Analys: Vårbudgeten ur klimatperspektiv i tio punkter

1. Större budget – minskade klimatanslag. Statsbudgetens utgiftsområde 20 innehåller det mesta av klimat- och miljöanslagen, och fram till 2028 minskas omfattningen kraftigt med undantag för 2026 då satsningen på CCS ger utslag. Reformutrymmet på 11.5 miljarder kronor i vårbudgeten ändrar inte på detta – nästan inget går till miljö- och klimatsatsningar. Samtidigt är det förstås inte ett självändamål att klimat ska vara dyrt; förorenaren betalar-principen och verktyg som bonus malus handlar tvärtom om att omställningen ska vara lönsam.
2. Klimatmålen gäller men nås knappast. ”Det är viktigt att hålla uppe takten i klimatomställningen”, skriver regeringen men redovisar inte klimatpåverkan av sina förslag. Ökat ROT leder till mer byggande, ensidigt fokus på vägunderhåll till mer biltrafik och satsningarna som minskar klimatpåverkan är inte i paritet med detta. Vårbudgeten nämner inget om den pågående översynen av klimatmålen – med rätta, eftersom regeringen ska utgå från de lagar som faktiskt gäller. Inte heller nämner regeringen Naturvårdsverkets, Trafikverkets eller Klimatpolitiska Rådets bedömning att den förda politiken leder till att Sverige missar alla målen, vilket regeringen också konstaterade i budgetpropositionen – men här görs ingen bedömning alls.
3. ROT – ingen idé vara emot: Regeringens största enskilda satsning i vårbudgeten, som slukar 4.5 av reformutrymmet på 11.5 miljarder kronor, är att ROT höjs till 50 procent av arbetskostnaden för reparation, underhåll, om- eller tillbyggnad av fastigheter. Det blir gyllene tider för byggsektorn, med fler utrivna kök och helrenoverade badrum. Det är uselt för klimatet, men ROT har nästan blivit en borgerlig rättighet i Sverige så vi med klimatengagemang får göra ett bättre arbete i att lyfta fram att ROT också kan gå till installation av solceller, av laddboxar för elbilar och andra gröna lösningar.
4. Vägen väger tyngst. 500 miljoner kronor extra anslås till underhåll av statliga vägar, inte en krona extra till att förbättra järnvägen. Delvis har det att göra med längre planeringshorisont för järnvägsunderhåll, men Trafikverket har också en roll i att säkra kompetens för att ta igen underhållsskulden snabbare. Tågresenären får trösta sig med 80 extra miljoner för nattågstrafiken till övre Norrland – men långt viktigare vore en signal om mer gynnsammare banavgifter eller högre miljökompensation, som helt saknas i vårbudgeten.
5. Klimatklivet: Mindre pengar – och mer. Genom att Klimatklivet inte haft ett tillräckligt bemyndigande, har man under en tid enbart kunnat söka projekt som kan genomföras mycket snabbt, och det är inte många. Trots att många klagar på att Klimatklivet har slut på pengar, blir det därför ändå 2,2 miljarder kronor över i år, som överförs till Industriklivet. Av samma skäl höjs Naturvårdsverkets bemyndiganderam för Klimatklivet till 6.5 miljarder kronor för åren 2026–2030, mot tidigare ram på 4,6 miljarder. Naturvårdsverket planerar sedan tidigare att hålla nästa utlysning 22 september till 3 oktober, stalltipset är att det inte tidigareläggs men att det ges bättre möjligheter att söka medel för fleråriga projekt. Men det viktigaste är signalen – från att ha varit något moderaterna skarpt kritiserade i förra valrörelsen, är Klimatklivet nu ett av mycket få instrument alla partier kan enas om i klimatarbetet.
