Domar om nyckelbiotoper öppnar upp för prövningar

Juridik I två domar från februari om Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper har det slagits fast att registreringen är ett beslut som kan överklagas. I ett fall upphäver förvaltningsrätten registreringen. I den här artikeln redogör JP Infonets, som levererar juridiska informationstjänster, jurist Karin Forsman för de två domarna.

Domar om nyckelbiotoper öppnar upp för prövningar
Registering av nyckelbiotoper kan överklagas, enligt två nya domslut. Foto: StockAdobe

Går Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper att överklaga? Två domar om just registrering av nyckelbiotoper pekar på att så är fallet.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium

Läs vidare – starta din prenumeration

  • Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
  • Full tillgång till allt digitalt material
Redan prenumerant?

Fakta

Fakta Nyckelbiotop

Begreppet nyckelbiotop kom till på 1990-talet som ett nytt verktyg inom den praktiska naturvården och mot bakgrund av att Skogsstyrelsen fick i uppdrag av regeringen att genomföra en försöksinventering av särskilt värdefulla skogsmarksbiotoper som kunde hysa sällsynta växter och djur. Skogsstyrelsen har sedan dess utfört flera regeringsuppdrag om nyckelbiotopsinventeringar.

I en nyckelbiotop finns ofta rester av en miljö som har försvunnit i det omgivande landskapet. De arter som lever i en sådan miljö finns inte jämnt utspridda i skogslandskapet, utan är ofta samlade på platsen på grund av dess speciella egenskaper.

Syftet med inventeringarna är att identifiera, avgränsa och registrera nyckelbiotoper. Det är ett viktigt kunskapsunderlag när Skogsstyrelsen och andra myndigheter handlägger ärenden och för skogsägare som bedriver skogsbruk. Ungefär två procent av den produktiva skogsmarken i Sverige är registrerad som nyckelbiotop.

Konsekvenserna av en nyckelbiotopsregistrering har dock förändrats sedan 1990-talet. Det har bland annat införts certifieringsstandarder i branschen som innehåller krav på att det vid skogsbruket ska tas särskild hänsyn till nyckelbiotoper.

Eftersom majoriteten av virkesköpande företag och organisationer är certifierade innebär det i praktiken att det inte går att avverka och sälja virke från en nyckelbiotop.

Karin Forsman, JP Miljönet.

Om en markägare eller annan berörd intressent ifrågasätter Skogsstyrelsens nyckelbiotopsregistrering omprövar myndigheten själv den bedömning som ligger till grund för registreringen.

Vid ett antal tillfällen har markägare även försökt att överklaga Skogsstyrelsens registrering till förvaltningsrätten, men domstolen har då avvisat överklagandena eftersom det inte har ansetts vara ett överklagbart beslut. Under februari i år har dock förvaltningsrätten i två olika domar bedömt saken annorlunda och istället ansett att det går att överklaga registreringarna.

FAKTA

Juridiknyheter i samarbete med JP Infonet

Miljö & Utveckling presenterar juridiknyheter i samarbete med JP Miljönet, som levererar juridiska informationstjänster inom miljörätt med dokument från samtliga rättskällor samt i form av guider och expertanalyser.

JP Miljönet erbjuder domar, lagar, lagkommentarer, analyser, vägledande dokument och mycket mer.  JP Miljönet ingår i familjeföretaget JP Infonet och är ett av företagets största rättsområden.

Förvaltningsrätten i Jönköping

En skogsägare begärde i en skrivelse till Skogsstyrelsen att registreringen av en nyckelbiotop på hans fastighet skulle återkallas. Skogsstyrelsen svarade att registreringen av nyckelbiotoper är ett kunskapsunderlag och inte ett beslut. Man menade att det därför inte gick att avregistrera en nyckelbiotop efter en begäran från enskilda.

Fastighetsägaren överklagade då myndighetens svar till förvaltningsrätten.

Förvaltningsrättens bedömning

Förvaltningsrätten konstaterade att enligt förvaltningslagen får en myndighet endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen men att det saknas formell reglering kring registreringen av nyckelbiotoper. Förvaltningsrätten ansåg dock att Skogsstyrelsen hade ett sådant stöd genom regeringens beslut. Registreringen uppfyllde därför förvaltningslagens krav på legalitet.

Var då Skogsstyrelsens skrivelse att betrakta som ett beslut? Här påpekade förvaltningsrätten att det i förvaltningsverksamhet förekommer både ärendehandläggning och faktiskt handlande. Skillnaden mellan dessa är att information som en person får genom faktiskt handlande inte nödvändigtvis måste följas och därför inte har ett normerande syfte.

Handlande eller ärendehandläggning?

Förvaltningsrätten ansåg att syftet med registreringen talade för att arbetet utgjort ett faktiskt handlande. Dock talade sättet som registreringen går till på, de verkningar som blir följden av en registrering och markägarens möjlighet till omprövning för att det är ärendehandläggning. Förvaltningsrätten bedömde därför att Skogsstyrelsens skrivelse och registrering av nyckelbiotoper var ett beslut.

När får man då överklaga ett beslut? Jo enligt förvaltningslagen är det i de fall där beslutet kan antas påverka ens situation ”på ett inte obetydligt sätt”. Bestämmelsen omfattar även beslut som saknar egentliga rättsverkningar, om beslutet har utformats på ett sätt som kan leda till att det ändå får konsekvenser. Det måste då vara fråga om påverkan av kvalificerat slag utifrån en objektiv bedömning.

