Svenskt Näringsliv – bakåtsträvare och sabotör?

– Det här känns lite pinsamt.

Orden kommer från Svenskt Näringslivs energi- och klimatansvariga Maria Sunér Fleming. M&U har just frågat om organisationen har en miljö- och klimatpolicy. Under hennes två år på kontoret på Storgatan 19 i Stockholm har hon inte sett till några sådana riktlinjer.

– Det är en väldigt bra fråga. Vi borde ha det men jag tror tyvärr inte det, säger Maria Sunér Fleming.

På organisationens pressjour svarar dock Johan Rönn tvekande. Men sedan kommer han på att en sådan finns. Den ligger på intranätet och är från 2008. En allmänt hållen policy på cirka två sidor kommer på mejlen. Där ingår bland annat totalförbud mot att slänga glödlampor och batterier i papperskorgen och krav på sopsortering och löpande besiktning av fastigheter för att effektivisera energiförbrukningen.

Trots att den interna policyn verkar stå i skuggan är Svenskt Näringsliv helt på det klara med vad de tycker i klimat- och miljödebatten nationellt och globalt. Organisationens medarbetare har skrivit spaltmeter efter spaltmeter om vikten av att få till stånd ett globalt bindande klimatavtal och de har stått vid panelbord och diskuterat koldioxidläckage.

Inte sällan får företagens företrädare kritik för att vara bakåtsträvare och sabotörer av en progressiv klimatpolitik. Och för att bara tala för de största utsläpparna av växthusgaser. Flera personer från näringslivet som M&U talat med stärker bilden av Svenskt Näringsliv som en bromskloss för ett miljö- och klimatambitiöst Sverige och Europa.

Mer om det snart. Men först, en kort introduktion i Svenskt Näringslivs gigantiska utmaning. Ett paraplyförbund med ett 50-tal branschorganisationer som medlemmar. Tittar man in i styrelserummet finns ledamöter som representerar vitt skilda branscher, från It- och Telekomföretagen och Almega Tjänsteföretagen till Sveriges Byggindustrier, Plast- och kemiföretagen och Stål och Metall Arbetsgivareförbundet. Blickar man ned mot paraplyets skaft, under alla dessa förbund, finns tusentals företag som sysslar med en uppsjö av olika tjänster och produkter. Och som tycker helt olika i frågor som rör miljöarbete och klimatpolitik. Kanske är det därför inte konstigt att bilden av Svenskt Näringsliv påminner om organisatorisk dragkamp. Rekordutsläpparna på ena sidan repet och progressiva och klimatengagerade krafter på den andra.

”Det är bullshit”

Sasja Beslik, vd för Nordea Fonder och expert på CSR-frågor, tycker att det finns både fram- och bakåtsträvare i organisationen. Men att de utåt sett inte utmärkt sig som proaktiva.

– Om vi fokuserar på klimatet så har de inte lyckats särskilt väl. Det handlar mycket om ledarskapet och deras splittrade roll som gör att de måste balansera mellan olika intressen.

Han läser en rad på Svenskt Näringslivs sajt: ”Näringslivet kan acceptera en tuff klimatpolitik så länge den är konkurrensneutral och inte minskar företagens möjligheter att konkurrera med omvärlden.”

– Till Urban Bäckström (Svenskt Näringslivs vd, reds anm.) skulle jag vilja säga att näringslivet inte har något annat val än att acceptera. Det är inget man kan välja. Det där är bullshit.

Klimatskeptisk hållning?

Genom åren har det inte bara varit Svenskt Näringslivs klimatansvariga Maria Sunér Fleming och Inger Strömdahl, miljöansvarig, uttalat sig i frågorna.

Även chefekonom Stefan Fölster har flera gånger höjt rösten om klimatpolitik och rekyleffekter av energieffektivisering. I flera recensioner av hans bok Farväl till världsundergången, som kom ut för några år sedan, kallas han för klimatskeptiker. Och hans blogg hyllas av de som sällar sig till den gruppen.

