Pär Larshans: På jakt efter nästa cirkulära affär

– Det handlar mycket om att monitorera och bevaka. Vad håller de på med? Vad kommer för lagstiftning? Det är centralt för affären i dag och ännu viktigare för morgondagens affär. 

Familjeföretaget Ragn-Sells har kört sopor i snart 150 år, men i dag fokuserar verksamheten på att omvandla avfall till råvaror. Ganska ofta krockar lagstiftning med vad Ragn-Sells säger sig kunna göra, vilket format Pär Larshans till påverkansaktör. 

Fosfor är ett bra exempel. Det är ett kritiskt näringsämne för jordbruket, och Europa importerar stora mängder. Importen kommer bland annat från Ryssland och trots kriget importerades rysk fosfor för över nio miljarder kronor förra året. Ragn-Sells kan utvinna fosfor ur avloppsslam, en restprodukt som bildas vid rening av avloppsvatten från hushåll och industrier. Det var länge otillåtet att användas till konstgödsel, men 2022 godkändes användningen efter intensivt lobbyarbete. För snart ett år sedan godkände EU att kalciumfosfat utvunnet från slamaska används vid ekologiskt jordbruk. Det sista steget Pär Larshans vill se är att Ragn-Sells tillåts sälja medlet som foder – hittills tar det stopp i EU. Efter galna ko-sjukan antogs regler om att avfall inte är en godkänd källa till djurfoder. 

– Vi säljer en produkt som är Rolls-Royce, bästa kvaliteten. Det finns ingen produkt som är renare på marknaden, över huvud taget. Det passar utmärkt som djurfoder. Det är helt enkelt en föråldrad skräck, säger Pär Larshans. 

Nu gör Ragn-Sells vad de kan för att baxa den sista delen av lagstiftningen mot ett godkännande. Tidigare i veckan har EU-minister Jessica Rosencrantz (M) varit på besök på företaget. Förhoppningen är att hon ska lyfta frågan i Ministerrådet. 

Pär Larshans tar först emot på Ragn-Sells kursgård, i Upplands Bro norr om Stockholm. Här är det tidigt aprilväder – våren kämpar fortfarande med att få buskarna runt gården att slå ut. Knopparna kniper emot ett par dagar till. Gården tillhör ägarfamiljen sedan länge, och används nu framför allt som en kursgård för anställdas fortbildning. Att det är just ett familjeföretag återkommer Pär Larshans till som en enorm tillgång. 

– De vågar ta kortsiktiga förluster och finansierar innovationer. Jag har svårt att se hur ett börsbolag skulle våga ha det framtidstänket, säger han.

Lyckas Pär Larshans få igenom ett godkännande av deras fosfor i foder innebär det bättre betalt. 

– Får man foderpris ligger det här uppe, säger han och måttar med handen i höjd med ögonen.

– Gödsel är inte dåligt betalt, men det ligger kanske här, säger han och låter handen sjunka ner under bröstkorgen. 

Fungerande ekonomiska incitament kan snabba på omställningen till cirkulär ekonomi, påpekar han. Får städerna en lägre kostnad för att hantera sitt avloppsslam gynnar det hela samhället. Dessutom bekymrar det honom att vi är så beroende av import. 

– Rent krasst är det så att om vi missar leveranser av gödningsmedel får vi lägre skördar. Hönor som ska värpa ägg värper färre, på sikt får vi inflation och faktiskt svält i vissa delar av världen. Det här långsiktiga tänket är viktigt för ägarfamiljen, säger Pär Larshans. 

Förra året firade han tio år som hållbarhetschef på Ragn-Sells, då rekryterad från hamburgerkedjan Max och ett starkt arbete som hållbarhetschef. Den dåvarande vd:n på Ragn-Sells hade uppvaktat Pär Larshans, som tackat nej. Däremot kunde han hjälpa till att skriva en kravspecifikation åt rekryteringsfirman. 

– När den var klar insåg jag: det är ju mig de söker. Så då blev det så, säger han. 

Hållbarhet ramlade i knät på Pär Larshans. Allt började egentligen med hamburgare. Som ung ekonomistudent började han i köket på Max. Efter tre månader sa han upp sig, men hade då redan hunnit göra sig till en populär chef. En ny titel som distriktschef lockade honom tillbaka. 

– Då fick jag leda halva Max. Vi var ju ett väldigt mycket mindre företag, det fanns kanske åtta restauranger. Vi gjorde allt själva också, marknadsföringskampanjer och allting, så det var väldigt roligt. 

Rent krasst är det så att om vi missar leveranser av gödningsmedel får vi lägre skördar. Hönor som ska värpa ägg värper färre på sikt får vi inflation och faktiskt svält i vissa delar av världen.”

