Från utsläpp till byggmaterial – så kan byggnader bli kolsänkor

– Vi skapar ett alternativt bindemedel med koldioxid som en insatsvara. Det blir ett koldioxidnegativt bindemedel för betong och bygg, säger Marta Sjögren, medgrundare och vd för Paebbl. 

Tekniken bygger på en fysisk process där koldioxid binds i mineralform. Paebbl har både utvecklat delar av processen själv och integrerat komponenter från andra tekniska lösningar. Målet är inte att ersätta all cement, utan att bli ett kompletterande bindemedel i betongrecept. 

– Det finns flera lösningar och det behövs många lösningar för att minska betongens klimatpåverkan. Vi tävlar inte med direkta cementersättningar, utan är komplementära till dem, säger Marta Sjögren. 

Enligt henne är en skillnad att många andra alternativa bindemedel fortfarande har ett positivt klimatavtryck. Paebbl beskriver sitt material som ett av få kompletterande bindemedel med ett negativt klimatavtryck enligt en så kallad Environmental Product Declaration, EPD, en tredjepartsgranskad miljövarudeklaration som visar en produkts miljöpåverkan under hela livscykeln. För byggmaterial är EPD:er viktiga som underlag i klimatberäkningar. 

– Om man har en negativ EPD vill man publicera den. Vad vi vet är det bara biokol, som är en annan kategori av material, som också finns där, säger hon. 

För Paebbl handlar teknikutvecklingen om både om kemi, processindustri och marknad. Att få fram ett material som fungerar i laboratoriet är en sak. Att ta det till byggsektorn är något annat. 

– Vi är i en av de mest konservativa marknaderna, i en av de svåraste makromiljöerna på väldigt länge. Vårt erbjudande till marknaden måste vara väldigt bra. Det måste vara prisvärt, men vi måste också kunna tjäna pengar, säger Marta Sjögren. 

Paebbl grundades för drygt fyra år sedan. På tre år gick bolaget från labb till pilot och vidare till demoanläggning. Demoanläggningen i Rotterdam har nu körts i mer än 1 000 timmar. Nästa steg är att samla in 5 000 till 10 000 timmars driftdata för att kunna fatta investeringsbeslut om en fullskalig kommersiell anläggning. 

Marta Sjögren beskriver tempot som högt jämfört med branschens egna bedömningar. Flera ingenjörsbolag bedömde att demoanläggningen skulle ta 24 till 36 månader att bygga. Paebbl gjorde det på 18 månader. 

– Vi bevisade att det gick genom att kontrollera processen internt och automatisera vissa flöden, säger hon.

Nästa anläggning ska byggas i norra Europa. Sverige är däremot inte längre det självklara förstahandsvalet.

– Vi har gått från att anta att Sverige blir vår nyckelmarknad för uppskalningen till att Sverige är ett av de länder där vi kanske skalar upp, säger Marta Sjögren.

Hon pekar på att andra nordiska länder, särskilt Danmark, rör sig snabbare i frågor som rör koldioxideffektivitet. Samtidigt ser hon ett växande intresse från svenska aktörer inom bygg och fastigheter.

– Vi har inte lagt någon stor kraft på att skapa piloter i Sverige. Men några av de största byggbolagen kommer till oss och säger att de vill driva en pilot. Vissa av Sveriges största fastighetsbolag vill också lära sig mer om koldioxidlagrande byggnader, säger hon.

Just begreppet koldioxidlagrande, byggnader som lagrar koldioxid, är centralt i Paebbls marknadsarbete. Bolaget har hittills fått ut över 20 ton koldioxidlagrande material i verkliga projekt runt om i Europa. Ett av dem är ett projekt i Spanien tillsammans med Amazon, där materialet testats i datacentersammanhang. Ett annat är en industriell byggnad i Tyskland tillsammans med Holcim och Goldax.

Men Marta Sjögren vill inte beskriva Paebbl som ett bolag som enbart säljer klimatnytta. Det räcker inte, menar hon.

– Det vi bygger måste hålla måttet som produkt. Det kan inte bara vara hållbarhet. Produkten måste vara bättre än andra produkter på marknaden, säger hon.

Det gäller även priset. Paebbls produkt är fortfarande dyrare än material som produceras i mångmiljontonskala. Marta Sjögren vill ändå inte tala om en grön premie. Hon använder hellre begreppet omställningspremie.

– Jag tror inte på en grön premie, särskilt inte på en råvarumarknad. Man måste komma ner till ett bra pris så snabbt som möjligt. Men vi kan inte jämföras med något som produceras i miljontals ton. Vi kommer att vara dyrare tills vi har nått skala, säger hon.

Enligt Paebbls egna beräkningar skulle användningen av bolagets material i en byggnad i nuläget öka kostnadsbasen med omkring 0,05 procent. Det är enligt Marta Sjögren en liten kostnadsökning i ett byggprojekt, särskilt med tanke på att bolaget fortfarande producerar i liten skala.

Även den tekniska prestandan behöver stå på egna ben. Marta Sjögren säger att Paebbls material i vissa fall är bättre än andra kompletterande bindemedel och i andra fall sämre. Ett mått är så kallat strength activity index, SAI, där cement ligger på 100 procent.

– Vårt material ligger någonstans mellan 80 och 95 procent. Kan vi förbättra det? Ja, absolut. Och det kommer vi att göra, säger hon.

En central fråga är verifieringen. Klimatpåståenden om byggmaterial är känsliga, särskilt när de handlar om lagring av koldioxid. Marta Sjögren lyfter själv risken för greenwashing.

Paebbl hänvisar till en publik miljövarudeklaration, EPD, där produktens klimatpåverkan redovisas och granskas av tredje part. Enligt Marta Sjögren visade den första EPD:n minus 14 kilo koldioxid per ton produkt. En nyare version väntas visa omkring minus 150 kilo per ton produkt.

– Verifiering genom en tredjepartsgranskning är ett sätt. Det andra är att vi har en viss mängd massa som kommer in i processen. När processen är färdig väger massan mer. Det är väldigt enkelt att räkna ut vad som har hänt, säger hon.

Att massan ökar beror på att koldioxiden binds i materialet. För Paebbl blir den typen av mätbarhet en del av affären. Bolaget ska inte bara kunna visa att materialet fungerar tekniskt, utan också att klimatpåståendena går att följa upp.

Inför uppskalningen har Paebbl rekryterat personer med erfarenhet från bland annat Northvolt och Stegra. Marta Sjögren säger att bolaget vill dra lärdom av andra svenska industrisatsningar, både sådant som fungerat och sådant som inte fungerat.

– Vi älskar att lära oss av andra bolag. Vad har fungerat? Vad har inte fungerat? Vi har rekryterat en del människor både från Stegra och Northvolt för att se var vi kan skapa bättre partnerskap, säger hon.

För henne är den avgörande frågan inte om byggsektorn vill minska sina utsläpp. Den är om nya material kan bli tillräckligt bra, tillräckligt verifierade och tillräckligt billiga för att gå från pilot till råvarumarknad.

– Jag tror inte på en endimensionell hållbarhetsstrategi. Om något ska vara hållbart måste det vara både finansiellt hållbart och miljömässigt hållbart. Det måste bli en bättre produkt också, säger Marta Sjögren.