väldigt skyddsvärt område.
Har ni något nytt projekt på gång?
– The wild wonders of China är det projekt som vi jobbar med just nu. Vi har hållit på med det i många år och nu ska vi slutföra det. Sedan jobbar vi på att få göra en större bok om Papua på engelska.
Boken om Papua är utgiven på Votum Förlag.