Visselblåsarfunktion snart obligatorisk på mindre företag

Syftet med visselblåsarfunktioner är att visselblåsararen tryggt ska kunna anmäla missförhållanden på en arbetsplats. Det innebär bland annat att personer som hanterar visselblåsarärenden som kommer via en visselblåsarfunktion har tystnadsplikt om uppgifter som kan identifiera visselblåsaren eller någon annan som pekas ut i en anmälan och att det är oberoende personer som ska hantera visselblåsarärende.

Skyldigheten att upprätta visselblåsarfunktioner är en följd av att EU:s visselblåsardirektiv tillkom 2019.

Enligt visselblåsardirektivet ska alla verksamheter med fler än 50 arbetstagare ha visselblåsarfunktioner, och den utökningen börjar gälla från och med den 17 december i år.

Hanna Clerkestam, politisk sakkunnig på arbetsmarknadsdepartementet, menar att det är en betydelsefull breddning.

– Den svenska lagstiftaren har utformat reglerna om visselblåsarfunktioner utifrån EU:s visselblåsardirektiv och det anses vara viktigt att oegentligheter på arbetsplatser ska kunna komma fram oavsett storleken på företagen.

Rädsla för missbruk

Lise-Lotte Argulander är expert på arbetsrätt och arbetsmiljö vid företagarorganisationen Företagarna. Hon är kluven inför breddningen av lagen.

– Ett företag med 50 anställda är fortfarande ett litet företag. Vi vet sedan tidigare att nya regler har varit kämpiga att anpassa sig till för småföretag som redan lägger i snitt en arbetsdag i veckan på administration. Tidsbristen är det största problemet då små företag väldigt sällan har en HR- eller administrationsenhet, säger hon.

Det har också funnits en oro hos företagare kring om lagen kommer att missbrukas när fler företag omfattas av den, exempelvis som en slags hämndfunktion för missnöjda medarbetare.

– Vi vill självklart att alla våra företagare ska vara schyssta arbetsgivare men om vi har otur används den här funktionen till att sätta dit en arbetsgivare som någon har en konflikt med. Det faktum att man som medarbetare kan ha rätt att gå direkt till massmedierna och uttala sig efter att en anställning har avslutats kan bidra till det klimatet, säger Lise-Lotte Argulander.

Ett annat problem är att det bildas allt fler företag som försöker sälja på småföretag en visseblåsartjänst, menar hon. Dokumentationskraven ser väldigt olika ut beroende på företagets storlek. I de allra flesta fall behöver inte företag med färre än 50 anställda den typen av omfattande dokumentation som dessa firmor erbjuder, men okunskapen kring visselblåsarlagen är stor – och så även rädslan för att göra fel.

Trots farhågorna ser Lise-Lotte Argulander inget alternativ till att lagen breddas. Riskerna med status quo är nämligen värre.

– Det finns ju små företag som faktiskt drivs genom grov kriminalitet och där anställda har en helt oskälig lön eller urusla arbetsvillkor, och sådant måste avslöjas, säger hon.

Fördomar om lagen

Lise-Lotte Argulander hoppas dock att informationen kring visselblåsarfunktionen ska bli bättre än i nuläget.

– Jag tycker det borde satsas lite mer pengar från exempelvis staten på den här kunskapsspridningen för många småföretag vet att det här kommer ske, men man vet inte hur man själv ska gå till väga, säger hon och tillägger:

– Det finns också en del felaktiga fördomar om att visselblåsarfunktionen riskerar att leda till avslöjade företagshemligheter, när den enbart fokuserar på att avslöja missförhållanden. Om man går in på Arbetsmiljöverkets webb exempelvis kan man läsa vidare om hur man kan tänka som litet företag. Men många vet inte ens om att det är där de ska kolla.

Hanna Clerkestam vid Arbetsmarknadsdepartementet anser ändå att det finns goda möjligheter för småföretag att lyckas med en implementering av visselblåsarfunktionen.

– Den svenska lagstiftaren gav småföretagen två extra år att implementera visselblåsarfunktioner i verksamheterna just med tanke på att underlätta för småföretagare. Det finns också möjlighet för intresseorganisationer att söka statsbidrag hos Arbetsmiljöverket i syfte att lämna information och rådgivning till personer som omfattas av lagens krav.

Vad är den yttersta förhoppningen med den här lagändringen?

– Förhoppningen är att flera ska våga larma om oegentligheter på arbetsplatser och att det ska kunna ske på ett tryggt sätt.