Håll isär fara och risk
Huvudpoängen i vår kritik av Kemikalieinspktionen gäller att myndigheten behöver bli bättre på att hålla isär fara och risk. Inte minst gäller detta i KemI:s information till allmänheten via till exempel sin hemsida, skriver Marie Söderqvist, vd och
Fredrik Torehammar, chef public affairs på Livsmedelsföretagen.
Det är inte ett ämnes farlighet i sig som avgör ifall det utgör en risk för folkhälsan eller inte. Hur hög risken är beror på i vilken omfattning människor exponeras för ämnet i fråga, under hur lång tid och i vilket skede i livet.
Frågan om bisfenol A, BPA i livsmedelsförpackningar är ett illustrativt exempel på hur det kan gå när fokus hamnar på ämnets farlighet snarare än risken utifrån den faktiska exponeringen. KemI:s argument att frågan faller under Livsmedelsverkets ansvarsområde innebär inte något stöd för den ensidiga belysning av ämnet som KemI erbjuder. Hänsyn till statens administrativa gränser hindrar inte heller KemI från att ha texter om exempelvis BPA och dricksvatten på sin hemsida, som ju också faller under Livsmedelsverkets ansvar.
Det är oklart vad KemI avser när man skriver att EFSA inte gjort en helhetsbedömning av riskerna med BPA, men vi kan konstatera att KemI inte har tillkännagivit några invändningar mot EFSA:s slutsatser i den frågan. Vi menar att det är en viktig uppgift för myndigheterna att förklara och sprida resultaten av de riskvärderingar som görs inom EU:s gemensamma arbete som ju Sverige deltar i.
Till sist, när det gäller företagens ansvar för säkerheten i alternativa förpackningsmaterial: Livsmedelsbranschen är givetvis lyhörd för konsumenternas oro och önskemål kring våra produkter och deras förpackningar. Därför bedrivs i dag ett omfattande arbete med att utveckla alternativa förpackningar utan BPA, i samarbete med våra leverantörer. Det handlar om en komplicerad och tidskrävande process. För att kunna ersätta en befintlig förpackning, måste alternativet ha genomgått noggrann testning för hygien, säkerhet, hållbarhetstider, miljöpåverkan och smak- eller kvalitetspåverkan. Annars är risken stor att man byter ut väl fungerande förpackningar mot alternativ som är sämre för såväl konsument, producent som miljö. Testerna måste dessutom utföras under tillräckligt lång tid för att se vilka effekter som uppstår under hela livsmedlets hållbarhetstid.
Här hittar du tidigare debattartiklar
