Var är regleringen av nanomaterial?

När jag för två år sedan fick Regeringens uppdrag att ta fram ett förslag till handlingsplan för säker användning och hantering av nanomaterial, lyste önskemålen om innovationsfrämjande åtgärder klart mellan raderna i direktivet. Att skynda på kommersialiseringen av tekniska upptäckter, så att tiden som det tar från att utveckla innovationer i forskarmiljön till att de får fäste på marknaden ska bli så kort som möjligt.

Inom kemikaliepolitiken diskuteras reglering många gånger som en hämmande faktor. De återkommande orosmomenten för kemiindustrin globalt är sedan många år ökande energikostnader och det som branschen själva kallar överreglering. Framtagandet av den nya kemikalieförordningen Reach inom EU utlöste reaktioner från kemiindustrin som bekräftar deras syn på reglering som ett hinder för innovation och tillväxt.

Föråldrad lagstiftning

Myndigheten för Tillväxtanalys bekräftar att regler kan ha negativa effekter. I en rapport till regeringen, Regelbörda och växande företag 2012:06, visar de att Sverige faller väl ut i en internationell jämförelse. En rad olika politiska åtgärder pekas ut som skäl till att produktivitet och ekonomisk tillväxt har gynnats. Vilket, som rapportförfattarna konstaterar, har resulterat i en högre tillväxt jämfört med flertalet OECD-länder under senare år.

Gällande lagstiftning, med få undantag, är inte alls anpassad till nanotekniken, och lämnar därmed tillverkningen i stort oreglerad. Nanomaterial är därför intressant utifrån farhågorna om reglering hämmar kommersialisering av innovationer. Eller tvärtom, om avsaknad av reglering främjar innovationer.

Generösa finansiärer bakom lysdioder

De första patenten på den tillämpning av nanomaterial som skapade en ny belysningsteknik, lysdioder, lämnades ut 2002. Det hade gått tio år, hösten 2012 när jag började arbetet med nanomaterial. Vilket sammanföll i tiden med julhandeln som kom igång i oktober . Butiker och skyltfönster översvämmades av led-lampor i fantasifulla tillämpningar och kreationer. Målet rörande tekniköverföring och kommersialisering verkade vara nått. Och eftersom nanomaterialet i produkterna inte var reglerade på något särskilt sätt så hade jag också facit på tidsmåttet. Tio år, så fort kan det gå från innovation till framgångsrik marknadsintroduktion, när innovationerna inte regleras.

Snart insåg jag att detta inte stämde med verkligheten. Den framgångsrika utvecklingen av innovationen lysdiod fram till en efterfrågad marknadsdebutant hade inte alls varit oreglerad, tvärtom. Under en treårsperiod, 2009–12, genomfördes förbudet av glödlampor stegvis inom EU. Det dåvarande alternativet var lågenergilampor, som innehöll ett av världens historiskt sett mest kända gift, kvicksilver. Lågenergilampan är fyra gånger så energieffektiv som glödlampan, men sprider, om de går sönder, ett dödligt gift i vår inomhusmiljö. Såväl regleringen av glödlampor som det olämpliga alternativet drev på och öppnade dörrar för introduktionen av lysdioder. Forskningsfinansiärerna blev generösa för att lösa dilemmat där två miljömål ställs mot varandra, begränsad klimatpåverkan och giftfri miljö.

Passiv miljöminister

Lysdioder är en av de tillämpningar av nanomaterial som snabbast tagit sig ut på marknaden. Reglering, i detta fall förbudet mot glödlampor, har drivit på och stöttat innovationens väg till en framgångsrik marknadsutveckling.

Det finns fler exempel. Som inom medicinsk forskning. Brist på testmetoder och riktlinjer för riskbedömning hindrar fortfarande europeiska och amerikanska läkemedelsmyndigheter att godkänna produkter för försäljning.

I oktober 2013, fick miljöminister Lena Ek handlingsplanen: Rikta forskning för att få fram kunskap om nanomaterialens risker! Utveckla testmetoder! Anpassa lagstiftningen! Skapa forum för information och erfarenhetsutbyte! Allt för att gifta ihop innovation och säkerhet.

Än har förslagen inte genomförts. Det oreglerade tillstånd som för närvarande råder för det stora flertalet tillämpningar av nanomaterial är inte optimalt. För att kunna ta vara på olika nanomaterials möjligheter krävs kunskap och regelutveckling. Regler främjar innovationers väg till kommersialisering.