Inga produkter i varukorgen.
Så kan ekosystemrestaurering öka risken för sjukdomsspridning
Natur Att återställa skadade ekosystem är en viktig del av arbetet för att bevara biologisk mångfald. Men ny forskning visar att restaureringsprojekt också kan föra med sig oväntade hälsorisker.
Foto: Adobe Stock
Att återställa förstörda eller påverkade ekosystem är en viktig insats för att bevara och stärka biologisk mångfald. Men enligt en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, kan sådana åtgärder också öka risken för att sjukdomar som sprids mellan djur och människor – så kallade zoonoser – får fäste. Forskarna bakom studien menar därför att risken för smittspridning bör tas med i beräkningen redan i planeringsstadiet av restaureringsprojekt.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Zoonoser utgör ett växande globalt hot mot människors hälsa. När människor förändrar naturliga miljöer, till exempel genom skogsavverkning eller annan markanvändning, rubbas ofta balansen i djurlivet. Det kan ge sjukdomsbärande arter, som annars hålls i schack av konkurrens eller rovdjur, större utrymme att föröka sig och därmed öka risken för sjukdomsutbrott.
Studien visar att det ofta uppstår ett tidsglapp mellan att restaureringsåtgärder genomförs och att de önskade arterna återvänder. Under den perioden kan djur som bär på smittor dominera i det nya ekosystemet. Ett exempel är skogssorken, som bär på sorkfebervirus och kan göra människor allvarligt sjuka. I väntan på att ekosystemet återfår sin naturliga balans kan det därför vara nödvändigt att vidta kompletterande åtgärder, till exempel att sätta upp uggleholkar för att locka till sig rovdjur som begränsar antalet smittbärande gnagare.
– Vi behöver praktisk vägledning för hur restaurering kan ske på ett sätt som både gynnar den biologiska mångfalden och minimerar risken för zoonotiska sjukdomar, säger Frauke Ecke, universitetslektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet, i en kommentar.
Forskarna pekar också på att klimatförändringar måste tas i beaktande. Förutsättningarna för ett restaurerat område kan förändras drastiskt över tid, vilket kan påverka vilka arter som trivs där och hur sjukdomar sprids.
Studien, som publicerats i tidskriften Nature Ecology & Evolution, uppmanar myndigheter och beslutsfattare att integrera kunskap om zoonoser i restaureringsarbetet för att minska risken för framtida sjukdomsutbrott.
