Fel riskfokus på KemI

I sina bedömningar fokuserar Kemikalieinspektionen allt för ofta på hur potentiellt farlig en kemikalie är, utan att ta hänsyn till risken att den verkligen gör skada. Det låter kanske vettigt med en sådan försiktighetsprincip. Men det kan faktiskt leda till smått absurda slutsatser skriver Marie Söderqvist och
Fredrik Torehammar.

Fel riskfokus på KemI

I förra veckan kom Justitiekanslern (JK) med allvarlig kritik mot Kemikalieinspektionen (KemI). KemI är den myndighet i Sverige som har ansvar för tillsynen för kemiska produkter.

I just det här fallet påpekade JK att KemI har oskäligt långa handläggningstider. Det är bekymmersamt med en myndighet som inte gör sitt jobb. Det drabbar företagens konkurrenskraft, men på sikt också innovationskraften när det gäller att ta fram nya, bättre alternativ till exempelvis dagens växtskyddsmedel.

I sina bedömningar fokuserar KemI allt för ofta på hur potentiellt farlig en kemikalie är, utan att ta hänsyn till risken att den verkligen gör skada. Det låter kanske vettigt med en sådan försiktighetsprincip, särskilt när det gäller att skydda till exempel barn. Men det kan faktiskt leda till smått absurda slutsatser.

Ta exemplet att åka flygplan. Alla flygturer innebär en potentiell mycket stor fara – planet kan störta och då är chansen att man överlever liten. Men eftersom sannolikheten att det händer lyckligtvis är minimal så fortsätter de allra flesta att flyga. På samma sätt kan man inte dra några slutsatser om risker med kemikalier utifrån deras farlighet i sig. En riskbedömning kräver också kunskap om hur mycket vi exponeras för dem.

På KemIs hemsida finns en sida som handlar om bisfenol A (BPA). Det är ett ämne som bland annat ingår i lack till konservburkar, för att garantera att de håller tätt så att livsmedlet är säkert. På hemsidan står att läsa att BPA är ”ett hormonstörande ämne” som ”påträffas i nästan alla urin- och blodprover från människor.” Det låter obehagligt. Men det kunde också vara relevant för oroliga småbarnsföräldrar och gravida att veta att de halter av BPA vi faktiskt får i oss ligger mycket långt under de ytterst försiktigt satta gränsvärden som EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet och svenska Livsmedelsverket satt upp. I januari i år kom världens kanske hittills största sammanställning av forskning om BPA. Den visar att det inte för en enda konsumentgrupp finns någon risk med BPA från livsmedel och att det inte ens går att klassa BPA som ett hormonstörande ämne om man följer WHO:s riktlinjer.

Detta nämns inte med en rad på KemI:s hemsida. Däremot talar man gärna om de studier som visar på potentiellt skadliga effekter. Det står heller inget om att alternativen till BPA är mycket mindre studerade av forskningen. Det är som om Luftfartsverkets hemsida skulle vara full av målande beskrivningar av flygkrascher, utan ett ord om hur säkert det faktiskt är att flyga.

Men är det inte ändå bäst att vara försiktig? Nej, det kan faktiskt vara precis tvärtom. Det finns nämligen ytterligare risker med KemI:s fokus på just de studier som visar på negativa effekter av ett ämne. När det gäller välkända ämnen, som vi forskat på i decennier och där effekterna är väl kända, har en del studier helt naturligt visat på vissa negativa effekter. En samlad bild av forskningsläget ger då en mer fullständig bild av ett ämnes farlighet. Men fokuserar man på studier med negativa effekter kommer de välkända ämnena att se farligare ut än de är, medan nya och okända ämnen ser ofarliga ut, eftersom man ännu inte forskat tillräckligt mycket på dem. Det är som om vi skulle sluta flyga vanliga flygplan eftersom en del har kraschat, och i stället rekommenderas att sätta oss i en helt ny slags farkost, som vi inte känner till lika väl.

Så låt inte det bästa bli det godas fiende. Lagar och regler om mat måste vara baserade på risk, inte fara. KemI:s fokus på fara är faktiskt en fara i sig.

Vårt nyhetsbrev

De viktigaste nyheterna direkt i mejlen. Helt kostnadsfritt!
Jag godkänner att Miljö & Utveckling sparar mina uppgifter
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.