Fick överklaga men fick inte rätt

Förvaltningsrätten ansåg att besluten om registrering och att registreringen inte skulle tas bort, medfört faktiska verkningar för skogsägaren. Innebörden av beslutet blev att det fanns krav att alltid samråda med Skogsstyrelsen vid eventuella skogsåtgärder. Det blev dessutom ekonomiska förluster på grund av det certifieringssystem för virke som finns. Enligt förvaltningsrätten var detta sådan som innebar att Skogsstyrelsens beslut och skrivelse skulle ses som ett överklagbart beslut.

Förvaltningsrätten menade dock att Skogsstyrelsen hade fattat beslutet inom sin beslutskompetens och att det inte fanns något skäl att ifrågasatta myndighetens bedömning att området utgjorde en nyckelbiotop. Domstolen avslog därför överklagandet, vilket betyder att registreringen kvarstod.

Förvaltningsrätten i Malmö

I det andra fallet underrättade Skogsstyrelsen en skogsägare i tre separata brev att två områden och ett träd på fastigheten hade identifierats som nyckelbiotoper. Fastighetsägaren överklagade registreringarna till förvaltningsrätten.

Förvaltningsrättens bedömning

Även här konstaterade Förvaltningsrätten att gränsdragningen mellan ärendehandläggning och faktiskt handlande inte är alltid helt tydlig. Enligt Skogsstyrelsen handbok om registrering föregås arbetet av ett utredningsarbete och en inventerares bedömning av de faktiska naturvärdena på fastigheten. I samband med registreringen tilldelas dessutom nyckelbiotoperna bland annat ett ärendenummer.

Mot bakgrund av hanteringen, det faktiska ställningstagandet och registreringens faktiska verkningar för skogsägaren ansåg förvaltningsrätten att det var fråga om ärendehandläggning. Genom registreringen fattade Skogsstyrelsen de facto ett beslut om ett områdes eller objekts status av nyckelbiotop.

Möjligt att överklaga även här

Precis som i fallet från Jönköping ansåg förvaltningsrätten att det gick att överklaga ett beslut om registrering. I detta fall resonerade domstolen att oavsett det ursprungliga och välgrundade syftet med registreringarna, så hade konsekvenserna av dem förändrats över tid. Detta genom införandet av de certifieringsstandarder inom virkesindustrin som innebär att virke från nyckelbiotoper undantas eller ger sämre avkastning.

Skogsägaren hade även pekat på en försämrad ekonomisk säkerhet på fastigheten och minskade möjligheter till fastighetsbildningsåtgärder. Förvaltningsrätten ansåg därför att registreringarna påverkat fastighetsägaren på ett inte obetydligt sätt och att det därmed var överklagbara beslut.

Lag krävs för att myndigheten ska få ingripa

Enligt legalitetsprincipen måste myndigheternas maktutövning ha stöd i en rättskälla, det vill säga en lag, förordning eller föreskrift. För att det ska gå att göra ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden krävs att det är reglerat i form av en lag.

I detta fall resonerade Förvaltningsrätten att Skogsstyrelsens arbete med att inventera och registrera nyckelbiotoper inte har något uttryckligt stöd i lagen. Det närmaste författningsstöd som finns är det ansvar som myndigheten har tilldelats enligt en förordning (Förordningen med instruktion för Skogsstyrelsen). Skogsstyrelsen har även fått i uppdrag av regeringen att vid särskilda tillfällen identifiera, avgränsa och registrera nyckelbiotoper.

Regeringsbeslut räcker inte

Enligt förvaltningsrätten innebär den ärendehandläggning som Skogsstyrelsen ägnat sig åt vid registreringen, ett sådant ingrepp i den enskildes äganderätt att maktövningen kräver stöd i lag, förordning eller myndighetsföreskrift. Det är inte tillräckligt med stöd i ett regeringsbeslut.

Förvaltningsrätten ansåg därför att Skogsstyrelsen saknade det lagstöd som krävdes för att registrera de tre nyckelbiotoperna. Konsekvensen blev att domstolen upphävde beslutet om registrering.

Slutkommentar

I de två förvaltningsrättsdomarna, som kom med cirka två veckors mellanrum, ansåg båda domstolarna att Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper är ett beslut som går att överklaga.

Resonemangen är snarlika och tar sikte på de konsekvenser som en registrering innebär för markägaren.

I den senare domen går förvaltningsrätten dock ett steg längre och upphäver Skogsstyrelsen registreringar. Detta beror på att domstolen menar att ett regeringsbeslut inte är ett tillräckligt författningsstöd för det ingrepp som registreringen innebär för markägaren.

Kan få stora konsekvenser

Med tanke på att ungefär två procent av den produktiva skogsmarken i Sverige är registrerad som nyckelbiotoper kan denna dom få betydande konsekvenser. Skogsstyrelsen chefsjurist har dock uttalat att mycket talar för att myndigheten kommer att överklaga förvaltningsrättens dom för att få klargörande i frågan från högre instans.

Frågan om registreringar av nyckelbiotoper kan därför hamna i kammarrätten som då gör en egen prövning av regleringen. Kammarrättens avgörande kan i så fall bli vägledande för hur rättsläget ska tolkas för myndigheter och markägare runtom i landet.

 

Vårt nyhetsbrev

De viktigaste nyheterna direkt i mejlen. Helt kostnadsfritt!
Skickar begäran
Jag godkänner att Miljö & Utveckling sparar mina uppgifter
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.