Paradigmskifte i miljölagstiftningen

Svensk miljölagstiftning har hittills varit fokuserad på att minska utsläpp genom att reglera punktutsläpp från industrier, fabriker och annan verksamhet med stor miljöpåverkan. Det har varit en hyfsat framgångsrik strategi, men inte tillräcklig.

– Vi har fortfarande stora miljöproblem. Därför räcker det inte att endast rikta in sig på punktutsläppen, det krävs något mer säger Anna Tiberg som varit sekreterare i miljöbalkskommittén.

Sätter tak

Miljökvalitetsnormerna som bygger på direktiv från EU, är ett helt annat angreppssätt och anger istället ett tak för exempelvis hur mycket partiklar luften får innehålla eller för lägsta tillåtna kvalitet på vatten. Med miljökvalitetsnormerna utgår man ifrån det taket och sedan tvingas samhället och människorna att anpassa sig för att inte överskrida värdet.

– Miljökvalitetsnormerna är ett helt nytt angreppssätt på miljölagstiftningen. Vi står inför ett lagstiftningsmässigt paradigmskifte, säger Anna Tiberg.

Punktutsläpp räcker inte

Miljökvalitetsnormerna som satts upp av EU är så pass tuffa att det inte längre räcker att bara jobba med punktutsläppen. Diffusa källor som utsläpp från biltrafiken och hushållen måste också åtgärdas. Det här är politiskt sprängstoff eftersom det det handlar om livsstilsfrågor och människors beteende, exempelvis hur man bor i förhållande till arbetet och hur mycket man reser.

– Miljökvalitetsnormerna är som en svartepetter som ingen politiker vill ta i för de kräver obehagliga beslut som berör människors beteenden. Det ger inte många röster, säger Anna Tiberg.

Fråga om makt

Förutom ett helt nytt sätt att arbeta juridiskt, ställs också frågan om makt och om hur samhället är organiserat på sin spets. För att klara av att nå miljökvalitetsnormerna krävs det exempelvis att kommun och riksdag enas om gemensamma mål och gemensamma handlingsplaner.

– Det kommer inte att fungera om varje myndighet och varje enskild kommun sitter på sin kammare och försöker lösa de problem som rör just deras område, här måste man enas om en gemensam åtgärdsplan, säger Anna Tiberg.

Under sommaren lämnade miljöbalkskommittén ett slutbetänkande där de tittat på systemfrågan, det vill säga på hur man kan inrätta ett juridiskt system som gör att Sverige klarar att hålla miljökvalitetsnormerna.

Kortfattat går förslaget ut på att de stora utsläppskällorna i ett område som inte klarat att hålla miljökvalitetsnormerna kartläggs i detalj. Nästa steg blir att fundera över vilka alternativa åtgärder som står till buds och slutligen vaska fram de lösningar som är mest kostnadseffektiva. Utifrån dessa gör man sedan en åtgärdsprogram.

– Det gäller att ta hänsyn till alla aspekter. Det går exempelvis inte att vara miljöfundamentalist och stänga av en stor bilväg för att miljökvalitetsnormerna i området inte är uppfyllda. Men har man antagit en miljökvalitetsnorm av bindande karaktär måste något göras för att den ska klaras av, det kan inte politikerna ändra på i efterhand, säger Anna Tiberg och förklarar att miljöbalkskommitténs arbete har handlat om hur systemet ska fungera när normerna väl är antagna.

Slutbetänkandet om miljökvalitetsnormerna ligger nu hos regeringen, men Anna Tiberg tror inte att det kommer att bli något beslut innan valet, tiden är för kort.

– Frågan är levande, fortfarande kan vad som helst hända. säger Anna Tiberg.

Fakta miljökvalitetsnormer:

Idag finns det fyra förordningar om miljökvalitetsnormer i Sverige, en för föroreningar i utomhusluft, en för buller och en för parametrar i fisk och musselvatten och en för kvaliteten i vattenmiljön. För vissa normer har man satt upp ett högsta värde för föroreningar som inte får överstigas. För miljökvalitetsnormen för luft gäller exempelvis värden som rör kväveoxid, svaveloxid och bly samt bensen, kolmonoxid och ozon. Andra normer är mer lösa i kanterna. Exempelvis innebär bullernormerna att det ska ”eftersträvas att omgivningsbuller inte medför skadliga effekter på människors hälsa” Miljöbalkskommittén har föreslagit att man ska skilja på normer som är absolut bindande och normer med målsättningsvärden.

Sverige arbetar just nu med en ny miljökvalitetsnorm för vattenmiljön. Dessutom pågår en revidering av normen för utomhusluft som så småningom ska innehålla värden för ännu fler ämnen.