Danmarks modell för klimatanpassning – så löser de finansieringen

Sofie Storbjörk är docent vid Linköpings universitet och har forskat på klimatanpassning i över 20 år. Hon menar att Danmark framför allt har varit snabbare än Sverige med att gå från kunskap till åtgärder. 

2011 drabbades Köpenhamn av ett kraftigt skyfall. Upp mot 150 millimeter regn föll på två timmar och skadorna beräknades till omkring sju miljarder danska kronor. Efteråt tog staden fram skyfallskarteringar och identifierade omkring 300 åtgärder.

– Klimatanpassningsarbetet i Danmark fick en väldig skjuts efter skyfallet. Skillnaden mot Sverige är att man gick till ett görande väldigt snabbt. Man ville testa metoder för att bygga kunskap och sprida goda exempel, säger Sofie Storbjörk. 

Ett av de mest omtalade exemplen är Enghaveparken i Vesterbro i Köpenhamn. Till vardags fungerar den som en vanlig park. Vid skyfall kan den hålla tillbaka 22 600 kubikmeter vatten.

Tore Banke är arkitekt, PhD, Head of Impact och Associate Partner på Third Nature i Köpenhamn. Han varnar för att göra Danmark till en alltför enkel förebild, men lyfter Enghaveparken som ett exempel på vad som går att göra när ansvar och finansiering finns på plats.

– Enghaveparken finansierades genom en kombination av kommunala medel, medel från VA-taxan via Hofor och fondstöd. Fördelningen mellan de två huvudaktörerna låg nära 50/50 mellan kommunen och Hofor, kompletterat med fondmedel till parkens kulturhistoriska delar. Det gjorde det möjligt att samordna skyfallsskydd och parkrenovering, säger Tore Banke.

Men enligt honom har den typen av helhetsprojekt blivit svårare att genomföra i dag.

– Utmaningen är inte att det i princip är omöjligt att finansiera från flera olika budgetar. Det går. Problemet är att varje del av finansieringen måste passa in i sin egen sektorlogik, säger han. 

VA-bolaget kan exempelvis finansiera vattenhanteringen, medan kommunen får stå för andra värden i stadsmiljön. Enligt Tore Banke gör uppdelningen stora multifunktionella projekt svårare att få ihop.

Han pekar på att klimatanpassning samtidigt är en långsiktig investering som ofta ska prioriteras inom en kortsiktig kommunal budgetlogik. 

– Många av lösningarna dimensioneras för sällsynta händelser, till exempel ett 100-årsregn, och ska skydda staden under många decennier. Ändå måste de konkurrera med skolor, förskolor, vägar och vanligt underhåll i de kommunala investeringsbudgetarna. Det gör de stora, multifunktionella lösningarna svåra att genomföra, säger Tore Banke. 

Han understryker också att ansvar och finansiering fortfarande är uppdelade mellan olika aktörer. 

– Vattnet och nyttan går på tvärs, men finansieringen och ansvaret är fortfarande uppdelade. Därför behöver ramarna ändras så att de passar de utmaningar våra städer står inför i dag. 

I Danmark finns krav på alla kommuner att ha klimatanpassningsplaner. I Sverige har staten byggt upp kunskapsstöd, medan ett stort ansvar ligger på kommunerna. Enligt Sofie Storbjörk har Sverige blivit relativt bra på att kartlägga risker och ta fram strategier, men genomförandet har släpat efter. 

Någon samlad statistik över vad kommunerna faktiskt har gjort finns samtidigt inte. 

– Vi vet mer om hur kommunerna i Sverige jobbar med planering än hur mycket av åtgärderna som behöver göras faktiskt är på plats och hur mycket vår sårbarhet minskar, säger Sofie Storbjörk. 

Även i Sverige är en svårighet att ansvar, finansiering och mandat ofta är otydliga när det gäller storskaliga klimatanpassningsåtgärder i befintlig bebyggelse, menar Sofie Storbjörk. Där kan marken vara privatägd, utrymmet begränsat och de tekniskt bästa platserna för exempelvis skyfallsmagasin redan bebyggda. Kommunerna har inte samma samlade ansvar som i fysisk planering. 

I den befintliga bebyggelsen är i stället fastighetsägaransvaret avgörande. Kommunerna kan också känna sig hindrade av kommunallagens likställighetsprincip, eftersom åtgärder inte får gynna enbart vissa fastighetsägare. Kommunerna prioriterar skydd av samhällsviktig verksamhet. 

Sofie Storbjörk säger samtidigt att det inte går att säga att Danmark generellt är bättre än Sverige på klimatanpassning. Länderna har valt olika vägar. Hon påpekar att det saknas jämförbara studier av de åtgärder som faktiskt har genomförts i samtliga danska och svenska kommuner och hur mycket ländernas sårbarhet minskar. 

Mattias Gustafsson, grundare av landskapsarkitektbolaget Urbio, har i flera projekt arbetat med klimatanpassade lösningar. Han pekar på den danska finansieringsmodellen som en framgångsfaktor. 

– När de väl ska renovera ser de till att klimatanpassa när de ändå är i gång, och så får de delfinansiering ur den här klimatfonden, säger han. 

Han pekar på försäkringsbolagen som en möjlig pådrivare i Sverige, eftersom de har ett direkt intresse av att riskerna minskar och att fastighetsägare och kommuner gör sin del. 

Mattias Gustafsson efterlyser öronmärkta pengar, ekonomiska styrmedel och ett starkare politiskt engagemang. 

– Jag märker att det rör på sig, men inte i den hastigheten som det borde.