Fritt fram för miljöbovarna

Färre anmälda miljöbrott, färre miljöåklagare och färre miljöpoliser. Det kan bli en konsekvens av miljöbalkskommitténs förslag som precis har varit ute på remiss.

– Går förslaget igenom innebär det en betydande avkriminalisering av den miljöförstöring som idag är straffbar, konstaterar Stefan Karlmark, som suttit med som sakkunnig i utredningen.

Det är många dörrar och kodlås att ta sig igenom för att komma in på Åklagarmyndigheten i Västerås där Stefan Karlmark arbetar som miljöåklagare sedan 15 år tillbaka. Ett ämne som han från början blev pådyvlad, men idag anser vara lite av en ödesfråga.

För närvarande är han orolig för hur svensk miljölagstiftning utvecklas. Enligt Stefan Karlmark pågår det en betydande avkriminalisering av miljöbrott som fenomen.

– Allt färre brott tas upp i domstol eftersom det är mycket svårt att få någon fälld för brott mot miljölagstiftningen.

Förgiftat dricksvatten

För en tid sedan drev Stefan Karlmark själv ett mål där omkring 500 liter olja hade läckt ut i Västerås och kunnat sprida sig i marken genom trasiga rör och sprickor i asfalten. Utsläppet var tillräckligt för att förorena hela stadens dricksvatten i två dygn. Fallet gick hela vägen till Högsta Domstolen som slutligen frikände den åtalade företagaren med motiveringen att man någon timme efter utsläppet faktiskt påbörjat en sanering. Hur mycket olja som finns kvar i marken är än idag oklart, men enligt Stefan Karlmark kan det röra sig om flera hundra liter som kan ligga kvar och förgifta området under lång tid framöver.

Åklagaren ska bevisa

Högsta domstolens utslag är som alltid vägledande och innebär i det här fallet att den som gjort någon form av saneringsåtgärd nu går fri. För en fällande dom krävs att åklagaren kan bevisa att all mark inte sanerats, samt att det som inte sanerats utgjort en betydande hälsorisk för människor, djur eller växter. Tidigare har det vanligen räckt med att det funnits en potentiell hälsorisk för en fällande dom. Nu krävs bevis, att polisen gräver i området för att undersöka exakta ämnesuppsättningar och halter, något som är dyrt och inte alltid görligt.

– Domen är en katastrof och ställer orimliga krav på åklagarna eftersom vissa effekter inte går att visa förrän efter många år, säger Stefan Karlmark och exemplifierar med om någon hällt ut 100 liter cancerogena ämnen i närheten av ett villaområde. Då tar det troligtvis över 20 år innan människorna i området börjar insjukna i Cancer, men då är fallet redan preskriberat.

– I praktiken innebär domen att bara man gjort någon typ av sanering så är det ingen idé att åtala, eftersom åklagaren inte kan räkna med en fällande dom, konstaterar Stefan Karlmark.

Lagändringar i sikte

Och värre kommer det att bli. Miljöbalkskommittén har lagt ett förslag på nya ändringar i miljöbalken. Till det förslaget ställer sig Stefan Karlmark inte särskilt positiv.

– De övergripande tankegångarna är bra, som att man exempelvis ska prioritera grova brott, men när man kommer till den tekniska utformningen brister förslaget och när man talar detaljer brister det rejält, säger Stefan Karlmark.

Ett av de stora problemen är att sanktionsavgifter idag ofta blir dyrare för den åtalade än dagsböter utdömda av en domstol. Ett företag som inte sökt tillstånd för sin miljöfarliga verksamhet kan tvingas betala sanktionsavgifter på upp till 250 000 kronor. Att inte söka tillstånd skulle med det nya förslaget bli ett ärende för domstolen och ge omkring 40 dagsböter, av varierande storlek beroende på den åtalades inkomst men med mycket lägre totala kostnad än vad en sanktionsavgift skulle innebära. Det är heller inte tänkt att brottet ska ge fler dagsböter än idag.

Generellt innebär förslaget dock att sanktionsavgifterna blir vanligare för mindre grova brott och straffen blir färre.

– Förslaget innebär en sänkt ambitionsnivå och att färre kommer att fällas för miljöbrott, konstaterar Stefan Karlmark som menar att det kommer att leda till en utveckling med färre miljömål, färre miljöåklagare och färre miljöpoliser och en försämrad miljö.

Abstrakt fara

Att det är så svårt att få någon fälld för miljöbrott menar Stefan Karlmark främst beror på att det är svårt att visa direkta och tydliga skadeeffekter av miljöbrott. Så är det exempelvis inte vid misshandel eller stöld. Man kan bevisa effekterna av en misshandel genom att fota blåmärken på någons hals eller märken efter knivhugg. Man kan bevisa att någon kört för fort genom att mäta hastigheten. När det handlar om miljöbrott är det svårt att påvisa hur skadlig effekten blir eftersom den kan uppträda långt senare eller vara en effekt av andra föroreningar än det aktuella utsläppet. Blir människor sjuka först 20 år efter utsläppet, eller inte längre kan få barn, har det ingen betydelse. Med dagens lagstiftning kan man inte få den fälld som orsakat utsläppet eftersom domstolarna kräver konkreta bevis.

–Enligt miljöbalken ska räcka med att utsläppen kan ha en farlig effekt, men som man dömer idag är det tydligt att det inte fungerar så. Domstolarna kräver påvisbara effekter, säger Stefan Karlmark.

I miljöbalkkommitténs förslag kommer man att förtydliga att det räcker med att utsläppen kan vara farliga för att kunna döma fällande, men även om det tydliggörs hamnar man i samma dilemma som tidigare om man inte konkretiserar vad det är som är förbjudet, menar Stefan Karlmark. Effekten kommer att utebli då lagstiftningen bygger på att det finns tydliga, påvisbara bevis.

Lätt att ändra

När det gäller miljöbalkskommitténs nya förslag skulle man dock lätt kunna vända en förväntad katastrof till en positiv utveckling, menar han och föreslår själv en presumtionsregel som anger att vissa ämnen som exempelvis är cancerframkallande eller reproduktionsstörande helt enkelt är förbjudna att släppa ut oavsett mängd.

– En sådan regel skulle täcka kring 95 procent av alla utsläpp och innebära att paragraferna blev lätta att tolka och förstå. Man skulle spara mycket kostsamt utredningsarbete och få ett tydligare regelverk om fallen inte handlade påvisbara effekter i de enskilda fallet, säger Stefan Karlmark.