Vad var det de såg i dig som 20-åring tror du? 

– Jag vet inte, säger han och svarar ändå:

– Arbetsam, nyfiken, lätt att leda personer. Det gick väldigt bra för mig på Max under de där åren. 

Ett par år senare ville Pär Larshans ändå tillbaka till universitetet och ta sin examen. Curt Bergfors, Max grundare och dåvarande vd, erbjöd honom i stället en tjänst som hotellchefs-trainee (Max hade ett separat hotellbolag vid den här tiden). Utbildningen skulle Curt Bergfors stå för, mot att Pär Larshans blev kvar i företaget. 

– Det som händer då var att jag fick gå runt på de olika delarna av företaget under tiden jag läste. Men då dök min blivande hustru upp som gäst på stadspuben i Luleå, där jag jobbade som bartender just den kvällen genom utbildningen. 

Det slog gnistor, men efter ett par dagar skulle Lillian åka hem till sin gård i Bollnäs. Till slut fick de varandra – utan att gå in på alla detaljer involverar historien bergsbestigning, en överraskningsvisit med en ros på Lillians jobb och en rädsla för att hon kanske redan hade pojkvän på gården eftersom hon tvekade inför att bjuda med Pär Larshans dit.

På gården fanns ingen pojkvän – men lite stök. Pär Larshans skrattar varmt när han minns: 

– Hon for in och jag gick försiktigt efter. Då stod hon och torkade ut mikrovågsugnen. 

Ett år senare var de gifta och Pär Larshans hade flyttat in på gården. Han fick helt enkelt säga upp sig igen – jobbet var i Luleå. Men inte heller den här gången blev uppsägningen långvarig. På Max erbjöd de honom att hålla i deras chefsutbildning. Pär Larshans kunde bygga upp chefsutbildningen från Bollnäs, och plugga färdigt samtidigt. 

Ledarskapsprogrammet blev ytterligare en fjäder i Pär Larshans hatt. 

– Jag började anställa personer utifrån vad de kan och inte utifrån vad de inte kan. 

Det innebar i praktiken att personer med funktionsnedsättningar fick jobb på Max. Lönsamt, berättar Pär Larshans, eftersom de stannade länge på företaget. Det fick dessutom positiv uppmärksamhet – Max blev omskrivna för att de anställt personer med funktionshinder på alla restauranger. 

Här någonstans briserade en kris som ruskade om bilden av Max som arbetsgivare. På en av restaurangerna var arbetsmiljön så dålig att Arbetsmiljöverket delade ut vite, berättar Pär Larshans. I samma veva presenterades ny arbetsmiljölagstiftning – samma som gäller i dag –vilket Pär Larshans använde som grunden för att lägga om strukturen på Max. I slutänden gick sjukskrivningstalen ner med 75 procent. Max gick från att vara det dåliga exemplet till det goda. 

– Jag älskar kriser! 

Utöver sjukskrivningarna gick personalomsättningen i stort ner. 

– På en hamburgerkedja med låg personalomsättning får du bra service. När alla är nya ser man direkt: ”det är ju bara virrhönor här”, man får fel hamburgare och allt blir fel. Men här stannade folk kvar, och det märktes. Vi fick en väldigt bra arbetsmiljö och vi tjänade bra med pengar. 

Eftersom det gick så bra med personalen hoppades Max ledning på att Pär Larshans kunde lösa upp fler knutar åt dem. Det kom i slutänden att ge hela hans arbetsliv en ny riktning. 

– Frågan kom upp så här: ”Du har fixat så att vi är kända nu för att ta ansvar för människor. Kan inte du komma med förslag: vad gör vi för klimatet?” 

Hur svarar man på det? Vi ska återkomma till det – och till hur det så småningom ledde honom därifrån. 

Spoiler: det gick kanon. 

Har det gått i diket för dig någon gång? 

Pär Larshans tystnar, tänker efter utan att komma på något. Till slut generad: 

– Jag är ledsen, det låter ju helt sjukt. Alltså… Jag kommer inte på något så där.

En kort bilfärd från kursgården (elbil, ”Jag har kört el länge. Det här är min kanske fjärde elbil”) ligger Högbytorp, en av Ragn-Sells avfallsanläggningar. Pär Larshans visar runt, anläggningen är inte en traditionell återvinningscentral, utan en industriell processanläggning där avfall görs till råvara, förklarar han. Här tas olika typer av avfall emot och mellanlagras, behandlas, återvinns och deponeras. Bland annat flygaska – ett fint, pulverformigt restmaterial som avskiljs från rökgaser vid förbränning i kraftvärmeverk. Flygaska innehåller ofta höga halter av tungmetaller, som bly eller kvicksilver, men genom avancerad teknik där askan tvättas och behandlas går det att utvinna viktiga salter ur materialet. 

