Mer än 15 år har gått sedan Rio-konferensen och beslutet om FNs klimatkonvention. Alla möten och beslut till trots ökar idag utsläppen av växthusgaser snabbare än någonsin. En viktig orsak är självklart den snabba tillväxten i utvecklingsländer som Kina och Indien. Men utsläppen fortsätter att öka även i de allra flesta industriländer.
Sverige brukar framställas som något av bäst i klassen inom EU. Det stämmer såtillvida som våra officiella utsläpp minskat med cirka 9 procent sedan basåret 1990. En viktig förklaring är att olja och kol i stort sett eliminerats från bostadssektorn. Men ser vi till Sveriges klimatpåverkan i stort är jag rädd att bilden inte är lika positiv.
Att vi kan redovisa minskade utsläpp med nära 9 procent beror på att det bara är de fysiska utsläppen i Sverige som räknas. Vad som ligger utanför är effekterna av vår handel med omvärlden och dessutom alla flygresor och utsläppen från sjöfarten.
När en ökande del av importen kommer från länder med höga utsläpp – typ Kina, Indien, Ryssland med mera – är det i längden knappast rimligt att vi inte skall känna ett ansvar för utsläppen där. Det är ju vår konsumtion det handlar om.
Det finns tyvärr få studier gjorda på hur vår totala påverkan på klimatet de facto utvecklat sig. Den viktigaste förklaringen är att det är svårare att beräkna. En studie vid KTH nyligen visar dock att summan av utsläpp som är inbäddade i alla varor vi köper är hög och ökande – i själva verket större än våra fysiska utsläpp i landet. Lägg därtill de snabbt ökande flygresorna till avlägsna mål som Thailand och Sydafrika så förstår var och en att vår klimatpåverkan inte minskat, snarare ökat med 5–10 procent!
Slutsatsen är att vi bör vara något mera blygsamma när vi talar om vårt klimatarbete. Vissa saker går åt rätt håll. Andra går i motsatt riktning. Globaliseringen har lett till allt lägre priser på många varor, en konsekvens av låga kostnader i många u-länder. Den vinsten tar vi gärna emot som konsumenter. Det borde vara lika naturligt att ta ansvar även för skuggsidorna, det vill säga ofta höga utsläpp av föroreningar och växthusgaser.
Men dessa effekter blundar vi hittills för. Det har därför varit möjligt för representanter för regeringen – både dagens och den förra – att gång på gång hävda att vi som land lyckats öka tillväxten och samtidigt minskat vår klimatpåverkan. En mera fullständig redovisning av vårt ”carbon footprint” visar att verkligheten är mera komplicerad än så. Det känns därför viktigt för vårt framtida klimatarbete att komplettera redovisningen så att vi inte fortsätter inbilla oss att klimatpåverkan minskar när den i själva verket gått åt motsatt hall!