Klimatanpassning blir beredskap när riskerna ökar

Aino Krunegård, en av rapportförfattarna på SMHI, beskriver bilden som ojämn.

– Det är väldigt olika. Det är generellt sett en hyfsat ny fråga att integrera klimatanpassning och beredskap. Myndigheterna har kommit olika långt i frågan och arbetat olika mycket med den. Vissa arbetar inte alls med den och andra har integrerat det mer.

Enligt SMHI:s rapport har de flesta myndigheter påbörjat arbetet. Nästan samtliga länsstyrelser och två tredjedelar av de nationella myndigheterna uppger att de har inlett ett sådant arbete. Hos vissa sker samordningen genom klimat- och sårbarhetsanalyser och risk- och sårbarhetsanalyser.

För Myndigheten för civilt försvar, MCF, är kopplingen tydlig. Mette Lindahl Olsson, sektionschef för naturolyckor och klimatanpassning, säger att klimatanpassning är en del av och viktig för den civila beredskapen, både i fredstid och under höjd beredskap.

– Vi ser absolut att klimatanpassning är en naturlig del av att trygga samhällets motståndskraft och den civila beredskapen. Det är absolut inte bara en beredskapsfråga för höjd beredskap, utan för att vi ska ha en god resiliens och beredskap också i fred behöver man jobba med att anpassa samhället till ett förändrat klimat.

Hon pekar på att mer intensiva och extrema väderhändelser och naturolyckor kan påverka liv och hälsa, miljö, kulturarv och samhällsviktig verksamhet.

– Vi behöver bygga ett mer resilient, mer robust samhälle som kan stå emot också framtidens utmaningar. Klimatet är en sådan utmaning.

Enligt Mette Lindahl Olsson är kopplingen mellan klimatanpassning och beredskap inte ny. Hon hänvisar bland annat till Sendairamverket för katastrofriskreducering, EU översvämningsdirektiv, Nationella expertrådet för klimatanpassnings rapport från 2022 och den nationella klimatanpassningsstrategin från 2024. Men frågan har fått ny aktualitet när det civila försvaret byggs upp.

– Vi behöver ha beredskap för nya risker. När man tittar på beredskapsfrågorna och att vi nu bygger upp även det civila försvaret så behöver man ta med klimatanpassningsfrågor så att man inte oavsiktligt gör ”missanpassningar” i till exempel viktiga transportvägar eller förråd.

När samhällsviktig verksamhet och infrastruktur ska stärkas behöver hänsyn alltså också tas till ett förändrat klimat. Annars finns risken att åtgärder utgår från dagens riskbild, men inte från den riskbild som väntar längre fram.

Mette Lindahl Olsson ser inte någon motsättning mellan klimatanpassning och beredskap. Tvärtom menar hon att den pågående uppbyggnaden av civilt försvar kan göra att klimatanpassningsarbetet skyndas på.

– Det finns mycket pengar nu inom det civila försvaret och uppbyggnaden utav det. När man ändå ska vidta åtgärder måste man också tänka på klimatanpassning och då kan ju klimatanpassning skyndas på.

Samtidigt visar SMHI:s uppföljning att myndigheternas arbete inte utvecklas jämnt. De flesta myndigheter har genomfört sina uppdrag enligt klimatanpassningsförordningen, men antalet myndigheter med aktuella klimat- och sårbarhetsanalyser och handlingsplaner har minskat jämfört med föregående år.

I årets redovisning uppger 40 myndigheter att de har aktuella klimat- och sårbarhetsanalyser, jämfört med 45 året innan. Antalet myndigheter med aktuell handlingsplan har minskat från 45 till 39.

Aino Krunegård betonar att det är svårt att säga exakt vad minskningen beror på. En möjlig förklaring är att vissa myndigheter har inväntat ett nytt metodstöd för regional klimat- och sårbarhetsanalys som SMHI har tagit fram. Vissa länsstyrelser har också pekat på resursbrist.

En klimat- och sårbarhetsanalys används för att identifiera risker. Om analyserna inte hålls aktuella under längre tid kan konsekvensen bli att risker inte upptäcks eller att åtgärder för att möta riskerna inte genomförs, enligt Aino Krunegård.

