Inga produkter i varukorgen.
EU-politiker i otakt med näringslivet
Skadar det näringslivet eller är det en framgångsrik strategi att sätta många ambitiösa miljömål inom EU? I den frågan skapas en tydlig skiljelinje mellan de svenska EU-parlamentarikerna.
Anette Tamm
Söndagens EU-val är viktigare än riksdagsvalet. Om vi pratar miljö och klimat alltså. Det är på EU-nivå de avgörande besluten tas och enskilda svenska EU-parlamentarikers engagemang kan göra stor skillnad. Bland nu sittande parlamentariker finns flera exempel på det. Isabella Lövin (MP) har drivit på stenhårt för att reformera fiskeripolitiken och Åsa Westlund (S) har på ett liknande sätt gjort stora insatser när det gäller att begränsa användningen av hormonstörande ämnen.
Enskilda parlamentariker kan även spela stor roll då de driver miljöfrågor i politiska läger där miljön vanligtvis inte prioriteras. Ett exempel är Christofer Fjellner (M) som drog ett stort lass i den konservativa partigruppen för att fiskereformen skulle kunna röstas igenom.
Det kan alltså löna sig att läsa på och sätta kryss för den parlamentariker vars hjärtefrågor stämmer överens med de egna.
Två tydliga läger
En av de största frågorna som de nya parlamentarikerna ska vara med och rösta om är hur EU:s klimatpaket ska se ut – det vill säga vilka mål som ska nås till 2030. Förutom ett övergripande mål om utsläppsminskningar (troligen 40 procent) är det ännu oklart ifall EU:s institutioner kan enas om bindande mål för andel förnybar energi och energieffektivisering. Sådana mål skulle avgöra hur många svenska företag väljer att säkra sin energitillförsel framöver och kan antingen hjälpa eller stjälpa satsningar på förnybara energikällor.
Här delar de svenska EU-parlamentarikerna upp sig i två läger. Från det ena hållet välkomnas fler delmål med öppna armar. Centerns Kent Johansson menar till exempel att det gäller att vara tydlig mot dem som gör investeringar på 30–50 års sikt.
– Ska man få en ändring till stånd måste man veta vart man är på väg, sa han nyligen i en debatt anordnad av Naturskyddsföreningen.
Kent Johansson fick medhåll från bland andra MP, FP och V.
Vill inte styra länders energimix
Men särskilt M och KD står för en helt annan linje. Så få bindande mål som möjligt på miljöområdet är deras melodi. Det är onödigt klåfingrigt med många delmål och kostar mer för medlemsländerna.
– Om ambitionen att minska koldioxidutsläppen är så viktig, då är det oerhört viktigt att skilja på mål och medel. Jag vill inte att vi ska göra sänkningar dyrare, för då kommer inte resten av världen att vilja göra som vi gör, sa KD:s Jesper Haglund under Naturskyddsföreningens EU-debatt.
Även på andra miljöområden stretar de konservativa partierna emot, med argumentet att man måste vara realistisk och inte hota EU:s konkurrenskraft. Det gäller till exempel skärpningar av kemikalielagstiftningen och hur luftföroreningar ska tacklas.
Näringslivet går före
Men om M och KD skulle lägga örat mot marken och lyssna på vad det svenska näringslivet vill, skulle de troligtvis höra något annat än för några år sedan. Istället för att avvisa hårda miljökrav välkomnar en stor del av näringslivet en tydligare politisk styrning mot ett mer hållbart samhälle.
En debatt på temat ”Hur kan vi lyfta klimatfrågan i valrörelsen?” anordnades tidigare i våras. Som arrangör stod inte miljörörelsen utan företagsnätverket Hagainitiativet. Hagainitiativet som tycker att EU-målet om en 40-procentig utsläppsminskning till 2030 är för defensivt och är positivt till förnybarhets- och energieffektiviseringsmål. I Hagainitiativet ingår företag som Coca-Cola i Sverige, Axfood och Statoil. Inga småspelare alltså, utan stora företag som vill vara förebilder och går före – när svenska politiker tvekar.
