Anders Wijkman om den stora omvandlingen

– Jag har lagat armbågen. Resten av plagget är ju helt okey och jag gillar den här färgen, säger han.

Återanvänd och återvinn

Lapparna är en del av det stora som behövs framöver. Det som är använt och trasigt ska inte slängas bort, utan återanvändas eller återvinnas i en helt annan utsträckning än idag.

– Om vi hade högre priser på allting som vi tog från naturen, då skulle cirkulär ekonomi faktiskt vara genomförd, för då skulle det inte löna sig att vara slösaktig med naturresurser, säger han.

Ska klimatmålet nås, räcker det inte att tala om fossilfri energiförsörjning, utan hela samhället behöver genomgå en omvandling.

Att omvandla energisektorn räcker inte

Han nämner de fyra stora vad gäller material; cement, stål, plast och aluminium som står för en femtedel av klimatutsläppen. De behövs i ökande mängd när fattiga länder ska komma ikapp och investerar i infrastruktur. Och den rika världens företag tjänar pengar på det, eftersom de ofta utför arbetet. De materialen behöver nu återvinnas i mycket högre utsträckning. Att bara omvandla energisektorn räcker inte om målet ska nås. Det är så mycket mer som måste göras.

– Vad vi skulle behöva är ett annat förhållningssätt, en ny upplysning.

Upplysningen på 1700-talet bröt med feodalherrarnas och påvarnas makt och satte kunskapen i centrum.

Men kunskapen blev specialiserad och nu behövs systemtänkande, ett grepp om helheten. Insikten om helheten måste finnas i toppen av näringslivet också. Hållbarhetschefens främsta uppgift är att övertyga företagsledning och styrelse om att frågorna är viktiga, anser han. Men mer än så måste till.

En ny berättelse krävs

Det är vad boken Come On! Capitalism, Short-termism, Population and the Destruction of the Planet handlar om, den som han skrivit tillsammans med den tyske professorn i energisystem och biologi, Ernst von Weiszäcker. Där står också att orsaken till de stora miljöutmaningar som mänskligheten står inför är föreställningen att produktionen av varor och tjänster hela tiden måste öka.

Vad som krävs är en ny sorts berättelse om världen. Den måste handla om universellt välmående, om att allas grundläggande behov ska tillgodoses, som en bas för en verkligt säker värld. Så ungefär står det i boken, som ännu inte finns på svenska.

– Vi behöver ha ramverk, regler och diskussioner om planetens gränser, även de sociala gränserna. Det är fortfarande ingen som gjort politik på detaljnivå av det, även om många försöker, och jag är en av dem, säger Anders Wijkman.

Anders Wijkman förklarar att allt hänger ihop. Är de sociala klyftorna stora, går det inte att genomföra den sorts samarbete och samförstånd som framtiden kräver.

– Ska du rädda regnskogar måste du hitta kopplingar till fattiga människor som kanske är benägna att hugga ner den för att tjäna pengar. Allt hänger ihop för det går inte att lösa frågor en och en i taget. Det är den stora utmaningen med FN-agendan för hållbar utveckling, säger han.

Blev rekommenderad att byta parti

Det låter övertygande och det är också en man som tidigt nådde långt i politiken som talar. Anders Wijkman var det moderata partiets framtidshopp på 1970-talet och påtänkt som partiledare. Men så läste han på om miljöproblemen. Han försökte få den sittande partiledaren, som då hette Gösta Bohman, att inse att planeten kanske inte skulle tåla fortsatt ekonomisk tillväxt på vanligt vis. Då fick han fick höra att det fanns ett annat parti med högkvarter en bit bort som kunde passa bättre.

– Jag kände att jag inte kunde vara kvar i ett parti där det var så lågt i tak. Men det tog ett år eller två innan jag började arbeta för Röda Korset istället. Jag trodde aldrig att jag skulle bli politiker igen.

Blev generalsekreterare

Han följde sin egen övertygelse och gick över till Röda Korset som generalsekreterare. Därefter blev det Naturskyddsföreningen och via en tjänst som generaldirektör för Styrelsen för u-landsforskning, fick han 1995 en tjänst hos FN. Där blev han biträdande generalsekreterare.

– Fast jag hade en hög tjänst där kände jag inte att jag kunde påverka, berättar han.

