Klimatet i budgeten – detta hjälper, detta stjälper

Regeringen har gett sig själva fina lovord för klimatsatsningarna i budgeten. Oppositionen är kritisk, Naturskyddsföreningen tar till rena okvädingsord medan Klimatpolitiska Rådet menar att underlaget från regeringen är för bristfälligt för att bedöma. Men mycket är trots allt tydligt och går att dela in i det som hjälper respektive stjälper omställningen.

Hjälper

1. Höjd reduktionsplikt – med laddning. Reduktionsplikten höjs från 1 juli 2025 till 10 % för både bensin och diesel, mot dagens 6%. Samtidigt räknas publik laddning in, vilket ger paradoxen att ju fler som laddar desto mindre förnybart blir det på macken. I det korta perspektivet betyder det att plikten för flytande drivmedel är strax över 9%, men med en snabbt ökad andel laddning kan den vara under 6% långt innan 2030. Om regeringen väljer att utnyttja förnybartdirektivet REDs möjlighet att räkna in all laddning och dessutom med multiplikatoreffekt, så kan andelen förnybart i drivmedlen i praktiken bli – ingen alls. För aktörer med publik laddning men utan egna krav  på reduktionsplikt öppnas den nya inkomstkällan att sälja certifikat till drivmedelsbolagen, vilket kan ge cirka 40 öre lägre pris per kWh. Frågan är på remiss till 12 november, vilket gör det förvånande att regeringen redan har med detta i sina kalkyler – nyttan av inspelen från landets expertmyndigheter, branschorgan och miljöorganisationer värderas krasst uttryckt till noll.
2. Ny elbilspremie – från 2026. Inom ramen för EU:s sociala klimatfond vill regeringen införa en ny elbilspremie, riktad till boende på landsbygden. Den införs först 2026, med 800 miljoner kronor i potten detta år och nästa. Ett pristak kring 400 000 kr är troligt, liksom att leasingbilar ingår – kanske även begagnade elbilar som med skrotbilspremien, som redan beslutats innan budgeten och där efterfrågan tycks ungefär så låg som skeptiker angett.
3. Förlängt biogasstöd. Regeringen förlänger och förstärker biogasstödet, till strax under en miljard kronor år 2025 och strax över åren 2026-2027. För att mer biogas verkligen ska bidra till transportsektorns omställning krävs dock att biogasens skattebefrielse återinförs, att stödet till gaslastbilar effektiviseras så att fler kan söka det och helst att det finns nya gasbilar att välja på – ett konverteringsstöd skulle ge detta.
4. Klimatklivet. Oppositionen säger att Klimatklivet minskas, regeringen att det utökas – och båda har rätt. Jämfört med i fjol, minskar Klimatklivet från 5 till 3.5 miljarder kronor, men jämfört med tidigare beslut ökar det med 500 miljoner kronor i år, lika mycket 2027, 200 miljoner 2029 och 100 miljoner kronor år 2030. Nästa utlysning är i början av november, med ett särskilt rådslag för hur stödet till laddinfrastruktur ska utformas.
5. Kraftlyftet ska stötta investeringar i elproduktion, energilager, energieffektivisering, flexibilitetstjänster eller andra systemtjänster. Det är så brett att 100 miljoner kronor 2025 och det dubbla 2026 inte räcker särskilt långt – men kanske kan det påskynda införandet av vehicle-to-grid, som gör elfordonens batterier till en resurs i arbetet för bättre effektbalans.

Stjälper

1. Sänkt skatt på bensin och diesel. Regeringens föreslår att sänka energiskatten på fossil bensin sänks i två steg med sammanlagt 84 öre per liter inklusive moms, och att energi- och koldioxidskatten på diesel sänks med totalt 61 öre litern. Eftersom bara halva sänkningen sker till årsskiftet och resten 1 juli 2025, är kostnaden 2025 3.2 miljarder kronor och därefter cirka 5.5 miljarder kronor årligen. Klimatpåverkan ökar med ungefär 900 000 ton till år 2030, dels genom att man kör mer, dels för att el och förnybara drivmedel får sämre konkurrenskraft. Förslaget är på remiss till 30 september, men i budgeten framgår det att regeringen redan bestämt sig.
2. Jord- och skogsbruket får fortsatt skattereduktion på fossila drivmedel – nästintill skattebefrielse. Detta trots att dieseln redan blivit mycket billigare, trots att Naturvårdsverket slår fast att reduktionen hotar klimatomställningen och trots att lantbrukets organisationer själva föredrar ett omställningsstöd till hållbara drivmedel som också kan produceras i svenskt jordbruk, enligt förslagen i utredningen Vägen till ett fossiloberoende jordbruk.
3. Industriklivet sänks från årets 1 457 miljoner kronor till 1 345 miljoner år 2025 och blott 653 miljoner kronor årligen 2026-2027. Det är en närmast övertydlig signal från regeringen att den inte tänker bistå på samma sätt som hittills i industrins omställning, kanske påhejad av konservativa ledarskribenter som inte ser värdet av industrisatsningarna i norr – men vad ska då all tänkt ny kärnkraft användas till?
4. Flygskatten avskaffas, utan att något annat tar vid. Regeringen har återkommande argumenterat att flygskatten inte är träffsäker eftersom den beskattar alla flygplan lika. Utifrån detta kunde man tänka sig ett bonus-malus likande system, kanske byggt på de klimatdifferentierade avgifter Arlanda och Landvetter redan har – men skatten avskaffas till halvårsskiftetutan någon stimulans för flygets omställning. Från 2026 förlorar statskassan nästan två miljarder kronor om året på detta, samtidigt som flygets klimatpåverkan ökar med cirka 87 600 ton koldioxidekvivalenter 2025 och mer därefter. Detta förstärks av att reduktionsplikten för flyget avskaffas, och ersätts med EU:s som till en början har lägre nivåer, samt att stödet till regionala flygplatser inte får vare sig klimatvillkor eller bonus, som förre moderate finansmarknadsministern Peter Norman föreslog i sin utredning.
5. Malus avskaffas för husbilar. Regeringen väljer att avskaffa malusskatten för husbilar, trots skarp kritik från remissinstanser och Lagrådets bedömning att det inte finns saklig grund att särbehandla just de som har husbilar. För staten minskar intäkterna, för sektorn försvåras omställningen och utsläppen ökar – men framför allt innebär detta att verktyget bonus-malus urholkas ytterligare.

Sammantaget ger detta en bekymmersam bild. Regeringen tycks inte längre bry sig om de nationella etapp- och sektorsmålen för 2030 – trots att de är svensk lag, vilket gör det till rent lagtrots att inte ens försöka nå dem. EU:s ESR-mål till 2030, som i huvudsak beror på transporternas utsläpp även om jord- och skogsbruk också finns med, kommer Sverige att nå enligt regeringens bedömning. Den baserar sig på Naturvårdsverkets mest optimistiska scenario – felaktigt kallat huvudscenario av regeringsföreträdare. Klimatpolitiska Rådet saknar underlaget för att bedöma detta, och vi andra får nog konstatera att det vore bra att ha marginal nedåt – både för att vara säkra på att slippa betala dryga böter eller köpa dyra utsläppsrätter och för att klimatet faktiskt är vår tids ödesfråga.