För att driva på mot ett mer hållbart samhälle, där cirkulär ekonomi är normen och där avfall ses som en resurs, har satsningar på återvinning länge varit ett prioriterat område. Det har inneburit att återvinningsindustrin under de senaste decennierna vuxit kraftigt. Mellan 2000 och 2019 ökade antalet anställda i privata återvinningsföretag i Sverige med närmare 80 procent till 14 700 anställda, enligt statistikmyndigheten SCB.
Experterna: Här är cirkularitetens baksida
CIRKULARITET Omställningen mot en mer cirkulär ekonomi innebär att återvinningsbranschen växer snabbt. Samtidigt innebär arbetsmiljön i sektorn stora risker med bränder, tunga lyft, hotfulla situationer och exponeringen av skadliga kemikalier.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material

– Det handlar om att jobba mot en bättre miljö enligt globala mål och EU:s Gröna giv. Men också om att vi behöver metaller till bland annat grön energiomställning. Många metaller är väldigt dyra och energikrävande att ha gruvbrytning kring. Därför blir återvinning en guldgruva för att utvinna de här metallerna, säger Karin Broberg, professor i miljömedicin vid Karolinska Institutet i Stockholm och vid Lunds universitet.
Men trots den kraftiga ökningen finns det hittills förvånansvärt lite kunskap om arbetsmiljön för de anställda, konstaterar Karin Broberg. Det menar hon är problematiskt då det är en riskfylld miljö, med bränder, tunga lyft och exponeringen för PFAS och andra giftiga kemikalier som kan leda till kroniska sjukdomar.
– Det finns nästan inga studier om arbetsmiljön för återvinningsarbetare. Utan det verkar vara ett område som har glömts bort lite. Jag tror att det handlar om att det varit en ganska sluten miljö. Man jobbar med skräp, och då accepterar man att det är skräpigt. Om man ska ge det en enkel förklaring. Det handlar om människor som kanske inte har haft de starkaste rösterna att säga ifrån, säger Karin Broberg.
För att öka kunskapen och minska hälsoriskerna, leder nu Karin Broberg en studie om arbetsmiljön inom återvinningsindustrin. I studien ska forskarna titta särskilt på arbetsmiljön inom metall- och elektronikåtervinning. I studien kommer forskarna därför att förse 200 anställda på stora och mindre företag med luftprovtagare som mäter mängden ämnen de anställda andas in. De mäter metaller, men också olika kemiska ämnen som PFAS.
Hur ser engagemanget ut bland de privata aktörerna?
– Olika vill olika mycket, men jag är överraskad över hur stort intresse det var att delta i studien. Många vill bli bättre. För om de ska säga att de är så gröna som flera av dem gör, då måste de leva upp till det i hela kedjan. Det räcker inte med att plocka skräp utanför fabrikerna, utan det gäller att hantera skräpet på rätt sätt inne i fabrikerna också, säger Karin Broberg.
Även på Arbetsmiljöverket ser man arbetsmiljörelaterade risker inom återvinningsindustrin. Inte minst när det kommer till att hantera farliga kemikalier. Karin Staaf, sakkunnig inom kemiska arbetsmiljörisker på Arbetsmiljöverket, ser framför sig att det kommer att bli ett alltmer omfattande problem.
– I och med att vi går mot ett ökat återvinnande, så kommer det bli fler kemikalier man behöver ta hand om. Svårigheten är att man inte alltid vet vad det är för slags kemikalier man hanterar. Det innebär att det systematiska arbetet med riskbedömning blir utmanande. Så vi ser absolut arbetsmiljörisker, och vi gissar att det kommer att bli ännu mer med den gröna omställningen. Så det är någonting vi har koll på, säger hon.
Kommunernas branschorganisation för avfallshantering, Avfall Sverige, är väl medveten om den riskfyllda miljön inom avfallshantering. Camilla Nilsson, rådgivare för kommunernas återvinningscentraler, beskriver problematiken utifrån tre arbetsmiljökategorier. Den första är exponeringen för farliga kemikalier, där hon säger att det inträffat incidenter.
– Alla kemikalier som idag är förbjudna, är fortfarande något som personalen på återvinningscentraler behöver hantera. Ett dödsbo kan innehålla gamla synder, som starka gifter. Så det har hänt att personal andats in giftiga ångor och behöver skickas till sjukhus, eller att glasflaskor går sönder och de får vätska över sig som de inte vet vad den innehåller, säger hon.
Det andra området är fysiska risker, som fallrisker, tunga lyft, risken för att bli påkörd, exponering för buller samt att stickas av nålar och annat i hanteringen av avfallet. Det tredje området hon lyfter är sociala risker. Det handlar om att de anställda behöver hantera mycket människor som ska lämna sitt avfall, och som kan bli aggressiva. Men också brottslighet, med tjuvar och ligor som försöker stjäla avfallet.
När det kommer till brottslighet berättar Camilla Nilsson att Avfall Sverige för närvarande håller på med en studie som undersöker hur det har utvecklats. Resultaten ska publiceras efter årsskiftet men hon uppger att de misstänker att brottsligheten ökar i takt med att återvinningsbranschen växer.
– Det handlar om fint material som man tar in på centralerna, som bilbatterier, TV-apparater och annat som går att sälja vidare. Man kan misstänka att mycket är kopplat till gängkriminalitet och ligor. För de anställda innebär det att det kan bli hotfullt, säger Camilla Nilsson.
En stor del av Camilla Nilssons arbete i rollen som rådgivare, är att utbilda och hjälpa kommunerna kring arbetsmiljön på återvinningscentralerna. Hon säger att det inte finns någon arbetsmiljörelaterad lagstiftning som riktar sig direkt till avfallsbranschen. Den lagstiftning som finns är mer generell, såsom att det krävs en riskbedömning.
Därför har avfall Sverige tagit fram egna rekommendationer till kommunerna. Bland annat ger de rådet att inte ha ensamarbete. De rekommenderar också andningsskydd för att undvika att andas in skadliga gifter, samt tjocka handskar.
– Vi har tagit fram branschrekommendationer, men det är kommunerna som bär det yttersta ansvaret. Min bild är att kommunerna tar sitt ansvar, och det är många som är intresserade att delta på våra kurser, säger hon.
Avslutningsvis säger Camilla Nilsson att det också ligger ett stort ansvar på de som lämnar avfallet till återvinningscentralerna.
– Det hade hjälpt personalen väldigt mycket om de som kommer in till centralerna lämnar avfallet på rätt sätt och berättar vad de har med sig. Där behöver kommunerna informera medborgarna, men även producenterna behöver vara tydliga med vad deras produkter innehåller, säger hon.