Debatt

Vi måste vara beredda på att förändra hur vi lever på hemmaplan. Att minska vårt fotavtryck (koldioxidavtryck) i världen är en fråga om att ta ansvar för klimatet. Vi talar redan idag om att minska vårt importberoende av olja. Detta måste också i förlängningen gälla import av ”koldioxidinbäddade” varor.

Sverige har tappat kontrollen över det farliga avfallet. Idag är det väldigt svårt att följa avfallets väg till ett säkert omhändertagande. I Norge finns delar av lösningen, skriver Göran Eriksson, vd Sakab.

Debatten om producentansvaret fortsätter, Nej, det fungerar inte, skriver Gunnar Lindberg, Miljön i Focus AB.

Den offentliga bilden av att Sveriges klimatutsläpp minskar är falsk. Vår svenska konsumtion av importerade produkter ökar utsläppen i andra länder. Ett annat sätt att räkna behövs för att rätt åtgärder ska vidtas.

Regeringsrätten har nu slagit fast att landets alla kommuner måste upphandla sin avfallshantering offentligt. Domen innebär möjligheter för kommunerna att ställa krav på att så mycket som möjligt av avfallet materialåtervinns.

Producentansvaret som styrmedel har misslyckats. Idag finns inget incitament för förpackningsindustrin att minska sopberget, det måste förändras.

Bara tre procent av företagen har en miljöpolicy som inkluderar taxiresor. 97 av 100 företag missar en viktig möjlighet att minska sin klimatpåverkan och bidra till att ställa om biltrafiken!

Tack vare miljöbilspremien på 10 000 kronor har svenska folket uppmuntrats att köpa nya bilar och bilbranschen framstår nu som klimatfrågans riddare. Visst är det bra att de nya bilar som köps är mindre miljöfarliga, men varför inte satsa på kollektivtrafiken på ett liknande sätt? En offensiv åtgärd är att ta bort förmånsbeskattningen på kollektivtrafikresorna, menar Svenska Lokaltrafikföreningens vd Charlotte Wäreborn Schultz.