Inga produkter i varukorgen.
Hallå där Mattias Svensson…
Politik Nyliberal författare och redaktör på tidskriften Neo, som har skrivit boken "Miljöpolitik för moderater".
Du skriver själv att du länge levde med olust inför miljöfrågor och miljöpolitik. Varför var det så?
– När man möter den här frågan via kultursidor och i samhällsdebatten så använder vänstern miljöfrågan som ett fikonlöv för sin vantrivsel i civilisationen: ”Allt går åt skogen såvida vi inte genomför den här planekonomiska lösningen”. Det blir en god fiende för sådana som mig som tycker att samhället behöver vara så fritt som möjligt.
Vad var det som fick dig att byta fot?
– Det som följde med det här var att jag misstänkte att det fanns överdrifter, domedagsscenarier som det är fel på. Om man läser många sådana överdrifter kan man dra slutsatsen att problemen inte finns. Det blir en korkad polaritet som jag tyvärr har varit en del av. Jag tyckte att vänsterns sätt att attackera problemen var fel, men jag störde mig allt mer på att jag inte hade några egna lösningar.
Varför finns det så få liberala röster i miljödebatten?
– Det saknas inte liberala lösningar. Stora konservativa ledare som Reagan och Thatcher var drivande bakom Montrealprotokollet för att fasa ut freoner och George Bush den äldre sjösatte handeln med utsläppsrätter för svaveloxid, som alla läger i efterhand har erkänt fungerade bra. Så lösningar finns ju men de hittar inte riktigt sina vänner.
Vilka vill du nå?
– Jag vill nå brett och visa att det finns en miljöpolitik som inte är vänster eller tillväxtfientlig. Jag hoppas att allt ifrån socialdemokrater och nyfikna ”gröna” till renläriga liberaler och konservativa ska läsa den. Jag har märkt att det finns många på vår politiska kant som är i garderoben lite med sin miljömedvetenhet.
Klimatförändringarna får väl sägas vara vår tids största miljöutmaning, vilket liberalt recept skulle du ordinera?
– Det absolut viktigaste är att sätta ett pris på utsläpp via skatter eller handel med utsläppsrätter. Man kommer inte runt den åtgärden. Det andra är att kol på många sätt är den stora fienden. Alla substitut är bättre och i den rika världen behöver vi hitta nya alternativ som inte är fossilbaserade inom några decennier. Men vi måste jobba i många ändar samtidigt. Ett pris på utsläpp sätter fart på den utvecklingen.
