Inga produkter i varukorgen.
Från utsläppskälla till kolsänka – så kan cementproduktionen ställas om
Klimat
Kan cementproduktion bli en kolsänka? Det ska ett nytt internationellt forskningsprojekt nu försöka visa. Om försöket lyckas kan en av världens största utsläppskällor i stället börja binda koldioxid.
– Tekniken finns på plats, det handlar om att skala upp, säger en av forskarna.
Om projektet lyckas kan betydelsen bli stor. Cement används i nästan all modern infrastruktur, från bostäder och broar till vägar, dammar och sjukhus. Samtidigt står produktionen för omkring 8 procent av världens utsläpp.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Tekniken som projektet bygger på finns redan, men har hittills inte använts tillsammans. Tanken är att koppla ihop den i en trestegsmetod. Först ska cement produceras med betydligt lägre utsläpp. Därefter ska koldioxiden som ändå bildas fångas in direkt i processen. I det sista steget ska koldioxiden bindas i nya byggmaterial, där den lagras under lång tid i stället för att släppas ut i atmosfären. Om alla tre stegen fungerar tillsammans kan cement- och betongproduktion gå från att vara en stor utsläppskälla till att bli en kolsänka.
– Det låter kanske otroligt, men det är möjligt. Alla teknikerna är beprövade var för sig. Nu ska vi testa dem tillsammans i större skala, säger Jan Suchorzewski, marknadschef på RISE och koordinator för projektet.
Projektet heter CarbonCrete+ och leds av forskningsinstitutet Rise. Det samlar partners från Sverige, Frankrike, Nederländerna och Indien och ska pågå i 36 månader med start hösten 2026.
En viktig del av projektet är Indien. Landet har en av världens största cementindustrier och bygger snabbt ut städer, vägar och annan infrastruktur. Enligt Jan Suchorzewski producerar Sverige omkring 2 miljoner ton cement per år. Indien producerar omkring 460 miljoner ton.
– Om vi reducerar 10 procent i Indien så är det hela Sveriges koldioxidutsläpp totalt, säger han.
Enligt projektets egna simuleringar skulle tekniken kunna fånga mer än en gigaton koldioxid mellan 2030 och 2050, om den skalas upp globalt. I ett mer försiktigt scenario handlar det om 500 till 600 miljoner ton.
Men vägen dit är inte självklar. Tekniken ska nu testas i pilotskala och därefter krävs både industriell uppskalning och en marknad som vill använda lösningen.
– Det är ett forskningsprojekt, så vi behöver testa oss fram. Frågan är också om marknaden kommer att ta upp det, säger Jan Suchorzewski.
Men finns det en risk att tekniken minskar trycket på att använda mindre cement?
Jan Suchorzewski svarar att projektet inte ska ses som hela lösningen. Cement behöver fortfarande användas mer effektivt, och betong bör användas där materialet verkligen behövs. Han lyfter också fram alternativa bindemedel och fortsatt koldioxidinfångning som viktiga delar i omställningen.
– Vi säger inte att vi löser hela utmaningen. Man behöver använda betong på rätt plats, säger han.
En avgörande fråga är ekonomin. Jan Suchorzewski pekar på att tekniken blir mer konkurrenskraftig om priset på koldioxid stiger och fler länder inför styrmedel som gör det dyrare att släppa ut. I EU finns redan utsläppshandeln ETS, medan koldioxidpriset i Indien fortfarande är betydligt lägre.
– Om koldioxidmarknaden utvecklas blir den här tekniken mycket konkurrenskraftig och enklare att skala upp, avslutar han.
