Rapport: Här är leverantörskedjorna med störst klimatutsläpp

– Nästan alla utsläpp går att åtgärda med teknologier som vi känner till idag, om man accepterar att man kan komma att behöva justera till exempel insatsvaror, produktionsteknik och energikällor. Vi behöver alltså inte sitta och vänta på en framtida teknisk lösning som ska rädda oss.

– En del utsläpp är naturligtvis betydligt svårare och dyrare än andra, till exempel de som bildas vid cementproduktion eller ståltillverkning. Men som vi skriver i rapporten blir prisskillnaden på slutprodukterna i värdekedjan försumbart högre även om kostnaden för vissa punktinsatser är mycket kostsamma, säger han.

Var behövs det teknisk utveckling?

– Det stora teknikskifte som behöver ske är inom negativa utsläpp. Där har vi mycket att göra innan vi kan komma upp i de volymer som krävs för att stabilisera klimatet.

Rapporten analyserar bland annat de tjugo största exportflödena av koldioxid, det som vi brukar kalla importerade utsläpp. Det handlar om utsläpp som görs vid tillverkning av en produkt som importeras. Utsläppen sker då i ett annat land än där produkten används.

Kina enskilt största exportör av utsläpp

Att Kina är den största enskilda utsläppsexportören är ingen överraskning. Enligt rapporten exporterades motsvarande 1 146 Mton koldioxidutsläpp från Kina år 2015, varav lejonparten till USA och EU. Indien exporterade ungefär en tiondel så mycket utsläpp. Att länderna som exporterar är avlägsna är en svårighet för den som vill ta kontroll över leveranskedjan, enligt rapporten.

BGC har konstaterat att leveranskedjorna inom åtta branscher tillsammans står för hälften av koldioxidutsläppen. Överlägset störst påverkan har livsmedelsindustrin, därefter kommer bygg och mode.

Vilka är de största utmaningarna för de som vill arbeta med utsläpp av klimatgaser i leverantörskedjan?

– Att få såväl konsumenter som företagsledare att på allvar acceptera den faktiska påverkan, och därmed kostnad, som en produkt har. Det kan vi göra genom att göra utsläppen transparenta, mäta och följa upp, ställa tydliga krav på leverantörer, och att vara tydliga med vilket avtryck produkter har. Samtidigt måste vi gå ifrån tveksamma kompensationer, där jag kan släppa ut mer för att du släpper ut mindre. Vi behöver på allvar få ner utsläppen genomgående, säger Olof Sundström.

”Alla måste se över utsläppen”

Att det är svårt att få fram data är ett bekymmer, enligt rapporten. Men Olof Sundström menar att alla företag, stora som små, kommer att behöva se över utsläppen från leveranskedjan.

– Oavsett vilken organisation man är behöver man förr snarare än senare se till att ha en koldioxidfri leverantörskedja. Sedan har man naturligtvis olika förutsättningar och förhandlingspositioner, men vi behöver alla se till att få bort utsläppen ur vår produktion och våra inköp. Det är dags för alla att åka med, oavsett storleken på ditt bolag, säger han.

En affärsrisk

Han menar att det är en affärsrisk att strunta i koldioxidutsläppen.

– En av de största affärsriskerna som bolag kan ta just nu är att inte tänka igenom hur, eller ens acceptera att, man måste bli helt koldioxidfria inom ett drygt decennium. Och att det finns ett stort momentum och många att samverka med.

– Nu är det affärskritiskt för alla att jobba genomgripande med hållbarhet, inklusive för den tunga industrin och globala investerare. Förändringen sker, säger han.

Här finns rapporten.