Guide: Så blir naturen en del av klimatskyddet

Det kan handla om våtmarker och restaurerade vattendrag, men också om regnbäddar, öppna dagvattensystem, stadsträd, gröna tak och parker som kan ta emot vatten vid skyfall. Åtgärderna kan samtidigt ge bättre luftkvalitet, rekreation, biologisk mångfald och ett svalare lokalklimat.

Av de rapporterande aktörer som använde naturbaserade lösningar identifierade 65 procent minst en hälsorelaterad nytta. Vanligast var bättre luftkvalitet, bättre psykiskt välbefinnande, minskade hälsoeffekter av extrem värme och bättre fysisk hälsa.

Två svenska vägledningar kompletterar varandra

CDP:s rapport visar utvecklingen internationellt. För den praktiska tillämpningen i svenska kommuner ger Naturvårdsverket och Boverket mer konkreta råd.

Naturvårdsverkets vägledning beskriver en arbetsprocess i sex steg: identifiera klimatrelaterade risker, kartlägg ekologiska och sociala förutsättningar, identifiera möjliga lösningar, prioritera mellan alternativen, genomför åtgärden och följ upp resultatet.

Boverkets vägledning visar hur arbetet kan kopplas till den fysiska planeringen. Genom grönplanering kan kommunen kartlägga var grönstrukturen behöver skyddas, utvecklas eller kopplas samman. Underlaget kan sedan användas i bland annat översiktsplanering, detaljplanering och kommunens arbete med dagvatten och klimatrisker.

Budskapet från myndigheterna är att kommunen bör börja med problemet, inte med en på förhand bestämd lösning.

Så kan kommunen få in naturen i klimatanpassningen

1. Kartlägg riskerna
   Börja med att identifiera var skyfall, värme, erosion eller torka kan få störst konsekvenser. Kartlägg vilka bostäder, samhällsfunktioner, vägar och grupper som är särskilt utsatta.
2. Kartlägg naturens befintliga funktioner
   Undersök vilka parker, våtmarker, vattendrag, träd och genomsläppliga ytor som redan fördröjer vatten, reglerar temperatur eller ger andra ekosystemtjänster. Att skydda en fungerande naturmiljö kan vara enklare än att försöka återskapa samma funktion efter en exploatering.
3. För in åtgärderna tidigt i planeringen
   Boverket rekommenderar att kommunen använder grönplaneringen för att identifiera behov av exempelvis översvämningsytor längs vattendrag, vegetation som erosionsskydd och biofilter som fördröjer dagvatten. När behoven finns med i grönplan och översiktsplan ökar möjligheten att hantera dem innan markanvändningen är låst.
4. Planera i rätt geografisk skala
   Den bästa platsen för en åtgärd ligger inte alltid där skadan uppstår. Ett översvämningsproblem i en tätort kan behöva lösas genom våtmarker eller andra åtgärder högre upp i avrinningsområdet. Det kan kräva samarbete med markägare och grannkommuner. Lund, Lomma och Staffanstorp har exempelvis samarbetat om att restaurera över 80 våtmarker längs Höje å. Syftet har varit att minska översvämningsrisker och övergödning samt stärka biologisk mångfald och rekreation.
5. Jämför gröna, tekniska och kombinerade lösningar
   Naturbaserade åtgärder behöver inte ersätta traditionell infrastruktur. De kan också komplettera ledningsnät, vallar och andra tekniska system.
   Boverket framhåller att svackdiken, regnbäddar, dagvattendammar, artificiella våtmarker och gröna tak kan fördröja dagvatten. Vid stora skyfall räcker infiltrationen däremot inte alltid. Då behövs även ytor där större vattenvolymer kan samlas utan att orsaka allvarliga skador.
6. Räkna på hela nyttan
   När alternativen jämförs bör kommunen inte bara värdera den primära funktionen. En våtmark kan exempelvis minska översvämningsrisken och samtidigt rena vatten, skapa rekreationsmiljöer och gynna biologisk mångfald.
   I Hemmesta Sjöäng i Värmdö valde kommunen att restaurera en våtmark i stället för att höja en översvämmad gång- och cykelväg och dränera området. Alternativen beräknades kosta ungefär lika mycket. Enligt den värdering som återges i Naturvårdsverkets vägledning beräknades det årliga värdet av våtmarkens samlade nyttor vara mer än fem gånger genomförandekostnaden.
7. Bestäm vem som ska sköta och följa upp
   Redan i planeringen behöver det framgå vem som ansvarar för anläggning, drift och underhåll. Kommunen behöver också sätta mätbara mål, exempelvis för fördröjd vattenvolym, temperatur, översvämmad yta eller biologisk mångfald.
   I Rosendal i Uppsala har regnbäddar integrerats i stadsutvecklingen för att fördröja och rena dagvatten. I Kyrkparken i Järfälla fungerar ett dagvattensystem som en urban våtmark, samtidigt som området används för rekreation och biologisk mångfald. Båda exemplen visar hur vattenhantering kan byggas in som en del av stadsmiljön.

CDP:s underlag bygger på självrapporterade åtgärder och bedömda nyttor. Rapporten visar därför inte att varje naturbaserad lösning automatiskt är billigare eller effektivare än en teknisk åtgärd. De svenska vägledningarna pekar i stället på behovet av att jämföra alternativen, välja åtgärd utifrån platsens förutsättningar och följa upp om lösningen fungerar.

Lär dig mer:
CDP:s rapport
Naturvårdsverkets vägledning om naturbaserade lösningar
Boverkets vägledning om grönplanering
Boverkets stöd om dagvattenhantering.