Pär Larshans slår ut med armarna. 

– Det här är en visningsanläggning också, den första i sitt slag i världen. Ingen annan har kunnat lösa det här.

Tekniken kallas Ash2salt och är framtagen av Ragn-Sells innovationsbolag Easymining. Askresterna som återstår behöver inte deponeras som särskilt avfall. 

– Det är en vinst för miljön, men vi gör ju inte det här för att vara snälla. Det måste finnas lönsamhet för att det ska fungera, säger Pär Larshans.

– De gillar investeringar och de gillar innovationer. De vill verkligen se nya innovationer. 

En av innovationerna Pär Larshans hoppas på är ett slags vidarebygge på fosforn. 

– Det började med att vi hämtade döda laxar från fiskodlingar i Norge. Vi tjänade bra med pengar på det. Men när vi sedan tittade på det ur ett systemperspektiv så insåg vi att laxodlingarna har problem. 

I Problemen är välkända. I WWF:s fiskguide uppmanas man att bara äta odlad lax någon gång per år, eftersom odlingarna bland annat är förknippade med hög dödlighet hos laxarna och deras putsarfiskar. Dessutom innebär det proteinrika fodret som laxarna behöver stora klimatutsläpp. 

– Då sa jag okej, om vi ska tänka oss en hållbar fiskordning, hur ser det ut då? Och då kom man ganska snabbt fram till att vi måste plocka upp det här fiskbajset, fiskslammet. Det räcker inte bara att ta bort de döda fiskarna, säger Pär Larshans. 

Senare under veckan ska han till Bergen, ett steg i ledet att förverkliga idéerna om att ta vara på fiskslammet. Enligt Pär Larshans bör det användas för att producera biogas – en analys de gjort visar att allt fiskslamp som man i dag släpper ut i Norge i dag skulle kunna driva motsvarande 600 000 svenska hushåll.

– Efter biogas-steget innehåller produkten fortfarande väldigt mycket näringsämnen, både fosfor och kväve. Då har vi innovationer som kan plocka kvävet och fosfor. Jämfört med fosforn från avloppsslam är det ungefär dubbelt så mycket fosfor i fiskslam. 

– Bara att sälja fosfor skulle kunna betala för hela systemet. Vad blir kontentan då? Jo, laxarna skulle må bättre. Vi skulle inte släppa ut saker och ting som skapar övergödning, och förmodligen skulle det gå att producera mer fisk, säger Pär Larshans. 

Men, än så länge är det inte tillåtet. 

– När det gäller fosfor från fiskslam är vi på samma nivå som vi var 2015 när det gäller avloppsslam. 

Pär Larshans får på sig skyddsglasögon och visar in i en av anläggningarna. Här återvinns lösningsmedel som annars hade gått till förbränning. Enligt Ragn-Sells minskar klimatpåverkan med upp till 87 procent, en cirkulär vinst man hoppas göra på fler områden. 

Tillsammans med en kanadensisk partner har Ragn-Sells ansök om att sälja fosfor till djurfoder i Kanada. Enligt Pär Larshans kan det bli aktuellt nästa år, när den första fabriken ska stå klar. Utöver att sälja fosforn till den kanadensiska marknaden använder Pär Larshans den och FN som en murbräcka mot EU. 

– EU vill jättegärna vara det goda exemplet. Men kommer jag direkt till EU som företag och säger ’det här är jättebra’ så ber de mig ställa mig i kö, säger Pär Larshans. 

I stället hoppas han få EU att snegla och ta intryck. 

Han sitter i FN:s styrgrupp för arbete för näringsåterföring, är ordförande för Internationella handelskammarens arbete för cirkulär ekonomi globalt samt den europeiska branschorganisationen Recycling Europe. 

Han är även med i Kemikalieinspektionens insynsråd och sitter i vetenskapliga rådet för världsvattenveckan som leds av Stockholm International Water Institute. Dessutom har han fungerat som expert åt regeringen. 

– Det är en egenskap jag har, att jag blir inte stressad. Och sen har jag lätt att dra slutsatser utifrån ganska lite information. När jag pluggade ekonomisk historia var det en tenta där jag bara läste baksides-texten på kurslitteraturen. Jag var den enda som fick MVG, skrattar han. 

Läshuvudet har han sen barnsben. Dessutom tvingades han tidigt växa upp och klara sig själv, hans mamma dog i sviterna av ett tarmvred när han var 14 år. Fyra år senare var pappan personlighetsförändrad under frukosten.

