Klimatkompensation innebär i praktiken att man betalar för utsläppsminskningar i en verksamhet som inte är kopplad till sin egen verksamhet. Ofta handlar det om skydd och plantering av skog, men det kan också handla om energieffektivisering och andra typer av projekt.
Fenomenet har länge varit omdiskuterat. Kritiker menar att klimatkompensation ger mer skada än nytta, med uppblåsta klimatvinster, projekt som skadar lokalbefolkningar och att man ”köper sig fri” från ansvar. På andra sidan finns de som menar att det skapar en större medvetenhet hos allmänheten samt ger företag incitament att ge pengar till välgörande ändamål.
Under det senaste året har debatten om klimatkompensation blossat upp. EU:s Green Claims Directive, som ska motverka greenwashing, förbjuder bland annat påståenden om att en produkt har en neutral, minskad eller positiv påverkan på miljön genom klimatkompensation. Samtidigt har SBTi, som hjälper företag att sätta vetenskapsbaserade klimatmål, svängt flera gånger i frågan om huruvida företag ska få kompensera för sina klimatutsläpp. Besked väntas i slutet av året.
Därför tar konsultbolaget avstånd från klimatkompensation
Konsultbolaget South Pole är en av Sveriges största aktörer inom klimatfinansiering och i utvecklingen av klimatprojekt. Tidigare använde de sig flitigt av begrepp som klimatkompensation och klimatneutralitet. Den tiden är nu förbi och bolaget har helt svängt vad gäller språkbruket. Det berättar Jens Olejak, bolagets Sverige-vd.
– Vi har haft de här diskussionerna ganska länge, och de fick fart nu med EU:s Green Claims och all kritik som kommit från medier och akademien. Så vi har tagit till oss av kritiken och ser numera på klimatkompensation som någonting förlegat och som inte ligger inte i linje med 2050-målen. Vi har rannsakat oss själva. Det tycker jag att andra också borde göra, säger han till Miljö & Utveckling.
South Pole fortsätter med att förmedla klimatfinansiering till olika former av projekt som syftar till att minska klimatutsläppen. Men nu använder de i stället begrepp som ”funding”, eller ”supporting” klimatåtgärder och allt ska ske vid sidan av företagens värdekedjor.
– Nu beskriver vi i stället det vi gör som vad det faktiskt handlar om, nämligen klimatfinansiering eller projektfinansiering, säger han.
För i grund och botten menar han att själva kärnan i det som är klimatkompensation har ett bra syfte och är absolut nödvändigt.
– Det handlar om att industristater som bidragit till att utsläppen under de senaste hundra åren ökat, ska betala för det och hjälpa länder som behöver komma på banan med nya teknologier och finansiering att skydda skog och mark, säger han.
Det finns en baksida
Samtidigt finns det en baksida med att synen på klimatkompensation är under omvandling, fortsätter Jens Olejak. EU-lagstiftning och oklara besked från SBTi, menar han har bidragit till ett minskat engagemang från företag.
– Vi ser det globalt, men framför allt i Europa. Det är företag som minskat sitt engagemang, eller helt dragit sig ur. Många företag menar att det är så enkelt i kommunikationen att använda sig av klimatneutralitet och klimatkompensation. Men att använda en enkel kommunikation i en komplex marknad blir också fel.
Klimatkompensation ger företag incitament att investera i de här projekten. Vad driver dem nu?
– Det är att visa att man tar ett globalt och internationellt ansvar för att få ner koldioxidutsläppen.
Avslutningsvis säger Jens Olejak att han tror att klimatkompensation som det idag används är på väg att fasas ut. Även om han ser ett minskat engagemang från företag just nu, tror han att det utifrån ett längre perspektiv är för det bästa.
– Det är en övergångsperiod, där företag känner sig osäkra kring hur de ska kommunicera och därmed skalar ner engagemanget. Men vi kommer att komma ut det. Att bibehålla en gammal terminologi och leva i det förgångna är en långt större risk. Det är fem i tolv att det här har kommit. Även om kritik från journalister och experter varit smärtsamma, har de varit nödvändiga, avslutar han.