Många fallgropar.
Enligt Göran Enander finns det flera orsaker till att spridningen av PFAS kunnat pågå. Kemikalielagstiftningen är för svag, grundvattenfrågorna uppmärksammas inte i samhället, tillsyn och egenkontroll enligt miljöbalken (och annan lagstiftning) fungerar dåligt, miljöövervakningen är otydlig och ofullständig, samordningen mellan och inom myndigheter kan förbättras och inventeringen av PFAS-förorenade områden behöver intensifieras och saneringsmetoder utvecklas.
I praktiken finns stor frihet att sätta ut nya kemiska produkter på marknaden utan att vare sig fullständigt redovisa vad som ingår i produkten eller att bevisa dess ofarlighet. Inrapporteringskraven till EU och det nationella produktregistret är också svaga. Myndighetsansvaret för grundvattenfrågor är delat på flera myndigheter och uppfattas av många som rörigt och svåröverblickbart.
Slutsatsen är att ytterligare förorenade områden kommer att upptäckas framöver. Några belägna i anslutning till vattentäkter. Sannolikt finns det ett antal oupptäckta enskilda vattentäkter med höga PFAS-halter i landet.
Skärpt lagstiftning
För att komma åt problemen måste kemikalielagstiftningen förstärkas. Bland annat behöver registreringen förbättras så att ämnen som finns i låga koncentrationer eller i små mängder omfattas av registreringsskyldighet. Innehållet i kemiska produkter måste också redovisas öppet.
Göran Enander vill också inrätta ett Centrum för substitution för att driva på kemikalieproducenter och för att underlätta för konsumenter och företag att arbeta proaktivt med att byta ut farliga ämnen.
Det är också hög tid att ta ett större samlat grepp för att få till en fungerande tillsyn, skriver Enander i rapporten. Utgångspunkten bör vara att öka antalet tillsynsaktiviteter. Ett system för återkoppling av tillsynsaktiviteter till centrala myndigheter bör tas fram liksom krav på bättre rapportering av tillsynsverksamheten till regeringen.
Här hittar du rapporten