”Vi behöver knappast mer inspiration”

Jag vet inte hur det ser ut i din mejlbox men i min rasar det i allt snabbare takt in allt fler och allt mer proffsigt förpackade inbjudningar till allsköns seminarier och konferenser på temat hållbarhet. Merparten är variationer på efter mall där ”inspiration” ofta är ett flitigt använt nyckelord. Huvudingrediensen i programmen är i princip undantagslöst ett antal säljande case-redovisningar från olika mer eller mindre namnkunniga företag. Dessa varvas som regel med dragningar av hållbarhetscirkusens dryga dussinet favorittalare i form av forskare, hållbarhetschefer och företagsledare som levererar sina vid det här laget väl inridna käpphästar. Det kan handla om saker som bristen på politiska stödåtgärder och regelverk, den eskalerande miljö- och klimatkrisen eller den självupplevda frälsningen till hållbarhetstanken. Allt sker numera till tonerna av de senaste årens standardmantra om hur väldigt lönsamt det minsann är med hållbarhet.

Redan frälsta åhörare

I åhörarbänkarna sitter en skara av mestadels redan frälsta som villigt låter sig hänföras av till perfektion vässade dragning om det allra senaste på CSR-scenen. Det är upcycling, nudging och GRI om vartannat i en massa kul projekt med oändliga mängder sex appeal. Dessvärre ofta med en ganska vag koppling till företagets kärnverksamhet. För att inte tala om en inte sällan mycket blygsam inverkan på företagets hållbarhetsprestanda. Denna ”inspiration” är sedan tänkt att få oss att gå hem och spotta i nävarna för att uträtta hållbara (och inte minst lönsamma) storverk på den egna firman, eller?

Obekväma frågor

Ursäkta min raljant ton men jag får faktiskt inte ihop hur det ska fungera. Självklart görs det bra saker och visst finns det ett behov av inspirerande seminarier då och då. Men jag tycker ändå att det är på sin plats att vi ställer oss ett antal mindre bekväma, men ack så angelägna frågor. Utnyttjar vi verkligen all vår kunskap, vårt engagemang och de resurser som investeras i de här evenemangen på bästa sätt för att åstadkomma största möjliga effekt? Låter vi inte ganska tomma tunnor skramla lite väl mycket? Och borde vi inte ha ett betydligt större fokus på den absoluta merparten av våra företags verksamhet som fortfarande bedrivs utan någon som helst hänsyn tagen till fenomenet hållbarhet?

Skippa inspirationen

Det är svårt att se att det är så här vi sprider ett hållbarhetstänkande som faktiskt fungerar och levererar relevant resultat. Vad som behövs är knappast mer inspiration. Desto lättare då att konstatera att det finns ett skriande behov av praktiskt tillämpbar kunskap om hur man implementerar ett seriöst hållbarhetsarbete inne på företagen.

De företag som tar hållbar utveckling för samhället i stort på allvar har allt att vinna på att fler lyckas driva sin verksamhet på ett mer hållbart sätt. På en växande marknad skapar fler aktörer och ett ökat utbud en ökad efterfrågan. Det i sin tur skapar större effekter för hållbarheten som sträcker sig långt bortom den egna verksamheten.

Måste vidga vårt fokus

Mitt förslag är därför att alla vi som arrangerar och talar på dessa seminarier och konferenser vidgar vårt fokus. Självklart ska vi fortsätta belysa det som görs som är bra men vi måste samtidigt bli betydligt bättre på att våga ställa oss de riktigt tuffa frågorna om det som inte händer. Och vad vi ska göra åt det. Jag tycker dessutom att vi kan tumma på att hädanefter lägga betydligt större del av vår energi på att skapa ett aktivt nätverkande för förmedling av handfast kunskap och fungerande metoder från våra egna verksamheter. Från alla håll. Näringslivet har enorma kunskapsluckor på hållbarhetsområdet och vi har allt att tjäna på att hjälpas åt att täppa till dem. Inte minst affärsmässigt.

Hållbart Näringsliv kommer att medverka som ”djävulens advokater” på Imorgon Grön den 4 november för att lyfta diskussionsnivån på årets upplaga.