I dennationella klimat- och sårbarhetsanalysen från Nationella expertrådet för klimatanpassning, som presenterades under Almedalsveckan i somras, beskrivs också en växande riskbild. Analysen visar att de klimatrelaterade riskerna för Sverige väntas öka under detta århundrade, samtidigt som klimatanpassningen inte sker i den takt och omfattning som krävs.

För beredskapssystemet innebär det att klimatrisker behöver vägas in i arbetet med samhällsviktig verksamhet och försörjningstrygghet.

– Det är samma samhällsfunktioner som är mest sårbara och utsatta, totalt sett, som påverkar samhället, till exempel transporter, energiförsörjning, livsmedelsförsörjning, dricksvattenförsörjning. Det är samma samhällsviktiga verksamheter som påverkas oavsett vad som triggar det, säger Mette Lindahl Olsson.

Hon framhåller att mycket av det som behöver skyddas redan är byggt. Det gäller byggnader, broar, vägar, järnvägar, energiinfrastruktur och dammanläggningar.

Enligt Mette Lindahl Olsson går det inte att förebygga alla klimatrelaterade händelser. Därför behövs både förebyggande åtgärder och operativ beredskap. Hon pekar särskilt ut skyfall, översvämningar, skogsbränder, skred, värmeböljor, torka, låga grundvattennivåer och dricksvattenbrist som viktiga risker framåt.

– De största riskerna som vi ser är skyfall och översvämningar från skyfall. Det kan drabba vart som helst i landet. Också skogsbränder. Får vi ännu värre skogsbränder än sommaren 2018, att det brinner på många håll i landet samtidigt och kanske även i våra grannländer, då kommer det kanske bli en utmaning med resurser.

Att klimatanpassning och beredskap förs närmare varandra kan ge flera fördelar, enligt de myndigheter som har svarat i SMHI:s redovisning. Aino Krunegård säger att myndigheterna bland annat lyfter gemensamma utmaningar, effektivare användning av resurser och möjlighet att använda samma underlag i flera processer.

– Myndigheterna har i sina svar också lyft att om man genomför åtgärder kan det ge synergieffekter. Att en åtgärd kanske kan vara bra för både beredskap och klimatanpassning.

Samtidigt finns det risker.

SMHI:s rapport lyfter att klimatanpassning kan prioriteras ned när den blir en del av beredskapsprocesser. Enligt Aino Krunegård handlar det bland annat om att förståelsen för klimatförändringens effekter kan vara begränsad i delar av beredskapsarbetet.

– I svaren anger myndigheterna att de upplever att det finns en begränsad förståelse för klimatförändringens effekter och klimatanpassning.

En annan risk som tas upp gäller tidsperspektivet. Klimatanpassning är ofta långsiktigt och förebyggande, medan beredskapsarbete i högre grad kan handla om krishantering och akuta behov.

– Sedan finns det en oro för att klimatanpassning och de här ”mjuka” parametrarna glöms bort om kris och krig är i fokus. Att det är mycket här och nu och krishantering. Ett exempel är biologisk mångfald och de frågorna som är lite mer långsamma.

Beredksapsarbetet utgår ofta från samhällsviktig verksamhet, civilt försvar och krishantering, medan klimatanpassning i högre grad fokuserar på klimatförändringens effekter och långsiktigt förebyggande arbete. Därför behöver båda perspektiven finnas kvar, menar Aino Krunegård.

– Men jag tänker också att det är viktigt att behålla de här båda perspektiven, att de bidrar på lite olika sätt till att skapa det här robusta samhället.

En fråga som återstår är vilken klimatframtid Sverige ska planera för. Mette Lindahl Olsson pekar på ett regeringsuppdrag till SMHI, Boverket och Trafikverket om vilka klimatscenarier som bör användas i Sverige. Hon betonar att planeringen inte bara kan utgå från ett generellt scenario.

– Därför är det inte så lätt. Man kan inte bara gå in och i en matris och läsa av, man behöver faktiskt situationsanpassa också investeringarna och skyddet.