Inga produkter i varukorgen.
Tre hinder för koldioxidlagring i haven
Dagens M&U Forskare identifierar kunskapsluckor, ekologiska risker och otillräcklig styrning som de största hindren för att använda marina metoder för koldioxidborttagning som en skalbar klimatlösning.
Forskare pekar ut tre stora hinder för att använda marina metoder för koldioxidborttagning som en skalbar klimatlösning: kunskapsluckor, ekologiska och sociala risker samt otillräcklig styrning. Artikeln behandlar så kallad marine carbon dioxide removal, mCDR, där havets förmåga att ta upp och lagra koldioxid försöker förstärkas.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Författarna konstaterar att sådana metoder diskuteras som ett komplement till snabba utsläppsminskningar för att nå Parisavtalets temperaturmål. De delar in metoderna i kemiska, biologiska och fysiska angreppssätt, där restaurering av blå kolsänkor som mangrover, sjögräsängar och saltmarker bedöms vara den enda metod som i nuläget framstår som både relativt säker och tekniskt mogen. Andra metoder, som ökad alkalinitet i haven (det vill säga dess förmåga att stå emot kraftiga svängningar i pH-värdet när syror eller baser tillförs), direkt infångning av koldioxid ur havsvatten, algodling och artificiell upp- eller nedvällning, beskrivs som osäkra och ännu oprövade i större skala.
Forskarna varnar för möjliga effekter som störda näringsflöden, syrebrist, påverkan på plankton, skador på djuphavsmiljöer och konflikter om havs- och markanvändning. De framhåller också att övervakning, rapportering och verifiering är särskilt svårt i havsmiljöer eftersom processerna är dynamiska och sker över stora områden.
Enligt artikeln är dagens regelverk splittrade och inte utformade för dessa nya tekniker. Författarna anser därför att fältförsök bör vara strikt reglerade och i första hand syfta till att öka den vetenskapliga förståelsen. De betonar att marina koldioxidmetoder inte får bli ett alternativ till snabba och omfattande utsläppsminskningar.