6. Industriklivet – på lånta pengar. Industriklivets framtid har varit osäker, efter allvarlig kritik från Riksrevisionen och en besvärlig debatt om statens roll i den gröna omställningen kopplat till Northvolts konkurs. Nu tillförs drygt två miljarder kronor, men eftersom det är överblivna medel från Klimatklivet är den långsiktiga framtiden inte tryggad. För att skydda sig mot Northvolt-liknande bakslag anger regeringen i sitt officiella utlåtande att ”Det är Energimyndigheten som genomför utlysningar och fattar beslut om vilka projekt som ska beviljas medel, i enlighet med regelverket för stödet.” Regeringen påstår också att ”Energimyndigheten har idag som praxis att i nya utlysningar endast ta in ansökningar från projekt som inte tidigare har erhållit stöd från Industriklivet” – någon sådan praxis finns dock inte beskriven av Energimyndigheten själv.
7. Skrotningspremie med (lite) förnuft. Till och med mars i år hade endast 369 premier betalats ut – för månaderna tills premien tar slut i augusti finns därmed medel kvar för 49 631 premier. Fiaskot är väntat – steget från skrotbil till elbil är stort och 10 000 kronor räcker inte långt. Regeringen höjer premien till 25 000 kronor, vilket faktiskt kan göra skillnad, särskilt som också Euro 5-klassade bilar som skrotas ger premie – en obegriplig inskränkning som äntligen tas bort. Noga räknat sker inte detta i vårbudgeten, utan i en särskild förordning som tidigast kommer i maj – men med få positiva klimatnyheter tar vi med den i alla fall. Tyvärr vidgas inte premien till att också gälla lätta lastbilar, husbilar och motorcyklar eller till att också kunna användas för bilpool eller kollektivtrafik. Mest udda är nog att höjningen också gäller retroaktivt – den som redan skrotat sin bil för 10 000 kronor får 15 000 kronor till – förklara klimatnyttan med det den som kan!
8. Reduktionsplikten – nu med laddning. 1 juli höjs reduktionsplikten från rekordlåga sex procent till tio, men nu ska också publik laddning ingå. Det ger välkomna intäkter till de som sätter upp snabbladdare, men troligen bara knappt 30 öre per laddad kWh eftersom regeringen inte tänker nyttja multiplikatorn som andra länder gör. Denna och många andra frågor har delegerats till Energimyndigheten, vars förslag nu är på samråd – men regeringen slår fast att reduktionsplikten ska ligga på 10% till och med år 2030. Det betyder att varje laddning på macken gör att andelen fossilt ökar i pumparna bredvid; en oönskad effekt som undviks om nivåerna successivt höjs.
9. Försvarsmiljarderna – en klimatöppning? Den som söker efter något som kan rädda Sveriges klimatmål får söka sig till oväntade ställen, som regeringens önskan att låna 300 miljarder för att finansiera nya försvarssatsningar. Delar av det skulle kunna gå till infrastruktur som Nato betonar att Sverige måste förbättra, som att Malmbanan måste gå att lita på, Inlandsbanan kunna transportera tyngre gods och tågförbindelsen Stockholm-Oslo gå snabbare än idag. Dessutom öppnar lånefinansieringen för en diskussion om det inte andra satsningar också är värda att prioritera, som att nå klimatmålen.
10. Summa summarum: Tiden rinner ut. I någon mån har finansminister Svantesson rätt att ”om vi missar klimatmålen så missar vi dem” – om de svenska. EU:s klimatkrav inom ESR är däremot mycket dyra att missa, med krav på att köpa dyra utsläppsrätter från andra medlemsländer eller betala dryga böter till EU. Utsläppsminskningar som hinner få effekt innan 2030 blir allt färre i takt med att tiden går. Förslagen i oppositionspartiernas följdmotioner inför beslutet den 11 juni är rimligen deras politik för kommande mandatperiod och budgetpropositionen i höst Tidöpartiernas sista chans att visa att de menar allvar med skrivningen ”Det är viktigt att hålla uppe takten i klimatomställningen.”

Mattias Goldmann