Värmen slår ojämnt – så kan klimatanpassningen bättre skydda sårbara grupper

Organisationen menar att klimatanpassningen i Sverige fortfarande domineras av tekniska lösningar, medan människors olika förutsättningar att klara extremväder får mindre uppmärksamhet. 

– Trots att det har gjorts mycket analys kring klimatanpassning så är de allra mest sårbara grupperna väldigt dåligt belysta, säger Ulrika Modéer, generalsekreterare för Svenska Röda korset.

Hon pekar på barn, äldre, personer med kroniska sjukdomar och människor som bor i socioekonomiskt utsatta områden som grupper med högre risk att drabbas när värmeböljor blir vanligare.

– Även i det svala Norden kan några dagars ihållande värme innebära för tidig död för äldre som inte får det stöd de behöver.

Anna Anåker, universitetslektor i omvårdnad vid Högskolan Dalarna, har undersökt hur klimatförändringarna påverkar vård och omsorg. Hon berättar att de flesta svenska äldreboenden byggdes under 1970- och 80-talet, när tillgänglighet och funktion stod i fokus. Klimatanpassning var ännu inte en del av planeringen.

– De äldreboenden vi har är byggda utifrån ett helt annat samhällsklimat, säger Anna Anåker. 

Äldreboenden visar upp vad den ojämna sårbarheten kan innebära. Många av de boende har begränsade möjligheter att själva söka svalka, samtidigt som byggnadernas utformning påverkar hur varmt det blir inomhus. Stora fönsterpartier och solutsatta lägen kan snabbt höja temperaturen i rummen. 

– Vi har tänkt att det är vackert med stora fönster mot söder. Men då blir det ju lite växthusvarning och det är inte bra för de äldre. 

Anna Anåker pekar också på enkla åtgärder som kan minska riskerna: träd som skuggar fasader, utvändigt solskydd, fläktar, svalare rum dit boende kan flyttas under de varmaste dagarna och bättre hänsyn till väderstreck när nya äldreboenden planeras. 

Röda korsets nya rapport lyfter fram att klimatrelaterade risker uppstår i samspelet mellan extremväder och människors livsvillkor. 

Socioekonomiskt utsatta områden är ofta hårdare drabbade. Tät bebyggelse och begränsad tillgång till grönska gör att värmen stannar kvar längre, samtidigt som många har små möjligheter att anpassa sina bostäder eller lämna staden under de varmaste perioderna. 

Rapporten beskriver sårbarhet som något mer än medicinska riskfaktorer. Även funktionsnedsättning, begränsade ekonomiska resurser, språksvårigheter och bristande tillgång till information kan göra människor mer utsatta när extremväder slår till. 

Samtidigt som riskerna blir tydligare menar Anna Anåker att ansvarsfördelningen fortfarande är otydlig. 

Regioner och kommuner ansvarar för vården och äldreomsorgen, men det finns inget tydligt nationellt uppdrag som särskilt handlar om klimatanpassning av hälso- och sjukvården. 

– Det är en stor brist i Sverige att vi inte har ett nationellt ansvar kring klimatanpassning av hälso- och sjukvården. 

För Anna Anåker handlar klimatanpassning inte bara om byggnader. Lika viktigt är att verksamheterna har beredskapsplaner när värmen väntas bli långvarig. 

– Vi är jätteduktiga på att larma om allt möjligt inom hälso- och sjukvården. Men vi behöver också ha beredskapsplaner för värmeböljor. 

Det handlar om att följa SMHI:s prognoser, veta när särskilda rutiner ska aktiveras och ge personalen kunskap om hur äldre och andra riskgrupper påverkas av extrem värme. 

– Man ska inte börja agera när värmeböljan redan är här. 

I Röda korsets rapport återkommer samma budskap. 

Organisationen efterlyser klimatanpassning som i större utsträckning utgår från människors sårbarhet. Bland rekommendationerna finns att sociala perspektiv ska integreras i kommunernas risk- och sårbarhetsanalyser, att finansieringen av klimatanpassning stärks och att stat, kommuner, näringsliv och civilsamhälle samverkar mer. Blågröna stadsmiljöer lyfts också fram som en åtgärd som både kan minska värmestress och ge andra positiva effekter för folkhälsan. 

Ulrika Modéer understryker att klimatanpassning måste kombineras med minskade utsläpp och ta större hänsyn till människors olika sårbarhet. 

– Den viktigaste klimatanpassningsåtgärden är fortfarande att minska utsläppen. Men vi måste också sätta människors olika förutsättningar i centrum och beakta de grupper som har högre risk att drabbas.