Scanias vd Leif Östling som är en av tre vice ordförande i Svenskt Näringsliv blev 2008 uppmärksammad för ett uttalande i Länstidningen: ”Genom mänsklighetens historia har vi haft flera istider och en rad andra dramatiska klimatförändringar. Jag tycker att man ska vara lite försiktig med såna larm.”

Ebba Lindsö, som fick avgå som organisationens vd 2005, har vittnat om det motstånd hon mötte i klimatfrågan när hon lyfte den.

Flera händelser som tillsammans har påverkat bilden av Svenskt Näringsliv. Maria Sunér Fleming är medveten om att det finns en viss misstro mot organisationen när det handlar om de gröna frågorna. Men hon betonar att det idag råder enighet om att klimatförändringarna är ett reellt bekymmer.

– Jag vet ju att det har funnits olika individer inom Svenskt Näringsliv med andra synpunkter. Men det får stå för dem personligen, säger hon.

Stefan Fölster har valt att inte kommentera den här artikeln och Svenskt Näringsliv hänvisar till att det är Maria Sunér Fleming som uttalar sig i klimatfrågor i organisationen. Hon menar att Stefan Fölster har ett nationalekonomiskt perspektiv på frågan, men hon vill inte kalla honom för klimatskeptiker. Hon tycker heller inte att enskilda individers åsikter är relevanta i det här sammanhanget när organisationen har en tydlig ståndpunkt.

Det är synd att det finns en bild av Svenskt Näringsliv som bakåtsträvare, anser Maria Sunér Fleming. Hon skulle hellre ha en diskussion om hur Sverige kan gå före och se till att företagen som drabbas hårt av tuffare klimatpolitik får hjälp så att deras internationella konkurrensförmåga inte drabbas.

Maria Sunér Fleming ser på Svenskt Näringsliv som en representant för alla medlemsföretag i miljö- och klimatfrågorna. Hon menar att det kan missuppfattas som att de är negativa till klimatarbete när de försöker lyfta fram viktiga konsekvenser, exempelvis att det blir mer kostsamt för vissa företag. Det är svårt att ta hänsyn till bredden bland företagen.

– Det är svårare att åtgärda koldioxidutsläpp för råvarubaserad industri än för ett tjänsteföretag som kan göra det via rese- och inköpspolicys.

Hon känner stort stöd från vd Urban Bäckström. Samtidigt menar hon att man inte kan kräva att han ska uttala sig i alla frågor som organisationen arbetar med. Och att han har lagt fokus på det som ligger honom nära, de övergripande ekonomiska frågorna.

Men kan man inte väva in klimatet i de ekonomiska frågorna?

– Frågan om en grön ekonomi och en grön tillväxt finns på agendan just nu, både i Sverige, Europa och globalt. Hela Riokonferensen handlade ju om det. Jag tycker att de som jobbar med mer nationalekonomiska frågor hos oss engagerar sig i det perspektivet.

Generationsskifte tack

Martina Krüger, ansvarig för klimat- och energifrågor på Greenpeace, ser Svenskt Näringsliv som en lobbyist för den delen av industrin som motsätter sig skärpta klimatmål och som inte vill att EU ska gå före. I hennes debattartikel på SVT:s webb från i fjol lyder rubriken ”Svenskt Näringsliv saboterar arbetet mot klimathotet”. Hon anklagar organisationen för att ha bidragit till att EU valde att backa från en höjning av klimatmålet från 20 till 30 procent.

– Det är konstigt att de agerar så när en stor del av medlemmarna vill ha höjda klimatambitioner. Medlemmar som insett att klimatfrågan är ett stort problem, att vi måste ställa om och att det innebär business.

Krafterna som drar åt det gröna hållet är obefintliga inom organisationen, påpekar Martina Krüger.