– Jag skulle till skolan, och han sa åt mig att jag kunde lämna frukosten eftersom ”De tar hand om det här”. ”Vad snackar du om pappa, det är bara vi här?” Sen åkte han till jobbet och var pajas där, helt personlighetsförändrad, och hamnade till slut på mentalsjukhus. 

Pappan var utbildad jägmästare och arbetade som chef hos Skogsvårdsstyrelsen i Luleå. Mamman tog hand om hemmet, och Pär Larshans växte som ensambarn upp i ett mycket kärleksfullt sådant. 

– Jag är uppvuxen med väldigt mycket kärlek men inte så mycket pengar. Det har nog präglat mig, jag letar stabilitet. Men måste man välja väljer jag kärlek, säger han. 

EU vill jättegärna vara det goda exemplet. Men kommer jag direkt till EU som företag och säger `det här är jättebra´så ber de mig ställa mig i kö.”

Pappans bipolaritet hade debuterat i tonåren, men han hade inte haft något skov under hela Pär Larshans uppväxt. När han insjuknade kom det som en chock. 

– När han blev utskriven berättade han att han hade funderat på att skjuta sig. Han hade suttit med bössan, men gjorde det inte. När han berättade det blev det väldigt jobbigt, för då insåg jag att jag skulle bli helt ensam. 

– Då var det att växa upp, så pengar har alltid varit viktigt. Inte att jag måste ha mycket pengar – men så jag klarar mig. 

Framåt finns en lång lista över frågor Pär Larshans vill påverka eller som han hoppas ska ändras när det kommer till hållbarhet. Reglerna kring fosfor, PFAS-lagstiftning, dagens är för slapp, anser han, och att vi inte använder oljekrisen till följd av Irankriget för att bygga momentum är några exempel. CSRD – han välkomnar Omnibus-paketen men tycker samtidigt att det blivit för många – är ett annat. 

– Jag tycker att man gick alldeles för långt i första lagstiftningen, politiken ska inte detaljstyra rapporteringen. Men nu kanske det blir tio omnibus till. Jag gissar att The circle economy act kommer att vara en hel del omnibus. Och det fördröjer ju investeringar från vårt håll. 

Dagarna fylls snabbt med möten och rapporter. 

Vad gör du när du slappnar av? 

– Jag läser mycket, Dagens Industri och andra finansiella tidskrifter. Ekonomi styr enormt, förstår man det förstår man… 

Förlåt att jag avbryter, men det låter inte så avslappnande. Gör du något som inte är produktivt? 

– Jag spelar bridge. Och så gillar jag att basta. 

Hur var det nu med hållbarheten? Pär Larshans framgångar med Max personalpolitik fick grundaren Curt Bergfors att be honom ta hand om ”hur vi tar ansvar för miljön”. 

– Det var trendigt då, att ta ansvar för klimatet. Han ville ligga lite före, det var viktigt. 

Pär Larshans högg i, och kunde snabbt konstatera att nötköttet var problemet. 

– Då skapade vi en lista med en massa åtgärder, men det viktigaste var att vara transparent med kunden. Berätta att: ’sorry, det du käkar nu, det är den största klimatutsläpparen’. Det blev den första klimatmärkningen av mat i världen. 

Klimatmärkningen blev föremål för bland annat internationell uppmärksamhet från BBC. Max flyttade fram positionerna, vilket gjort avtryck hos konsumenterna. I år var det 16:e året i rad Max vann tog förstapriset i Sustainable Brand Index i kategorin restaurangkedjor. 

Det viktigaste, menar Pär Larshans, är att vara öppen. 

– Just transparens är jätteviktigt. Det har präglat mitt fortsatta arbete också, vi har inga hemliga klubbar i Bryssel, säger han och syftar på lobbyarbetet. 

Max har fortsatt ambitiösa klimatmål – 2018 lovade man att ”klimatpositiva hamburgare”. Klimatanseendet har dock fått en törn efter en granskning av Aftonbladet. Minusutsläppen skulle uppnås genom trädplantering i Uganda, men ska enligt granskningen ha orsakat matbrist och utsläpp där träden planterades. Hur ser Pär Larshans på restaurangkedjans arbete i dag? Det vill han inte uttala sig om. 

– Man ska inte recensera någon annans arbete. 

Den sista gången han sa upp sig från Max kom inget motbud med ny roll från Curt Bergfors. När han till slut slutade hade han jobbat i företaget i 29 år. 

– Curt var lite rolig på slutet där, han sa: ”Jag släpper dig fri”. Okej Curt, jag har en egen vilja.