Inga produkter i varukorgen.
Replik debattartikel: Fel riskfokus på KemI
Livsmedelsföretagen uttrycker sin frustration över KemIs restriktiva syn på BPA. Om jag hade ett livsmedelsföretag så skulle jag knappast våga riskera mina kunders hälsa och företagets förtroende på det svajiga underlag som EFSAS riskbedömning ändå utgör, skriver Magnus Hedenmark, ekotoxikolog och författare av Den Flamsäkra Katten.
Livsmedelsföretagen uttrycker sin frustration över KemIs, Kemikalieinspektionens restriktiva syn på BPA. De tycker sig ha fått klartecken för fritt fram för användning av Bisfenol A genom Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSAS riskbedömning. De halter som medborgarna utsätts för från kvitton, konservburkar och andra källor ligger ju långt under gränsvärdet. Så varför fortsätter då KemI, men inte bara KemI utan många forskare att ändå hävda att BPA är ett problem?Det beror på flera orsaker, men låt oss först konstatera vad både EFSA och de kritiska akademiska forskarna kan vara eniga om: Det är mycket svårt att dra säkra slutsatser om BPA, trots mångfalden av rapporter. Det finns också många studier av hög vetenskaplig kvalitet som visar på mycket allvarliga konsekvenser. Det finns en koncensus om att osäkerheten är fortsatt stor. Frågan är bara vad vi gör av den insikten?
Livsmedelsföretagens bedömning av BPAs låga risk vilar i sin tur tungt på EFSAS bedömning. EFSAS gränsvärden är, vidare, starkt beroende av bedömningen om att BPA inte skulle vara ett hormonstörande ämne. Skulle det visa sig vara ett hormonstörande ämne, så faller ju hela bedömningen eftersom gränsvärdet i så fall är i princip noll.
Det finns väldigt många lågdosstudier som pekar på att BPA nu ändå är hormonstörande. Flera av dessa studier har hög vetenskaplig kvalitet, men EFSA väljer ändå bort dessa därför att de är svåra att utvärdera. Ett skandalöst förhållningssätt som döljs bakom en vetenskaplig fasad där godtycket får härja på folkhälsans bekostnad. Vad som skiljer de akademiska forskarna mot de regulatoriska forskarna på EFSA är främst hanteringen av osäkerhet. När osäkerheten är så stor och de möjliga konsekvenserna så allvarliga är det då ett skäl att fria BPA? Ja säger den regulatoriska vetenskapen. Nej säger den akademiska vetenskapen. Jag förstår att Livsmedelsföretagen knappast gör egna bedömningar, men det handlar snarare här om vilka typer av resonemang som förs och vilka försiktighetsprinciper som ska gälla. Om jag hade ett livsmedelsföretag så skulle jag knappast våga riskera mina kunders hälsa och företagets förtroende på det svajiga underlag som EFSAS riskbedömning ändå utgör. Magnus Hedenmark, ekotoxikolog och författare av Den Flamsäkra Katten.
Här hittar du Livsmedelsföretagens debatt Fel riskfokus på KemI
