Koldioxid och vatten är vad som blir kvar när oljeföroreningar bryts ned. Men tidsaspekten kan variera från ett till flera hundra år beroende på förhållanden i markerna. I dag finns 7 000 nedlagda bensinstationer i Sverige som kan ha läckt olja. Dessutom finns ett stort antal andra kända oljeförorenade områden.
Statens geotekniska institut, SGI har under en tid studerat nedlagda bensinstationer i Sollentuna utanför Stockholm och i Brånshult i Östergötland. Tanken är att få fram ett prognosverktyg som kan mäta tidsaspekten på den naturliga haltminskningen av olja. Kan denna mätas är det lättare för miljömyndigheten att bestämma om aktiva åtgärder bör vidtas eller om den naturliga reningsprocessen kan ha sin gång.
– Främst är biologiska och hydrogeologiska faktorer i markerna avgörande för hur snabbt oljan bryts ned, berättar Lennart Larsson vid SGI.
Bakterier hjälper till
Prognosverktyget mäter den biologiska aktiviteten i jorden genom att studera aktiviteten i det rörliga grundvattnet. Man studerar hur de aeroba och anaeroba bakterierna bryter ned oljan och man mäter inflödet av bland annat syre, järn och sulfathalter som får bakterierna att trivas i jorden. Den biologiska nedbrytningen har störst betydelse, men även mekanismer som fastläggning och utspädning bidrar till att minska oljehalterna i marken.
I Brånshult, där projektet varit i gång längst tid kan man se en tydlig aktivitet i backen, men än krävs ytterligare tid för att projektet ska ge några tydliga resultat.
Självsanering av oljeförgiftade marker är en vanlig metod i USA och också i delar av Europa. Men det är viktigt att studera hur metoden fungerar i Sverige eftersom klimatet kan vara en viktig faktor för nedbrytningen.
– Jag är övertygad om att den här metoden kommer att användas även i Sverige på platser där marken är svår att sanera, säger Bo Lind projektledare för studien. Med en mätningsmetod som kan se hur oljan sprids och hur lång tid det tar innan den brutits ned i marken är det lättare att välja rätt saneringsmetod.