Så blev det återigen dags för byte, den här gången tillbaka till politiken. 1999 blev han invald i EU-parlamentet som företrädare för Kristdemokraterna.

– Det var inget lätt beslut, för jag passade dåligt in i den där konservativa och kristdemokratiska gruppen, tror jag. Jag hade aldrig sagt ja om det handlat om en riksdagsplats. Men Europapolitiken var mycket friare. Och jag gjorde väl en del nytta.

Värvade röster för Reach

Att han tillhörde de konservativa i parlamentet visade sig ha betydelse när det blev dags för omröstningen om kemikalielagstiftningen Reach. Då hade han lyckats övertyga mellan 40 och 50 politiker i sin egen stora och inflytelserika kristdemokratiska grupp av de frågorna var viktiga. När rösterna räknats i december år 2006, hade EU så godkänt ett gemensamt regelverk för kemikalier som fortfarande gäller.

– Jag var stolt ibland, säger han.

Vid 74 års ålder, hade Anders Wijkman kunnat dra sig tillbaka i sitt hem i sin födelsestad som är Stockholm, vistas i sommarhuset i Södermanland, läsa böcker, ägna sig åt musik och ägna mer tid åt barnbarnen. Men istället har han fullt upp. Något nytt parti blir det dock inte, svaret på frågan om det blir ett bestämt nej. På frågan om han inte frestas av Miljöpartiet ändå blir han förs tyst en stund och sedan säger han ett dröjande ”nja”:

– Jag har samarbetat väldigt nära med partiet. Men skulle jag aktivera mig i ytterligare ett parti, skulle man säga att jag bara hoppar runt mellan partierna.

Insikten har inte slagit igenom tillräckligt

Själv menar han att han varit konsekvent och följt en hållbarhetsagenda mycket längre än de flesta. Partibytet var ett försök att få ett annat borgerligt parti att ta hållbarhetsutmaningen på allvar.

Nu är insikten om utmaningen mer central i politiken. Men han tycker inte att det slagit igenom på det sätt som krävs för att den stora omvandlingen ska bli verklighet. Därför kan han tänka sig att i alla fall vara mentor åt politiker.

– De flesta människor har inte kunskap om det här och inte politikerna heller. Jag har varit politiker, så det vet jag, säger han.

Han vet också hur svårt det är att leva på det sätt som krävs. Trots talet om att det inte går att flyga såsom vi vant oss vid och trots att han försöker att undvika det, så blir det ändå några flygresor. Det beror på att han är ordförande för Climate Kic, en organisation som tar sig an klimatutmaningen genom innovation och stöds av såväl EU som privata intressen.

– Vi har enormt mycket möten i Europa. Jag har försökt ta tåget några gånger. Men det går ju inte. Det tar 30 timmar dit och 30 timmar hem, det funkar inte, säger han.

”Omställningen blir inte lätt”

Medan intervjun pågår ringer telefonen några gånger. När vi är i en park för fotograferingen, hejar han på en bekant och det leder till ett snabbt beslut om att försöka engagera en tung näringslivsföreträdare i ett pågående klimatprojekt. Med leenden och kramar.

Omställningen blir inte lätt, säger han. Han är inte helt säker på att mänskligheten klarar av omställningen för insikten om allvaret har inte trängt igenom och motståndet på vissa håll är kompakt.

För att vara en människa som en stor del av sitt yrkesliv kämpat på tvärs mot vad andra tycker och skådar mot en framtid med mörka orosmoln vad gäller barnbarnen inte minst, ser han väldigt glad ut.

– Det är meningsfullt att jobba med det här.

Är det roligt?

– Ja, det tycker jag ju.

För han ser också möjligheter. Han räknar upp flera företag som han tycker arbetar på ett bra sätt. Inte ens i oljeindustrin är motståndet mot en mer förnuftig utveckling totalt. Det finns hopp, helt klart.

– Inom nästan alla områden vet vi hur man ska göra. Så det är inte omöjligt säger han.

Omställningen kräver inte att människor klär sig i säck och aska heller. Under den lila tröjan bär han en elegant kavaj.

Så blir det dags att ställa om i närtid också. Han säger hejdå och det lila rör sig snabbt ur synhåll en bra bit ovanför de flesta andra människors axlar när han med långa kliv tar sig vidare mot nästa möte.

Läs mer: Wijkmans råd för hållbar upphandling