– Det finns ju dem som arbetar med miljö- och klimatfrågor, som Maria Sunér Fleming, som jag inte tycker driver en grön agenda och så finns det andra som Stefan Fölster vars blogg är lite borderline klimatskeptiker. Jag vet inte om han är det eller om han bara vill provocera.

Martina Krüger lyfter fram andra grupperingar som mer klimatframgångsrika, däribland Hagainitiativet, ett företagsnätverk som vill minska utsläppen inom näringslivet.

– Om företagen som är med där kände sig representerade av Svenskt Näringsliv skulle ett sådant initiativ inte behövas.

Hopplös situation

Nina Ekelund, programansvarig på Hagainitiativet ser, liksom Sasja Beslik, Svenskt Näringsliv som en stark röst som skapar eko på marknaden. Men ingen av dem tycker att organisationen ligger i framkant i klimatfrågan.

– Vi hör väldigt mycket om kostnaderna men sällan något om vinsterna med klimatarbete. Goda exempel måste lyftas fram. Positionerna flyttas inte fram när det talas om exempelvis koldioxidläckage, säger Nina Ekelund.

Även Per Egstam, vd på konsultföretaget Tricorona, menar att det är viktigt att en så stor och tung organisation engagerar sig i klimatfrågorna. Både för deras egen trovärdighet och för att Sverige ska bli ett internationellt föredöme.

– Branschorgan riskerar att hamna i att försvara minsta gemensamma nämnare, och där har Svenskt Näringsliv nog befunnit sig ibland.

En av Svenskt Näringslivs många medlemmar är Sveriges Byggindustrier. Danielle Freilich är miljöexpert på branschförbundet och sitter även med i Svenskt Näringslivs referensgrupp för klimat. Hon blickar tillbaka.

– Det var väldigt mycket kärnkraftsvänligt och klimatskepticism för några år sedan. Men nu säger Svenskt Näringsliv att de tror på klimatförändringen och att de vill jobba för internationella avtal och mer proaktivt miljöarbete.

I praktiken tycker hon att branschorganisationernas branschorganisation ligger långt bak i utvecklingen. De har en hopplös uppgift, utbrister Danielle Freilich, om denna jättesammanslutning.

– De har allt från basindustrin till tjänstesektorn bland sina medlemmar, men har av historiska skäl valt att tala för de som varit mest engagerade och satsat mest pengar. De vill ha undantag och lättnader i energiskatter för att gynna stålindustrin, gruvor och kemibranschen.

Kanske är det bättre med lösa nätverk för att åstadkomma något tillsammans? funderar hon. Hennes bild av arbetet i referensgruppen är att bygg- och tjänstesektorn vill ha tuffare krav medan stålindustrin som orsakar stora utsläpp ser det som ett jätteproblem.

– Många sitter med i de här grupperna för att bevaka sina intressen och inte för att föra frågan framåt. Det går inte att ha en gemensam syn och målbild. Vissa branscher är hotade och måste kämpa för sin överlevnad.

Vill ha mer resurser

Prio ett för Svenskt Näringslivs Maria Sunér Fleming har varit att driva på och påverka de globala klimatförhandlingarna. Det europeiska näringslivet skulle vinna på att få till stånd ett globalt klimatavtal, poängterar hon.

– Europa har valt att gå före och skapa system som sätter pris på koldioxid, vilket är korrekt ur ett teoretiskt perspektiv. Men det blir fel när bara en del gör det och det drabbar vissa företag.

Om du får vara självkritisk, hur skulle du vilja förbättra Svenskt Näringslivs miljö- och klimatengagemang?

– Jag skulle önska mer resurser för att vi ska kunna jobba ännu bredare med frågorna, lyfta fram fler goda exempel och vara mer proaktiva ur ett positivt perspektiv. Men vi har många frågor att förhålla oss till. Jag behöver främst fokusera min insats och då blir det de mest akuta sakerna.

ad tycker du? Vi vill höra dina synpunkter. Skriv till oss på redaktionen, info@miljo-utveckling.se