Inga produkter i varukorgen.
Rapporten som guidar till global klimatavtal
I en färsk rapport ger expertgruppen för miljöstudier förslag på hur ett globalt klimatavtal kan se ut.
De amerikanska professorerna Larry Karp och Jinhua Zhao lämnade nyligen ifrån sig rapporten Suggestions for the Road to Copenhagen till finansdepartementet. Anledningen till rapporten är det stora klimatmötet som ska hållas i december i år, där alla världens ledare ska samlas och förhandla fram ett klimatavtal som ska ta över efter Kyotoprotokollet.
Författarna har i rapporten jämfört avtal baserade på internationellt harmoniserade koldioxidskatter, utsläppskvoter respektive så kallade intensitetsmål där utsläppskvoternas höjd indexeras till BNP-utveckling. De menar att avtalet borde vara kvotbaserat vilket innebär att man tillåter utsläppshandel mellan länder.
Ett väldesignat avtal – större chans att lyckas
Ett väldesignat avtal har en större chans att få ett brett stöd från beslutsfattare och allmänheten, skriver författarna. Rapporten innehåller åtta kapitel där varje kapitel behandlar specifika frågor. I ett av kapitlen skriver författarna att avtalet bör innehålla en så kallad flyktklausul, som innebär att länder kan hoppa av avtalet genom att betala en avgift. Detta betyder att om ett land vill utnyttja denna klausul krävs det att landet betalar en avgift till en internationell fond som sedan delar ut pengarna från avgiften till alla som har skrivit under avtalet. Författarna skriver att det finns två fördelar med detta. Det ena är att klausulen sätter en gräns för hur höga länders nettokostnader för avtalet kan bli, vilket ger en försäkring mot oförutsett höga kostnader för att minska utsläppen. Den andra fördelen är att avgiftsintäkterna ökar initiativet för flera länder att skriva på avtalet.
Rapporten tar även upp att en Riksbanks-liknande aktör borde finnas som har uppgiften att stabilisera det internationella priset på utsläppsrätter, detta ger ytterligare förutsägbarhet över ländernas kostnader för avtalet.
Författarna påpekar även att det krävs handelssanktioner och/eller koldioxidtullar gentemot länder som ställer sig utanför avtalet.
Slutligen skriver professorerna att industriländerna och utvecklingsländerna ska ha olika skyldigheter i avtalet. Medan de rika länderna åtar sig utsläppskvoter i Köpenhamn bör de fattiga länderna bara åta sig att i framtiden gå med på utsläppskvoter vars storlek bestäms i senare förhandlingar.
