Mitt under brinnande krig har Ukraina under året beslutat om att införa ETS utsläppshandel, som lanseras 2028. De implementerar nu EU:s CBAM-lagstiftning med klimattullar mot omvärlden. De tar fram sin långsiktiga klimatstrategi, har uppdaterat sin klimatanpassningsstrategi, med första implementeringsperiod 2027-2029. 2027 ska de lansera sina första utsläppsminskande projekt med finansiering från Japan och Schweiz enligt Parisavtalets artikel 6. Utöver allt detta ansöker Ukraina om EU-medlemskap, och klimatdelen av förhandlingarna börjar 2027. Allt detta sker samtidigt med att de akut behöver försvara sig, och med en kraftig brist på tjänstemän – många är ute i krig, har flytt landet eller dött.
”Även i den mest fruktansvärda situationen av krig, visar Ukraina ledarskap på klimatområdet, säger Kurt Vandenberghe, generaldirektör för EU-kommissionens klimatdirektorat. Vi är mycket imponerade över hur Ukraina fortsätter att utveckla sitt klimatarbete och övertygade om att de kommer att ställa om mycket snabbt efter kriget, med en klimatdriven återuppbyggnad.”
Ukrainas uppdaterade klimatmål slår fast 65 procent utsläppsminskning 1990-2035, 27 procent förnybar energi 2030, och 30 procent minskade metanutsläpp mellan åren 2020 och 2030. Men det går bättre om Rysslands olagliga anfallskrig äntligen kan sluta – Ukrainas nya klimatsiffror talar sitt tydliga, skrämmande språk. Klimatpåverkan har ökat med 37 procent på grund av kriget. Koldioxidutsläppen från bränder ökade med 23 procent. Men delar av statistiken är oklar, eftersom Ukraina inte har kontroll över hela sitt territorium. ”Ingen tar sig till frontlinjen för att mäta utsläpp”, som Ukrainas klimatförhandlare Igor Onopcuk beskriver det. Frågan går rakt in i COP-förhandlingarna, där Ryssland redovisar sin klimatpåverkan inklusive delar av Ukrainas territorium som de olagligt krigat sig till – och för varje gång man inte protesterar så blir Putins olagliga agerande alltmer accepterat.
Sammantaget är det lätt att hålla med övergångs-klimatminister Romina Pourmokhtari om att ”Ukraina förtjänar vår djupaste respekt”. Men önskan om medlidande eller respekt präglar inte Ukrainas närvaro på COP. De kämpar tillsammans med EU och de små önationerna (SIDS) för långtgående klimatmål och mot att det som redan förhandlats klart öppnas upp igen. I de lite undanskymda MPG-förhandlingarna – modalities, procedures and guidelines om någon glömt – vill Ukraina få klarhet i hur man redovisar territoriella utsläpp när en stor del av ens territorium är ockuperat. Och så vill de dela mig sig av den expertis det innebär att bli brutalt och olagligt attackerad.
”Vi kan visa upp hur lätt ett centraliserat och storskalig energisystem förstörs. När stora delar av Kiev nu är utan el och värme så är det för att vi hade några få, stora anläggningar som var lätta för ryssarna att slå ut. Därför ser vi nu en väldig satsning på sol, vind och elbilar – inte för klimatets skull utan för den minskade sårbarheten”, säger Igor Onopcuk.
Också återskapandet av våtmarker, som Ukraina nu inleder med stöd från GEF, är resiliens. ”När vi nu återställer våtmarker som ryssarna dikade ur, så gynnar det klimatet och den biologiska mångfalden – men stärker också vår egen säkerhet. Det såg vi när ryssarna försökte inta Kiev – det är svårt att ta sig igenom en vätmark med tunga stridsvagnar.”
När Rysslands anfallskrig äntligen är över, tar den långsiktiga återuppbyggnaden vid. Redan nu byggs förorter till Kiev upp utifrån naturbaserade lösningar, och Ukraina är bestämda att det ska bli ”build back better”, i linje med landets klimatmål och NDC. Men inte alla vill det. På Rebuild Ukraine-konferensen, där jag själv hållit i klimatsamtal, tycks minskad sårbarhet ofta stavas tjockare lager cement. Här har alla goda krafter en roll att spela; låt Ukrainas återuppbyggnad ske på Ukrainas villkor.
Slava Ukraini!



