Sluta sprida osäkerhet, Romina

Det som klimatministern kallade trams för tre månader sedan är det hon driver nu; 2030-målet ska avskaffas och ersättas med någon form av indikator för elbilar och laddinfrastruktur. Viktiga skäl för klimatministervikarie Johan Britz och hela Tidöregeringen att inte följa Pourmokhtaris plötsliga kursändring inkluderar

• Näringslivet behöver stabilitet. När Pourmokhtari tog emot Miljömålsberedningens genomlysning av klimatmålen var det med orden ”Väldigt efterlängtat att Sverige visar en klar och tydlig enighet bakom klimatmålen”. Det anser också näringslivet, som gång på gång betonat vikten av att klimatmålen inte urholkas, exempelvis i ett upprop med 374 företag. Näringslivet betonar också att klimatmålen i närtid är viktigast eftersom de går att hålla politiken ansvarig för, medan 2045 är fem mandatperioder ort.
• Konsekvenserna är okända. Miljömålsberedningen enades ”om att det är hög tid att börja arbeta med ett elektrifieringsmål efter 2030”. Hur ett sånt mål ska utformas behöver utredas och tanken var inte att ersätta 2030-målet utan att öka tydligheten kring vad som kommer därefter. Också John Hassler, som först lanserade tanken om en ”indikator” för elektrifiering, betonade i skarpa ordalag att förslaget inte skulle ses som att befintliga klimatmål skulle strykas.
• Elektrifiering är inte allt. Klimatministern har resonerat klokt om att inte lägga alla ägg i samma korg – utsläppsmålen ska inte nås med hög reduktionsplikt, men inte heller med enbart elektrifiering. Det oroliga omvärldsläget förstärker detta; vi behöver den resiliens och redundans som ges av att också ha t.ex. biogas och elektrobränslen, effektiviseringar och positiva livsstilsförändringar som minskar transportbehovet. Därför är det oklokt att nu enögt satsa allt på elektrifieringen – särskilt som den i allt väsentligt enbart kan gälla nya fordon medan klimatmålen ju också gäller befintliga fordon.
• EU:s 2030-krav kan inte strykas. Det nationella 2030-klimatmålet förbättrar också förutsättningarna för Sverige att klara EU:s ESR-krav till samma årtal, framförhandlat under Sveriges ordförandeskap. Missar vi EU-kravet, måste vi för miljardbelopp köra utsläppsrätter från andra länder – Bulgarien och Grekland men också Danmark ligger bra till – eller i slutändan betala böter till EU. Det vore dålig respekt mot svenska skattebetalare att medel vi alla skrapat ihop passivt skickas iväg istället för att aktivt investeras här hemma. EU-målet konkretiseras av nationella mål som tydliggör var i omställningen vi ser bäst förutsättningar och störst nytta för vår konkurrenskraft, var investerare ska satsa och var arbetsmarknaden kan förväntas växa.
• Oron för effekterna av klimatmålet saknar grund. Pourmokhtari oroar sig för att klimatlagens transportsektormål ”skulle kräva att vi förbjuder bilkörning vissa dagar”. Så är det inte. På den riksdagshearing strax före årsskiftet där Pourmoktharis statssekreterare Helena Dyrssen medverkade, konstaterades att Sverige klarar 2030-målet med en bred palett av måttfulla satsningar. Det är i linje med analyser från bl.a. Klimatpolitiska Rådet, Naturvårdsverket och Trafikverket, och är självfallet grunden till varför åtta partier kunde enas om att målet ska bestå. När det står klart att målet nås med måttfulla åtgärder, faller hela grunden för ministerns plötsliga agerande.

Klimatministern hade rätt den 30 oktober. Det är inte värdigt Sverige att sprida osäkerhet och förvirring om vad som egentligen gäller. Fokusera på hur klimatmålen ska nås, inte på hur de ska strykas.

Mattias Goldmann
VD, 2030-sekretariatet