Inga produkter i varukorgen.
Guide: Så kan Svealandskustens havsmiljö stärkas
Biologisk mångfald
Stockholms universitets Östersjöcentrum pekar ut fem områden där kommuner, regioner och länsstyrelser kan agera för att förbättra havsmiljön längs Svealandskusten.
Svealandskusten sträcker sig från Dalälvens mynning i norr till Bråviken i söder och rymmer skärgårds- och undervattensmiljöer med stor biologisk mångfald. Kusten är viktig för fiske, friluftsliv och turism, men belastas samtidigt av bland annat övergödning, miljögifter, exploatering och klimatförändringar. Enligt Stockholms universitets Östersjöcentrum bidrar också befolkningstillväxt, jordbruk, industri och sjöfart till påverkan på havsmiljön. Centret har därför sammanställt prioriterade åtgärder för kommuner, regioner och länsstyrelser.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Åtgärderna spänner från bättre avlopps- och dagvattenhantering till skydd av grunda havsmiljöer och insatser för svaga fiskbestånd. Här är fem områden som lyfts fram som viktiga för arbetet med Svealandskustens havsmiljö.
- Minska övergödningen
Hela Svealandskusten påverkas av övergödning, som bland annat leder till algblomningar och grumligare vatten. Kväve och fosfor kommer exempelvis från jordbruk, avloppsreningsverk och andra källor på land, men även från öppna Östersjön.
Det här kan göras: Kommuner och andra aktörer kan stödja jordbrukets åtgärder för att minska näringsbelastningen, exempelvis anpassad gödsling, strukturkalkning, skyddszoner, fosfordammar och våtmarker. Tillsynen av kustnära enskilda avlopp kan prioriteras och tillgången till toaletter och tömningsstationer för fritidsbåtar förbättras.
I områden där stora mängder fosfor frigörs från sedimenten kan behandling som binder fosforn vara aktuell. I mer öppna kustvatten krävs samtidigt åtgärder i hela Östersjöområdet eftersom en stor del av näringen kommer från utsjön. - Skydda grunda havsmiljöer
Grunda bottnar är viktiga livsmiljöer för alger, undervattensväxter, fisk och fåglar. Bryggor, hamnar, muddring och annan fysisk exploatering kan försämra eller förstöra dessa miljöer.
Det här kan göras: Havsmiljön kan få en tydligare plats i kommunernas översiktsplaner och särskilda bryggpolicyer kan användas. Östersjöcentrum rekommenderar också restriktivitet med dispenser och bygglov i grunda och ekologiskt värdefulla områden.
Muddring för att öppna trösklar eller fördjupa grunda områden bör generellt inte tillåtas. Fler effektivt förvaltade naturreservat och biotopskyddsområden behövs också i inner- och mellanskärgården. - Stärk fiskbestånden
Fler än 50 fiskarter finns längs Svealandskusten, men flera bestånd har minskat. Strömmingsbeståndet i centrala Östersjön har enligt sammanställningen minskat med 80 procent sedan 1970-talet. Även gäddan har minskat sedan 1990-talet.
Det här kan göras: Lokala begränsningar av fritidsfisket kan användas för att återuppbygga svaga kustbestånd. Våtmarker kan restaureras eller anläggas och vandringshinder i vattendrag tas bort.
Åtgärderna behöver följas upp för att avgöra om de faktiskt stärker bestånden. Östersjöcentrum pekar också på behovet av att begränsa fiskuttaget i utsjön för att gynna kustens ekosystem. - Stoppa miljögifter innan de når havet
Östersjöcentrum skriver att Svealandskusten belastas av miljögifter. Läckande sediment från hamnar och historiska industriutsläpp fortsätter att föra ut bland annat kvicksilver, kadmium, bly, PCB och TBT till havsmiljön. Via avloppsvatten kan även läkemedelsrester, mikroplaster, PFAS och andra kemikalier nå kustmiljön. Dagvatten är ytterligare en källa. Regn och smältvatten kan föra med sig föroreningar från bland annat bildäck, vägar, tak och mark.
Det här kan göras: Kommuner kan arbeta förebyggande för att färre skadliga kemikalier ska hamna i avlopps- och dagvatten. Östersjöcentrum rekommenderar också avancerad rening av avloppsvatten som kan hantera bland annat läkemedelsrester och PFAS. Förorenade sediment behöver bindas på plats eller saneras. - Förbered kustmiljön för ett förändrat klimat
Östersjöcentrum skriver att klimatförändringarna innebär bland annat högre vattentemperaturer, större risk för syrebrist, stigande havsnivåer och förändrad salthalt. Havsförsurning innebär ytterligare påfrestningar på ekosystemen.
Kustmiljöerna kan samtidigt lagra kol. Vissa djupa eller vågskyddade miljöer är särskilt effektiva på att binda så kallat blått kol. I övergödda kustvatten kan däremot syrebrist bidra till metanbildning.
Det här kan göras: En åtgärd är att göra kustens ekosystem mer motståndskraftiga. Det innebär att minska övergödning, föroreningar, fisketryck och fysisk påverkan. Kommuner och regioner kan också arbeta för fossilfrihet för att begränsa klimatförändringar och havsförsurning.
Långsiktighet är avgörande
Effekterna av miljöåtgärder syns inte alltid direkt i havet. Arbetet behöver därför bedrivas långsiktigt och Östersjöcentrum rekommenderar bland annat investeringar i åtgärdssamordnare och vattenstrateger med kunskap om de lokala vattenområdena.
Samverkan mellan kommuner, länsstyrelser, företag, lantbruk, sportfiskare, båtklubbar och miljöorganisationer kan också underlätta arbetet. Östersjöcentrum rekommenderar dessutom att genomförda insatser följs upp och utvärderas vetenskapligt för att öka kunskapen om vilka åtgärder som ger bäst effekt.
